Hålla tummen

Jag vet. Jag är ohyggligt blogglat just nu. Strösslar inte med energin på bloggen precis.
Helgen som var gick mest åt till att tycka synd om mig själv. Det kom en livskrisreaktion på lördagen, dagen efter begravningen. Men goda vänners peppande fick mig på fötter igen.

Igår tittade jag på en lägenhet. Där tänker jag mig att jag kan bo med min kommande hund. Lägenheten var en dröm! Det var kärlek vid första ögonkastet.
Naturligtvis var den både för stor och för dyr.

Men, där ska jag bo. Så nu är budgivningen igång. Just nu ligger jag högst. Och ska så förbli!
Jag är beredd att leva på blodpudding och havregrynsgröt resten av livet. Bara jag får leva just där.
Så ni kan väl hålla en liten tumme för mig. Snälla!