Barnfonden

För er som undrar lite mer om hur det är att ha ett fadderbarn, så kan jag rekommendera att ni läser vad det står på Barnfondens sida.

Jag har ju haft mitt fadderbarn genom Barnfonden i snart 20 år och det har aldrig varit några problem. Har fått redovisat exakt vart vartenda öre har gått till, av de pengar som jag har skänkt.

Det finns flera organisationer som förmedlar fadderbarn och det är väl ofta en tillfällighet vad man väljer.

Men jag kommer att fortsätta med Barnfonden, även med mitt nästa fadderbarn.

Mitt fadderbarn

Jag har idag fått ett brev med information från mitt fadderbarn i Afrika. Hon är ju inte längre något barn, utan en vuxen kvinna på 22 år.

Jag har följt henne och hennes familj sen hon var en liten, liten tös. Vi har hela tiden brevväxlat. Föst fick hon hjälp av en släkting att skriva, men sen har hon skrivit själv.

I brevet som kom idag, står det om hennes framtidsplaner. Och jag blir så lycklig! För hon ska bli sjuksköterska! Precis som jag.

Åh vad glad jag är för hennes skull. Jag har i brev efter brev peppat henne och berättat om hur viktigt det är att också kvinnor skaffar sig en utbildning.

Snart är mitt fadderskap avslutat, men jag kommer självklart att skaffa ett nytt fadderbarn efter henne.

Just den här personliga kontakten med brev, har varit väldigt givande, då våra världar är så totalt olika.

Så vill du göra något, som inte bara hjälper andra, utan också berikar dig själv, bli fadder!

Afrika

Häromdagen skickade jag iväg mitt julpaket till mitt fadderbarn i Afrika. Hon heter Adama och bor i Benin i Västafrika.
Hon har varit mitt fadderbarn i 12 år. Nu är hon 18 år.
Jag har haft förmånen att få följa henne och hennes familj, under i stort sett hela hennes uppväxt. Vi har brevväxlat hela tiden, vilket har gjort att vi båda har fått en inblick i varandras kultur och vardag.
Hon har skickat många teckningar till mig.

I alla mina brev till henne har jag uppmanat henne att fortsätta studera, för att kunna skaffa sig ett yrke. Jag har poängterat hur viktigt det är, speciellt för flickor att få en utbildning.

Än så länge har det gått bra för henne, hon verkar leva ett relativt hyfsat liv. Trots att hon miste sin mamma för några år sedan. Hon har naturligtvis fått ta mer ansvar för hemmet och syskonen, sen mamman dog.

Jag antar att jag inte kommer att få ha henne kvar som fadderbarn så särskilt länge till. Hon är ju snart vuxen. Det känns lite sorgligt, men jag vet att jag har gjort hennes liv lättare. Både hon och hennes familj har fått tillgång till utbildning och sjukvård tack vare fadderskapet.

Vill du bli fadder? Gå in på Barnfonden och läs mer. Du kan göra skillnad!