lördag, april 02, 2011

Nu måste jag berätta

Nån kanske undrar. Vad som har hänt den här bloggdamen egentligen. Varför hon inte bloggar och kommenterar längre.
Smyger runt och läser hos er, gör hon i alla fall. I den mån hon orkar.

Mycket har hänt under den senaste tiden. Inte bara det att en viss katt ägnar sig åt mattetuggning och för det ligger ute på vissa annonssidor, utan annat också. Betydligt allvarligare grejer.

Mor dog helt plötsligt och oväntat och det innebar inte bara en chock, utan en hel massa tänkande på praktiska saker också.

Det startade också en process i mig. Ett tänk om hur snabbt allt kan ändras och att det gäller att ta vara på tiden. Och att det är viktigt att följa sitt hjärta. Innan det är för sent.

Ni som följt mig vet att jag är en hundmänniska. Katten var bara en kompromiss. Villkoret för att en katt skulle få flytta in här, var att den i stort sett skulle vara hårfri och i övrigt inte synas och märkas särskilt mycket. Det var min make som angav de villkoren.

Katten kom och nästan hårfri är han. Men. Nog märks han. Och det han gör märks tydligt. På tapeterna. Och på mig. Och på sinnesstämningen i huset.
Jag tog katten till veterinären. Inget fysiskt fel fanns. Utan fick pröva lite olika strategier för att komma tillrätta med hans humör.
Inget har hjälpt. Så därför. Någon behöver ta sig an honom som kan det här med katter och kanske till och med har en kattkompis som han kan få leva med.

När jag så tog det beslutet, så tog jag också ett annat. Det skulle bli en hund igen. Jag ääälskar hundar. Inte tu tal om den saken. Och att leva resten av mitt liv utan ett husdjur, skulle göra mig fruktansvärt olycklig.

Vad gör man? Jo, framför detta till maken, som raskt bestämmer att då är det ajöss och goodbye. Vill du bo kvar i huset eller flyttar du till lägenhet, var hans fråga.
Att han skulle fortsätta att leva med en hund i huset, fanns inte på hans världskarta.

Så. Där står jag nu. Att skaffa nytt boende och ett nytt liv, gör man ju inte på en kaffekvart precis.
Jag ämnar skaffa en liten hund. En sån liten hund kan jag med säkerhet ha med på kontoret på jobbet. Där finns redan en hund som huserar i ett annat kontor. Och att själv städa mitt kontor efter smutsiga tassar, är inget problem.

Men boendet. Lägenhet är lockande. Huset vi bor i, känns alldeles för stort för en ensam kvinna. Sen finns ju sommarstugan. Två mil utanför stan. Som är mitt paradis. I alla fall på sommaren. Kan bli så att jag helt enkelt flyttar dit. Och tar beslut om lägenhet lite senare.
Det blir ju väääldigt mörkt där på hösten och vintern. Och ensamt.
Men det känns inte som om jag orkar med att skiljas från paradiset. Också.

Så nu vet ni hur landet ligger. Och att jag börjar blogga igen så fort jag får ork. Eller som nu. När jag bara måste berätta något.

19 kommentarer:

Karamellen sa...

Hejsan...
Vilken jobbig situation du hamnat i... (Men en liten hund låter som en bra idé..) Styrkekramar till dig!

Hälsningar från en av dina "tysta" läsare/Mia

Mia S sa...

Heja dig som gör det DU vill och följer DITT hjärta... även om det innebär smärtsamma konsekvenser ♥

..du orkar mer än tror...(jag lovar det, för jag vet det ;))


Stor varm kram från mig ♥

Znogge sa...

Min kära bloggvän, om ert äktenskap står och faller med en hund så tycker jag du har fattat rätt beslut. Personligen hade jag flyttat tilll sommarstugan, funderat i lugn och ro på det här med bostaden.

Man måste fokusera på det som är viktigt i livet. Vem vet när vi får en tegelsten i huvudet? Nej, här och nu.

Många kramar!

Vilsen sa...

Skickar en hälsning, Du kommer ta dem rätta beslut och allt brukar ordna sig! KRAM!

Cici sa...

Ingen avundsvärd situation du hamnat i men jag beundrar din styrka och beslutsamhet. Det kan ju inte bara vara den ena som sätter vilkoren i ett förhållande.

Det måste vara bra att du har stugan nu när våren är här, så har du ju ganska gott om tid att fundera över hur du ska göra.

Du har så rätt i att man lever bara en gång och för att slippa sitta där bitter och förgrämd på gamla dagar ska man nog lyssna på sitt hjärta.

Lycka till och hoppas att vi får höra av dig snart.

gladmymlan sa...

Men oj, säger jag!
Jag hade vikt mig, suttit i en hörna och drömt om hunden, inte vågat/orkat bryta upp, ja helt enkelt gjort helt fel!
För du gör ju precis det som man ska. Modigt och att följa sitt hjärta är det svåraste som finns, man glömmer så lätt bort det som är "jag" när man lever tillsammans med nån annan, tills man nästan tror att det som är "jag" är samma, som det partnern vill/tycker...
Du är ju oförskämt sund i ditt tänkande!
Det kommer lösa sig, du kommer fixa allt galant, det är jag tvärsäker på! Kraam!!

UllaJohanna sa...

Vet du; man klarar mer än man tror! Och man SKA följa sitt hjärta! Det blir bäst så...
Skickar ett stort gäng styrkekramar och "tänkerpådig"!!!

caja sa...

Men oj....vad mycket det blev nu. Det känns som om du vet vad du vill och att du bestämt dig, följ ditt hjärta vännen. Vi finns här för råd och stöd närhelst du behöver det!!!

Massor av kärlek, mod och styrka sänder jag dig min bloggsyster!

Kraaam/caja

imse sa...

Tack, tack! Ni är helt underbara, mina vänner. Så glad att ni finns!

Susjos sa...

Anade nästan att det kunde stå till på detta sätt. Håller med Znogge fullt ut, står äktenskapet och faller med en hund-så har du verkligen gjort rätt beslut. Och ut till sommarstugan till att börja med,det blir bra.
Men oj så mycket turbulens du fick på en gång i livet!!!
KRAMAR i massor till dig!

Pennelina sa...

Men så mycket du fick i bägaren på en gång! Tänker på dig och sänder styrkekramar din väg <3<3<3<3

Nonna sa...

När det känns så här ska du absolut följa ditt hjärta, du får se det här att du har stugan att fundera i som en stor gåva. Man behöver tänka igenom saker, utan att rusa blint fram och binda upp sig för fort med något man sen ska avyttra. En lgh på "fel" ställe te.x. Känn efter i lugn och ro i en miljö du älskar, jag tom funderar på om Isai skulle trivas bättre med dig ensam! Djuren känner ju av alla felaktiga vibbar oxå och kan bli knasiga av sånt.
Starkt av dig att berätta jag önskar dig all lycka!
Kram Nonna

imse sa...

Nonna, jag har varit inne på de tankarna också. Veterinären sa att aggressivt beteende kan bero på en slags frustration hos katten. Den kan känna ilska över ett annat djur eller människa och tar ut det på den som den vågar gå på.

Lisbeth sa...

Lycka till att ta ett beslut som är ditt Och BARA DITT
Känn inom dig och ställ frågan: Vad vill jag (utan eller med make och hund)
Bli ett jag och bosätt där du vill bo. Sen kan resten planeras efter det. Hunden finns kvar åter igen lycka till i beslutet

Kim sa...

Det är verkligen galet.
Stor kram.

Helga sa...

Oj, det var mycket som händer och sker hos dig nu. Jag förstår om du inte prioriterar bloggen just nu!! kram !!

Bildgatan sa...

Vilken situation du har hamnat i. Det är säkert rätt för dig eftersom jag förstått hur mycket en hund betyder för dig. Överhuvudtaget om man vill leva med djur och den andra inte vill så är nog läget svårt att få ihop det.

Sommarstugan låter som en dröm och så en liten etta i närheten av jobbet. =) Nej, allvarlig så förstår jag att du har mycket att fundera över.

Din mors bortgång gör ju inte heller tillvaron enklare. Oavsett ålder så är det en stor sorg när det händer och hur det kunde hända.

Jag fick välja bort djur när jag fick mina pojkar eftersom de har astma/allergi och då ska man ju inte utsätta dem för djur även om det inte är det som de reagerar för, kan utvecklas och bli kroniskt vid senare tillfällen i livet. Jag hade en arbetskamrat som fick det när hon var över femtio och det berodde på att hon inte "skött" sig som yngre.

Nu vill jag nog inte ha ett djur eftersom jag vill kunna vara egoistisk och åka vart jag vill när jag vill.

Ha det gott och jag hoppas att du hittar den tillvaro du vill ha.

Innapingpong sa...

Söta bloggrannen min!
Har länge varit dålig på att läsa hos just mina grannar så nu när jag "läser igen" ser jag att du har en jobbig period i ditt liv! Men att du är en kämpe har jag ju fattat så du fixar det!!!
Massor med styrkekramar får du här!!!!!

Anonym sa...

I’ve been into blogging for quite some time and this is definitely a great post.Cheers!

generic paxil