Äntligen

Tjohoo! Kontakt har etablerats med husläkarmottagningen!

Igår var jag på utbildning hela dagen, men lyckades ändå smyga ut och ringa läkarmottagningen under deras telefontid. Tror ni att jag kom fram? Icke! Jag blev placerad i telefonkö hela tiden.

Provade också att ringa till specialistmottagningen, och där fick jag i alla fall prata med en levande människa. Dock kunde de inte ge mig någon tid förrän i slutet av mars.

Då tänkte jag såhär, att är det hjärtat som krånglar, så hinner jag kola vippen, om jag ska vänta så länge. Alltså blev det nej tack.

Idag faxade jag istället till husläkarmottagningen och fick sen ett meddelande på mobilen, om att det kommer ett brev, med en läkartid.

Där ser man! Skam den som ger sig!

Vårdens dilemma

Säga vad man vill om vården, men inte är den lättillgänglig.
Jag har suttit med luren i handen en stor del av dagen, men ändå inte lyckats få en tid för hjärtundersökning.

På sjukhusets medicinmottagning tas inte patienter emot utan remiss. Hos husläkaren svarade man inte, telefontiden var över. Smärtläkaren, som jag var till förra veckan åtog sig inte att skriva remiss. Hänvisade till en annan specialistmottagning. Som naturligtvis inte hade telefontid när jag ringde.

Tänk om man kunde maila till vården istället. Så mycket enklare det vore.
Jag förstår om människor i ren desperation vänder sig till akutmottagningar.

Hjärtat

I fredags var jag som sagt till en smärtläkare. En mycket klok och förståndig kvinna. Hon såg direkt det, som jag borde ha sett själv. Jag har ju faktiskt varit sjuksköterska i snart 28 år!

Ni vet att jag har gnällt om att jag känner mig så ful och tjock. Det tyckte hon också! Ja ful, sa hon väl inte direkt. Men tjock eller rättare sagt svullen.
Jag har den senaste tiden känt mig som en höggravid flodhäst, ungefär. Svullna fötter, ben och fingrar. För att inte tala om svullen mage. Och extrem trötthet.

Självklart får man ont, när man är så där svullen. Cirkulationen försämras, nerver kommer i kläm.
Och varför blir man så svullen? Ja, förmodligen är det hjärtat som inte jobbar som det ska.
Jag har mycket hjärtsjukdomar i släkten, på min mammas sida.

Första åtgärden är att få bort svullnaden. Hon skrev ut vätskedrivande tabletter och en effektiv värktablett.
Resultat? Jag har minskat flera kilo, över helgen. Det är så lätt att andas! Jag visste inte ens om att jag hade svårt att andas. Värken har också minskat.

Men nu gäller det att utreda vad det är för fel på hjärtat. Jag har nu suttit i ett par timmar och ringt runt till olika vårdinrättningar. Både privata och landstingsdrivna. Mestadels har jag mötts av telefonsvarare. Där jag kom fram, tog man inte emot nya patienter.

Men skam den som ger sig. Jag får fortsätta att ringa. Man måste vara frisk, för att orka vara sjuk eller hur det nu är man säger.

Favoriter

Den underbart kloke Kloktok, har utmanat mig. Jag ska skriva om tio bloggar, som jag gillar. Nu är ju det en omöjlighet. Dels är jag en sådan person som har svårt att välja. Dels har jag ju så många favoriter.
Listan nere till höger visar mina favoritbloggar. Där finns bloggar som är kloka, roliga, tokiga, lärorika, vackra, kort sagt allt man kan begära. Därför kan jag inte välja ut tio stycken.

Vilket drag

Igårkväll var jag och lyssnade på Engmans Kapell (älskar dom), och Perssons Pack.
Herregud, vad roligt det var! Och vad bra de var! Vilket drag!

Och sent blev det! Började jobba kl. 7 idag! Men det har gått bra. En konsert med Engmans är en riktig energikick. Roligare liveband finns inte!

Besöket på smärtkliniken igår, gav mig förresten mycket att fundera över. Återkommer om det.

7 sanningar

Haraldsdotter har utmanat mig. Jag ska skriva sju sanningar om mig själv.

1. I min barndom bodde jag på ett par konstiga ställen. Dels bodde jag på ett regemente, innanför grindarna, alltså. Sen bodde jag på ett militärt övningsområde, några meter från en motocrossbana.

2. Min pappa hade samma för- och efternamn som en skådespelare. De var dock inte släkt. Pappa var mallig över sitt namn. Jag, däremot tyckte inte om det. Var glad att byta ut mitt svårstavade efternamn när jag gifte mig.

3. Av pappa fick jag också ärva min stora, fula näsa. Han var stolt över sin, eftersom många trodde att han var fransman.
Ingen har frågat mig om jag är fransyska.

4. Jag avskyr att ringa. Tack gode Gud för E-mail.

5. Jag kan inte dansa. Inte ens om jag är onykter, vilket jag i och för sig nästan aldrig är.

6. Jag tror inte på gränser. Har ingen känsla för det här med fosterland och att vi inte ska släppa in kreti och pleti i vårt land. Låt dom komma, jag är nyfiken på andra länder och kulturer.

7. Jag har en liten släng av ansiktsblindhet. Har svårt att känna igen folks ansikten, och namn med, för den delen. Känner lättare igen folk på deras händer och fötter.

Nu ska jag utmana sju andra att skriva sanningar om sig själva. Men jag har så svårt att välja. Ytterligare en sanning om mig själv.
Alla som vill kan väl ta sig an utmaningen istället.

Tog mig i kragen

Idag är jag nöjd med mig själv. Jag har beställt tid på en privat smärtklinik, för min värk i leder och muskler. Jag fick tid redan på fredag.
Det kostar skjortan, visserligen, då det inte är subventionerat av landstinget. Men att valsa runt hos olika landstingsläkare kostar också en hel del. Och så slipper jag väntetiderna.

För det är nu eller aldrig, känns det som. Jag vill verkligen veta vad värken kommer sig av. Och hur jag kan bli bättre.

Klättra

Det är en sån här, som yngste sonen vill bli. Det är ofarligt, säger han.
Fan trot!

Dröm

Inatt drömde jag en dröm, som jag är övertygad om, ville säga mig något.
Jag drömde att jag skrev en deckare. Intrigen och huvudpersonerna fanns där. Till och med namnen på personerna.
Och nu har jag läst tipsen på den här deckarskolan. Bara att sätta sig ner och skriva då. Eller...

Sen övergick drömmen i en strandscen. Maken och jag satt i varsin solstol på en vacker sandstrand.
Jag kanske ska förverkliga den drömmen istället?

Fibromyalgi

Jag har så länge jag kan minnas, åtminstone från 8-10årsåldern, besvärats av värk i kroppen. Vissa perioder har det varit lite bättre, medan andra perioder har inneburit mycket värk.
På senare år har värken tilltagit. Jag kan se ett samband med en armskada för drygt två år sedan. Skadan ledde till både tennisarmbåge och golfarmbåge. Jag har fått cortisonsprutor i armen flera gånger, med varierat resultat.

Efter den skadan, har som sagt värken i kroppen tilltagit. Jag har alltid ont i händerna och under fötterna, sen flyttar sig värken runt i kroppen.

Något som är minst lika besvärande är den förlamande tröttheten. Den har också tilltagit kraftigt det senaste året.

Jag har inte sökt läkare speciellt ofta för min värk. När jag har gjort det har jag fått vanliga värktabletter och cortisonsprutor. Ingetdera har egentligen hjälpt.

Jag har nu mer och mer börjat fundera över om det är fibromyalgi, som jag har. Jag hittade en väldigt bra och informativ sida, om sjukdomen. Det känns som om i stort sett vartenda symtom, stämmer in på mig.

Nu har jag bestämt mig för att beställa tid hos läkare och begära att en riktig utredning görs, eftersom besvären mer och mer inkräktar på min dagliga livsföring.

Just nu känns det som om jag är inne i en period, där varje rörelse innebär en försämring.
Helst vill jag kura ihop mig i soffan, under en varm och gosig filt!

Insnöad

Jag har fullständigt snöat in på den här damen. Att jag inte har upptäckt henne tidigare!
Bättre sent än aldrig, dock.

Lyssna

Inte för att jag blir gladare av att lyssna på den här musiken. Men det är ju så otroligt vackert.
Får nästan gråtrysningar.