Gårdagen var en synnerligen trött dag. Jag vet inte vem av mina alter egon, som dominerade igår, men det var definitivt inte den riviga fröken Snipplund.
Trött, trött och åter trött var jag. Men jag frångick inte min vana att granska nätet, för att hitta saker att reta upp mig på. Dock var jag som sagt ganska lamslagen och hittade egentligen bara DO, som jag kunde känna ilska inför.
Framåt kvällen blev det förstås tittande på Melodifestivalen, där min favorit var Pauline och sen kom...ingenting och...ingenting. Tråkig omgång. Glada Hudik stod för den bästa underhållningen.
Framåt kvällen fick jag också ont i magen. Vet inte om det var något psykologiskt. Jag tänkte nämligen på förra årets alla hjärtansdag. Då insjuknade jag i en vinterkräksjuka som inte var av denna världen.
Till den helgen hade både mannen och jag tänkt komma med en överraskning, det brukar annars vara jag som hittar på alla tokerier, så jag kunde inte drömma om att han också hade hittat på något skoj.
Vi hade alltså båda två bokat både hotell och teater, i två olika städer. Mannen hade också fått med två goda vänner som sällskap. På grund av det fick vi avboka mitt alternativ.
På natten till alla hjärtansdag insjuknade jag då som sagt i värsta vinterkräksjukan. Så min helg tillbringade jag till stora delen på toaletten, medan mannen och de två goda vännerna hade en toppenhelg i Norrköping.
Till idag har vi inte planerat nånting, förutom att mannen just nu deltar i ett långfärdsskridskolopp. Skridsko är egentligen inget för mig, så jag slappar framför datorn istället. Det får bli en långpromenad i solen istället.
Magen då? Jo, den mår bra. Det var nog bara psyket som spökade.