Vilken erbarmligt tråkig helg. Eftersom jag jobbar så mycket helger, vill jag alltid att mina lediga helger ska vara roliga. Det kan man inte säga att den här helgen har varit. Kallt, blåsigt och regnigt väder.
Har varit inomhus i stort sett hela tiden. Gått några kortare promenader med LillaVovven. Hans hjärtsjukdom börjar ta ut sin rätt nu. Han blir överlycklig när jag tar fram kopplet, men kroknar rätt fort. När vi kommer hem från en promenad är han helt slut.
Han sover faktiskt hela tiden, förutom när det vankas promenad eller mat. Aptiten är det inget fel på.
Nu har jag två solrosbröd på jäsning. Det är ungefär det enda roliga med den här helgen. Nu låter jag riktigt deppig och gnällig.
Imorgon ska jag till gynekologen. När jag var på cellprovstagning häromdagen, upptäckte barnmorskan att min livmoder är väldigt svullen. Det var ingen nyhet för mig precis. Jag har länge gått omkring med en mage som ser misstänkt gravid ut. Inte roligt i min ålder.
Jag vet att jag har mycket myom, muskelknutor, och förmodligen är det dessa som växer och breder ut sig. Det trycker också på urinblåsan. Jag känner mig ständigt kissnödig.
Jag tänker själv föreslå att man tar bort hela paketet. Har liksom ingen nytta av en livmoder längre.
På tal om deppighet, läste jag i Expressen, att man uppfunnit en ny diagnos, bipolär light, sannolikt för att kunna hålla liv i läkemedelsindustrin. Det är lite tragiskt att allt ska slätas ut, nu för tiden. Är det inte huden, så är det humöret.
Jag tror att man behöver ha de här svackorna, som jag har just nu, likväl som man behöver ha topparna också.
Kriterierna för att få diagnosen verkar inte heller särskilt märkvärdiga. Det här är nog en sjukdom som man har en släng av lite till mans, då och då.
Jag har under mina många år i vården, träffat patienter som har en "riktig" bipolär sjukdom. Det är en helt annan sak. Där förstår jag att man måste behandla. Men att behandla lätta humörsvängningar, är inget jag tror är nödvändigt.