Dock ropade jag hej, en aning för tidigt. För det tar tid att få in rätt dos. Jag fick sluta med en av mina blodsockertabletter, samtidigt som jag började med insulinet. Och när effekten av den tabletten gick ur kroppen, steg mitt blodsocker igen och tröttheten kom tillbaka.
Så nu har jag ökat på dosen lite mer än farbror doktorn ordinerat. För tålamod kan jag ha i många sammanhang. Men jag har svårt att öka på saker så där lite bitvis.
Snabbt och effektivt ska det vara, i alla sammanhang. Sån är jag.
Annars är jag mest uppretad över hur vårt landsting sköter de svårast sjuka. Eller inte sköter ...
Utan kastar ut patienter till oss i kommunen. Trots att landstinget har specialistkompetensen. Man har geriatriker, psykiatriker, logopeder, kuratorer, psykologer etc etc.
I kommunen är sjuksköterskan den med högsta medicinska kompetensen.
Och vi ska ta hand om de riktigt svåra fallen. Den ekvationen går inte ihop.
Nej, det här retar upp mig så vansinnigt. Jag skriver avvikelserapporter, men känner inte att det leder någonvart.
Någon kanske kommer ihåg att jag skrev brev till 18 landstingspolitiker angående cancervården. Jag fick svar från 1 ....
Det visar vilket engagemang de har som styr över landstinget. Eller brist på engagemang, rättare sagt.
Funderar faktiskt på fullaste allvar att engagera mig politiskt. Tyvärr vill jag inte gå med i det parti som svarade mig, utan jag får se mig om efter ett annat lämpligt parti.
