Ajöken

Nu läggs den här bloggen i träda. På obestämd tid. Min lust att blogga har sakta men säkert avtagit och just nu är mitt liv så trist, att det inte finns särskilt mycket att skriva om.

På Facebook och Twitter finns jag kvar och ni får hemskt gärna bli mina vänner där, ni som inte redan är det.

Ett och annat inlägg kanske droppar in här, den som lever får se.

Ajöken!

Min lilla resa

Nu har jag varit på min lilla semesterresa. Till Vässarö, utanför Grisslehamn. Mer avancerad än så, blir inte min semester i år.

Vässarö är en lägerö, som ägs och drivs av Svenska scoutförbundets Stockholmsdistrikt. Jag har varit där flera gånger och yngste sonen har jobbat där på somrarna under flera år.

I år jobbar han som konfirmationsledare. Ca 50 konfirmander tillbringar 4 veckor där och ska undervisas i allt från segling, överlevnad i naturen, till religion.

Själv fick jag vara med på ett par mycket fina kvällsandakter i det fantastiska kapellet, samt en föreläsning med en multireligiös guide.

Han berättade om och visade symboler från de 6 största religionerna. Symboler som utövarna använder här i landet.

För mig som är intresserad av sånt, var det förstås en spännande föreläsning.

Sen blev det ju lite båtåkande och solande. Bad hoppade jag över. Och lek med Kezzi naturligtvis. För honom var det rena paradiset. Han fick springa lös och öns alla gäster gosade oavbrutet med honom.

Men nu är vi hemma igen, i tystnaden och ensamheten. En omställning för både Kezzi och mig.

Och på måndag börjar allvaret. För oss båda. Jobbet väntar och jag räknar med att Kezzi ska kunna vara med mig där en hel del.

På läger

Den här helgen har jag inte gjort ett enda vettigt handtag. Varit som lamslagen av de hemska händelserna i Norge och följt nyhetsrapporteringen hela tiden.

Jag är ju själv en "lägermänniska" och har tillbringat åtskillig tid på scoutläger, som scout och som ledare. Vet hur betydelsefullt en lägervistelse är för barn och ungdomar.

En vecka på läger är årets höjdpunkt. Något som barnen sett fram emot hela vintern. Pratat om och längtat till. Jag tror att det även gäller barn och ungdomar som åker på politiska läger. För jag tror att lägerlivet är ungefär detsamma, oavsett vem som arrangerar.

Det är fullt av skoj, allvar, bus, gemenskap, kunskap, hemlängtan, kärlek och framför allt, att man växer som människa på ett läger.

På ett läger får man ta ansvar, inte bara för sig själv, utan även för andra. Man får hjälpas åt. Man får trösta, man får skratta. Man får kärlek och man ger kärlek.

Att då, mitt upp i allt detta, få uppleva den värsta mardröm man kan tänka sig, måste vara så ohyggligt vidrigt.

Den här ensamma mannen, med sin sjuka och förvirrade hjärna, tog på sig rätten av avrätta nästan 100 barn och ungdomar. Det är så obegripligt hemskt. Så extremt fasansfullt.

Imorgon ska jag själv åka till just en sådan lägerö, Vässarö. Det är också ett paradis för en massa barn och ungdomar.

Vi måste alla bidra till att inget enda barn igen ska behöva uppleva helvetet, som de norska barnen befann sig i.

Den vidriga extremismen

Jag mår illa över alla självgoda kommentarer från folk som är lyckliga över, att det inte var islamister som var skyldiga. Vakna upp! All extremism är farlig. All extremism hotar det fria och demokratiska samhället. All extremism har samma källa. Ondskan. Man vill frånta människor deras rätt att tänka själva och att ha en åsikt. Det spelar ingen roll om extremismen kommer från höger eller vänster, från ovan eller nedan. Den är lika vidrig!

Alla mina tankar går till offren och deras anhöriga.

Tar inga risker

Min lägenhet ligger på bottenvåningen. Helt i markplan. Vilket innebär att det är mycket god insyn. Det har jag sett, inte minst när jag är ute med Kezzi på kvällarna. Man ser allt! Och mer därtill!

Så nu har jag beställt persienner. Om ett par veckor är de på plats. Inte billigt, men ack så nödvändigt.

Sen ska jag också försöka få tag i nån slags spaljé till balkongen. Kvinnan som bodde här förut, hade en i smide med vassa piggar. Tyvärr tog hon den med sig.

För vill man, så är det hur enkelt som helst att kliva in på min balkong. Några objudna gäster den vägen, är jag inte intresserad av.

Nojig kanske, men jag bor i ett område där det är mycket busliv och hög kriminalitet. Även om just den här delen av området, med bostadsrätter är lugn, så är det inte många hundra meter till hyreshusen, där buslivet förekommer.

Skolan i närheten, har upprepade gånger varit utsatt för allvarliga bränder.

Så det känns onödigt att ta några risker.

Låååångtråkigt

Semestern för mig innebär att gå omkring och prata bebisspråk med en liten valp. Hur ska det gå när jag börjar jobba sen, kommer jag fortsätta att prata bebisspråk tro?

Ibland blir det ett trevligt avbrott. Som igår till exempel, när mina stuggäster hälsade på och bjöd ut mig på mat. Ja, Kezzi fick förstås följa med. I ett obevakat ögonblick tog han sig en slick på Sonjas köttbit. Annars skötte han sig riktigt bra på krogen.

Idag besökte vi arbetsplatsen. Kezzi måste ju skola in sig där. Och lära sig hur man uppför sig, när man jobbar åt kommunen.

Annars händer inte mycket och jag skulle vara oärlig om jag sa att det är jättekul. Ja Kezzi är förstås jättekul och helt underbar. Men annars ....nä inte mycket som är underbart.

Ser fram emot nästa vecka, då vi åker ut i skärgården några dagar.

Fyller år

Idag är det min födelsedag. Inte mycket att fira, känns det som. Och väntar inte heller någon anstormning av folk. Äldste sonen med flickvän kommer. Den yngre är ute på Vässarö och jobbar, så han kommer inte.

Det här är en annorlunda födelsedag. Om jag ser tillbaka ett år, har oerhört mycket hänt. Det är min första födelsedag efter skilsmässan. Den första sedan min mamma dog. En av få födelsedagar som inte tillbringas i sommarstugan.

Ibland förpassas jag in i tvivel och ledsamhet. Det var ju inte så här jag ville ha mitt liv. Jag ville inte sitta ensam i en lägenhet. Jag ville ju bara ha en hund ....

Och ibland känner jag vrede över x-maken, som i princip ställde mig på gatan, i samma stund som jag tog beslutet att skaffa hund.

Det kommer att ta tid att ta sig över och igenom allt som hänt. Att acceptera. Släppa och gå vidare.

Nu är det hunden och jag. Bara vi två.

Våldtäkt av barn

Vad är det för man som tycker sig ha rätt att förstöra en ung flickas liv? Vad är det för ett fegt kräk? Med vilken rätt våldtar och skändar han ett barn?

Hur ska denna flicka kunna känna tillit till pojkar och män i framtiden? Hur ska hon kunna ha ett fungerande sexliv?

Flickan har precis fått sin illusion om vuxenvärlden krossad å det grövsta. Vi vet inte om hennes framtid är raserad, men risken finns.

Jag har själv varit så rädd, som en människa kan bli, och vet att det sätter ohyggligt djupa spår.

Flickors bröst

Vad ska man egentligen säga om den värld vi lever i? Flickors bröst stympas för att de ska undgå att bli våldtagna!

Kan ni tänka er vidrigheten i detta? Den vansinniga smärtan.

Plågan att inte kunna amma sitt barn.

Eller kvinnor och unga flickor som måste skylas i heltäckande kläder och slöja, för att männen inte kan hejda sina lustar. Varpå kvinnorna får svår D-vitaminbrist, med avancerad skelettskörhet som följd.

Men vad gör det, i en värld där kvinnor inte har något egentligt värde, förutom att vara sin mans ägodel.

Regndans

Idag har jag dansat regndans. Dock utan att lyckas, för inte en droppe har fallit. Varför jag nu ägnar mig åt denna besynnerliga syssla på semestern, kan man ju fråga sig.

Jo, svaret är enkelt. Paret, Sonja med make, som hyr min sommarstuga, har nämligen inget vatten där. Brunnen har sinat, helt enkelt.

Idag har de varit inne hos mig och duschat och fyllt på vätskeförrådet.

Så om några fler ville ägna sig åt lite regndans, så tror jag att de blir tacksamma!

Han är mitt liv

Mitt liv består till största delen av omsorg om Kezzi nu. Den alldeles bedårande lilla hunden. Söt som socker är han. Med ett blått öga.

Vi tar små utfärder och utflykter. Korta promenader i omgivningarna. Dock kan det bli en aningens tråkigt. Saknar vuxenkontakter. Visserligen är Kezzi en isbrytare. Alla vill klappa honom.

Nu har yngste sonen, tack och lov, varit på hemmaplan under två dagar. Och kanske åker jag och Kezzi till honom i Stockholm, i slutet av veckan.

Ensamlivet fungerar bra i vanliga fall, men under semestertiden är det lite trist. Men allt går och man kan vänja sig med allt. Har ju inget annat val heller, för den delen.

Den 25:e åker jag till Vässarö, utanför Grisslehamn. Kezzi följer med förstås. Fyra dagar stannar vi. Ett miljöombyte som känns nödvändigt.

Festen!!

Nu har jag misskött bloggen igen! Fy mig! Men jag har haft fullt upp. Dels som valpskötare och dels som festfixare. För i lördags hade jag min fest för ett gäng nätvänner. Samt min kompis Lena. De gäster som kom tidigt, tog jag med på en parkvandring ner till hamnen. Kezzi orkade förstås inte gå så långt, utan fick bäras av matte långa stunder.

Vid Hamncafeét läskade vi oss med kall öl och Kezzi tog en tupplur på Lenas kjol.


Jag hade ett tema på festen, nämligen multikulti! Alla skulle ta med sig något ät- och eller drickbart från ett annat land. Själv hade jag valt Ryssland. Sen bjöds det på mat från bl.a. Israel, arabvärlden, Frankrike, Grekland och USA. Smaskigt var det! Ja faktiskt mer än smaskigt, det var helt underbart gott.

Och det var hur mycket mat som helst. Här är rester som jag åt igår. Har även ätit av den goda maten idag.

Människorna som var med, var en samling ytterst trevliga personer. På bilden syns författare Jacobsson, som tillredde den arabiska maten.

Vi hade verkligen jättekul! Det här bevisar att man kan få underbara vänner via nätet.
Jag tror och hoppas att gästerna är lika nöjda!

Ut på äventyr

Dagarna tillbringas nu med prinsen. Prins Kezzi. Som igår fick åka riktigt ståndsmässigt. Han placerades nämligen i cykelkorgen, inför färd till Hamncaféet.

Han verkade väldigt nöjd och belåten med den åkturen. För så värst vidlyftiga äventyr blir det inte tal om denna semester.
Men jag har i alla fall bokat in oss två några dagar på Vässarö. Som är scouternas ö i skärgården. Som medlem bor och äter man till en billig penning.

Yngste sonen är där samtidigt på sin semester och jobbar. Han har tillbringat varje sommar där i åratal. Det är mer eller mindre hans andra hem.

På lördag kommer min lägenhet invaderas av en samling suspekta typer! :-) Har nämligen anordnat en träff för ett gäng nätvänner. Kompisen och Kezzis gudmor Lena är med som mitt stöd från hemmaplan. Annars är det bara utsocknes folk.
En av deltagarna träffade jag för första gången för någon vecka sedan, annars är det premiär. För oss allihop faktiskt. De flesta av oss har inte träffats tidigare.

Men jag tror och tycker mig veta att det är rejäla människor hela bunten. Vi har umgåtts på nätet under lång tid.
Riktigt spännande ska det bli!

Duktig hund

Nu har det gått några dagar och det har gått över förväntan bra! Kezzi är så social och trevlig. Inte ett gnäll eller pip. Han sover hela nätterna också.

Visst blir det lite pölar på golvet, men han har börjat göra ifrån sig utomhus nu. Jag kan ju inte bo bättre, på bottenvåningen med skogen precis utanför porten.

Det är ett skogsområde där många rastar sina hundar, så jag antar att det kommer att vara ytterst spännande att promenera där för Kezzi. Många intressanta dofter.

Idag är det första dagen på semestern. De fyra veckorna som jag har framför mig känns som en evighet. Men jag ska börja skola in Kezzi på jobbet. Han kommer nog vara med mig där en hel del. Fast jag har ju bara ca 5 min till jobbet, så det funkar nog att jag går hem till honom på lunchen också.
Han kanske helt enkelt får jobba halvtid!

Äntligen äntligen

Så har han då äntligen kommit! Kezzi! Underverket! Välkommen lilla hjärtat! Puss!