Same shit

Ledig dag. Vilket innebär förmiddagsbesök hos diabetessköterskan och eftermiddagsbesök hos doktorn. Däremellan blir det mindre trevliga besök, då biverkningarna har lett till att allt som intages, kommer ut bakvägen.
Förhoppningsvis ska denna medicin, som jag har fått, så småningom styra upp mina sockervärden. Att den kommer att leda till viktminskning, är nog helt klart. Dels pga normaliserat socker, dels för att allt som sagt, knappt inte ens passerar magen, utan bara rusar rakt igenom.
Det vore nog nyttigare att smörja in sig med maten.
Nåväl, biverkningarna är värst de första veckorna, så nåt slags hopp om framtiden kanske jag kan uppbåda.

Kväk, kräk!

Jag vill spy upp hela världen! Diabetesmedicinen Metformin har tagit magen i besittning. Magbiverkningar är vanligt de första veckorna. Verkligen vedervärdigt.
Jag har läst att man går ner i vikt av Metformin. En del använder det till och med som bantningspreparat. Inte så konstigt. Vem kan äta med en jordglob sittande i halsen?

Imorse mådde jag så bra. För första gången på länge, länge, var nog blodsockret normalt. Men säg den lycka som varar. Sockret steg under dagen och illamåendet och magsmärtorna tog vid.

Efter jobbet for jag ihop som en härdsmälta på spikmattan och beslutade mig för att lämna allting. Högre gudar skulle få återföda mig som nåt annat. Gärna en fågel.
Härdsmältan lyckades kravla över till soffan och försjönk i nån slags sömndvala. Väcktes av äldste sonen, som glatt förkunnade att han lånat tvättmaskinen och beräknades vara tillbaka om en timme och gärna ville bli bjuden på mat då.

Mat finns inte i min hjärna just nu, men en falukorv slängdes snabbt in i ugnen.
Ett par skivor har just passerat min mun och ligger nu och guppar i svalget tillsammans med jordgloben.

Som beskäftig sjuksköterska har jag alltid sagt till patienter, som klagar över biverkningar, att de måste ha tålamod, att det går över snart.
Den som säger så till mig idag åker på en rak höger!