Där finns jag, i allra största hemlighet .....
Visar inlägg med etikett blogg. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett blogg. Visa alla inlägg
söndag, januari 15, 2012
måndag, mars 28, 2011
fredag, mars 25, 2011
Bildlös
Alltså, jag vet inte om det är jag eller bloggen som är dum. Förmodligen jag. Men det går inte att lägga ut bilder här längre. Jag klickar som vanligt på den lilla rutan ovan, där det står "lägg till bild", men inget händer! Tips någon??
Något som inte är så dumt, är att det finns en chans att katten faktiskt har blivit snällare efter inköpet av doftämnet. Jag har inte blivit biten på två dagar! Kan det verkligen vara sant att det funkar? Att han har blivit en rar och harmonisk katt, som inte längre ser matte som en fet råtta, som måste förgöras.
Ja, man kan ju alltid hoppas!
Nu ska den feta råttan snart styra upp sig och gå ut på lokal, med de två panchisvänninorna.
God kväll alla!
Något som inte är så dumt, är att det finns en chans att katten faktiskt har blivit snällare efter inköpet av doftämnet. Jag har inte blivit biten på två dagar! Kan det verkligen vara sant att det funkar? Att han har blivit en rar och harmonisk katt, som inte längre ser matte som en fet råtta, som måste förgöras.
Ja, man kan ju alltid hoppas!
Nu ska den feta råttan snart styra upp sig och gå ut på lokal, med de två panchisvänninorna.
God kväll alla!
onsdag, mars 02, 2011
Byta färg
Nån kanske undrar vad i hela friden hon håller på med? Den här bloggerskan. Ändrar och grejar här inne hela tiden.
Jo, det var så att jag inte trivdes med Löfbergs lilafärgen som jag ändrade till igår. Och nu har jag provat alla möjliga varianter, men hittar ändå inget som känns rätt.
Men just nu får det se ut så här. Chiballträningen väntar.
Jo, det var så att jag inte trivdes med Löfbergs lilafärgen som jag ändrade till igår. Och nu har jag provat alla möjliga varianter, men hittar ändå inget som känns rätt.
Men just nu får det se ut så här. Chiballträningen väntar.
tisdag, mars 01, 2011
Vårrus
Någon kanske undrar vad som har hänt här. Det är sig inte riktigt likt härinne. Jag försökte mig nämligen på att vårstäda. Byta gardiner och måla om lite. Vet inte om det blev så lyckat. Egentligen.
Men det får vara så här ett tag, tror jag. Eller inte? Fru Velig är jag.
På tal om nåt helt annat, så var det en person som sa "medicillinen" till mig idag. Flera gånger. Risken finns nu att jag i fortsättningen, när jag ska säga "medicinen", istället kommer att säga "medicillinen". För vissa ord liksom fastnar. I hjärnkontoret. Och blir kvar där väldigt länge.
Men så. Känner inte ni också för att vårstäda lite? Att förnya er, både till kropp och blogg?
Men det får vara så här ett tag, tror jag. Eller inte? Fru Velig är jag.
På tal om nåt helt annat, så var det en person som sa "medicillinen" till mig idag. Flera gånger. Risken finns nu att jag i fortsättningen, när jag ska säga "medicinen", istället kommer att säga "medicillinen". För vissa ord liksom fastnar. I hjärnkontoret. Och blir kvar där väldigt länge.
Men så. Känner inte ni också för att vårstäda lite? Att förnya er, både till kropp och blogg?
tisdag, september 21, 2010
Kommer snart igen
Nej, jag har inte slutat blogga eller kommentera, det är bara det att jag inte hinner så mycket just nu.
Situationen runt min mor och förändringar på jobbet tar liksom all min energi och tid.
Och ikväll är det syjunta (SKVALLERJUNTA), så då blir det inget bloggande då heller.
Men jag återkommer, var så säkra.
Situationen runt min mor och förändringar på jobbet tar liksom all min energi och tid.
Och ikväll är det syjunta (SKVALLERJUNTA), så då blir det inget bloggande då heller.
Men jag återkommer, var så säkra.
lördag, april 24, 2010
Lustmord på författare
Journalisten Gunilla Brodrej fortsätter idag sitt lustmördande av Anders Jacobsson, med en ny artikel.
I den artikeln ger hon sig även på författarkollegan Sören Olsson.
Dessbättre låter sig inte Anders tystas av dessa påhopp utan ger istället igen, med råge, i den här artikeln på Newsmill.
Självklart behöver vi inte hålla med Anders i dessa frågor, men i ett demokratiskt land måste vi ha rätt att uttrycka vår åsikt.
Att censurera och som i detta fallet plocka bort en hel blogg, leder tankarna till världens diktaturer.
Diktaturer som vi i andra sammanhang ondgör oss över, men vars metoder nu tillgripits mot en populär författare.
Det där ser jag som skrämmande, att det fria ordet inte längre är fritt.
Det vore en sak om ledningen för Allt om barn ställde sig upp och meddelade att de inte delar Anders åsikter, men att de självklart låter sina bloggare tycka vad de vill, så länge det går inom lagens ramar.
Men istället tas alltså hela bloggen bort. Massor med inlägg och bilder, som inte har ett dugg med det påstådda rasistiska inlägget att göra, försvinner i tomma intet. Massor med kommentarer, bland annat mina egna, har raderats ut.
Nu undrar jag bara hur länge artikeln på Newsmill får finnas kvar?
I den artikeln ger hon sig även på författarkollegan Sören Olsson.
Dessbättre låter sig inte Anders tystas av dessa påhopp utan ger istället igen, med råge, i den här artikeln på Newsmill.
Självklart behöver vi inte hålla med Anders i dessa frågor, men i ett demokratiskt land måste vi ha rätt att uttrycka vår åsikt.
Att censurera och som i detta fallet plocka bort en hel blogg, leder tankarna till världens diktaturer.
Diktaturer som vi i andra sammanhang ondgör oss över, men vars metoder nu tillgripits mot en populär författare.
Det där ser jag som skrämmande, att det fria ordet inte längre är fritt.
Det vore en sak om ledningen för Allt om barn ställde sig upp och meddelade att de inte delar Anders åsikter, men att de självklart låter sina bloggare tycka vad de vill, så länge det går inom lagens ramar.
Men istället tas alltså hela bloggen bort. Massor med inlägg och bilder, som inte har ett dugg med det påstådda rasistiska inlägget att göra, försvinner i tomma intet. Massor med kommentarer, bland annat mina egna, har raderats ut.
Nu undrar jag bara hur länge artikeln på Newsmill får finnas kvar?
fredag, april 23, 2010
Diktatorsfasoner
Så har censuren slagit till. Närmare bestämt så är det gode bloggvännen Anders, som blivit träffad av censurens långa armar. Hans blogg har nämligen blivit raderad.
I bästa Nordkoreastil.
För Gud nåde den som är politiskt inkorrekt i vårt land. Som sådan blir man utsuddad och raderad.
Komma här och komma sig och tro att man är nåt. Och ifrågasätta myndigheter och massmedia. Det går icke för sig. Sånt gör man inte. I alla fall inte ostraffat.
Och straffet kan som sagt bli bortplockning. Rena, åtminstone i mina ögon, diktatorsfasonerna.
Nu tror jag ju inte att en sån som Anders, låter sig tystas så lätt. Jag tror och hoppas att återuppståndelsen är nära.
I bästa Nordkoreastil.
För Gud nåde den som är politiskt inkorrekt i vårt land. Som sådan blir man utsuddad och raderad.
Komma här och komma sig och tro att man är nåt. Och ifrågasätta myndigheter och massmedia. Det går icke för sig. Sånt gör man inte. I alla fall inte ostraffat.
Och straffet kan som sagt bli bortplockning. Rena, åtminstone i mina ögon, diktatorsfasonerna.
Nu tror jag ju inte att en sån som Anders, låter sig tystas så lätt. Jag tror och hoppas att återuppståndelsen är nära.
onsdag, april 21, 2010
Ut ur garderoben
Ni ser ju nu att jag har kommit ut ur garderoben. Totalt. Har lagt in en länk till min Facebooksida. Släppt alla spärrar alltså.
Idag har det varit premiär för en annan sak också. Jag har nämligen varit på modevisning. Inte illa, jag som är den mest omoderna man kan tänka sig.
Vi damer i syjuntan åkte till Carlforsska gymnasiet i Västerås ikväll och tittade på hantverksprogrammets modevisning. En av damerna har en dotter, som går mode- och designlinjen där.
Det visades upp allehanda kreationer, allt från rena fantasydräkterna till brud- och balklänningar. Tjusiga frisyrer och vackra blomuppsättningar. Allt designat och tillverkat av eleverna på de olika linjerna.
Efter modevisningen blev det en fika på stan. Och en stunds prat och skvaller. Sånt måste ju också hinnas med.
Imorgon kväll är det övning med kören igen. Det är alltid veckans högtidsstund. Och snart är det konsertdags. I Berwaldhallen den 23:e maj. Uno Svenningsson är gästartist.
Om någon är intresserad av att komma och lyssna då, så får ni maila till mig. Biljetter måste nämligen köpas i förväg under någon av våra körövningar i maj. Biljetterna kostar 120 kronor och intäkterna går oavkortat till Stadsmissionens barn- och ungdomsverksamhet.
Även vi i kören måste köpa biljetter åt oss själva.
Så hör av er, om intresse finns.
Idag har det varit premiär för en annan sak också. Jag har nämligen varit på modevisning. Inte illa, jag som är den mest omoderna man kan tänka sig.
Vi damer i syjuntan åkte till Carlforsska gymnasiet i Västerås ikväll och tittade på hantverksprogrammets modevisning. En av damerna har en dotter, som går mode- och designlinjen där.
Det visades upp allehanda kreationer, allt från rena fantasydräkterna till brud- och balklänningar. Tjusiga frisyrer och vackra blomuppsättningar. Allt designat och tillverkat av eleverna på de olika linjerna.
Efter modevisningen blev det en fika på stan. Och en stunds prat och skvaller. Sånt måste ju också hinnas med.
Imorgon kväll är det övning med kören igen. Det är alltid veckans högtidsstund. Och snart är det konsertdags. I Berwaldhallen den 23:e maj. Uno Svenningsson är gästartist.
Om någon är intresserad av att komma och lyssna då, så får ni maila till mig. Biljetter måste nämligen köpas i förväg under någon av våra körövningar i maj. Biljetterna kostar 120 kronor och intäkterna går oavkortat till Stadsmissionens barn- och ungdomsverksamhet.
Även vi i kören måste köpa biljetter åt oss själva.
Så hör av er, om intresse finns.
tisdag, april 20, 2010
Icke anonym
Under senare tid har fler och fler människor, som jag känner, påpekat att de läser min blogg. Jag har ju försökt hålla mig lite anonym, men nu verkar det vara slut med anonymiteten. När till och med ens chef glatt förkunnar att hon har hittat min blogg, då är loppet liksom kört.
Det är lika bra att inse att det finns en och annan som har koll på mig genom bloggen. Nu ägnar jag mig i och för sig åt rätt oskyldiga saker och berättar sällan om några större sensationer. Lite humor under bältet kan det dock bli, men det får man tåla om man ska läsa här.
Liksom utfall mot våra politiker. För obekväma åsikter levererar jag då och då. Det får man också stå ut med. Blir man för uppretad kan man ju faktiskt välja att totalt strunta i vad jag svamlar om.
Och inte talar jag särskilt illa om min arbetsgivare heller. Speciellt inte nu, när jag har fått ett jobb som jag stormtrivs med.
Nej, det här får nog betecknas som en rätt harmlös blogg, eller hur? Som det inte gör så mycket om vänner och bekanta läser.
Bara man tål lite icke politiskt korrekta åsikter och har fallenhet för fräck humor. För det är liksom två viktiga ingredienser.
Sen förstås, klagar och gnäller jag en del. Men det hör till, det ska man få göra i sin egen blogg.
Det är lika bra att inse att det finns en och annan som har koll på mig genom bloggen. Nu ägnar jag mig i och för sig åt rätt oskyldiga saker och berättar sällan om några större sensationer. Lite humor under bältet kan det dock bli, men det får man tåla om man ska läsa här.
Liksom utfall mot våra politiker. För obekväma åsikter levererar jag då och då. Det får man också stå ut med. Blir man för uppretad kan man ju faktiskt välja att totalt strunta i vad jag svamlar om.
Och inte talar jag särskilt illa om min arbetsgivare heller. Speciellt inte nu, när jag har fått ett jobb som jag stormtrivs med.
Nej, det här får nog betecknas som en rätt harmlös blogg, eller hur? Som det inte gör så mycket om vänner och bekanta läser.
Bara man tål lite icke politiskt korrekta åsikter och har fallenhet för fräck humor. För det är liksom två viktiga ingredienser.
Sen förstås, klagar och gnäller jag en del. Men det hör till, det ska man få göra i sin egen blogg.
måndag, mars 29, 2010
Helt lost
Ifrån min blogg har bakgrund och allt möjligt försvunnit. I alla fall som jag kan se.
Vad ser du?
Vad ser du?
fredag, februari 12, 2010
Berättelsen om fröken Snipplund
Anonymiteten är hotad! Flera gånger den senaste tiden har folk glatt påpekat att de har hittat en blogg på nätet, som heter Zvammel och att det är jag som skriver den.
Svårt att förneka liksom.
De verkar dessutom tycka att den är rolig, både vad det gäller innehållet och alla kommentarer som jag får. Det blir jag naturligtvis glad åt.
Men som sagt, mitt alter ego Imse, kanske inte funkar så länge till.
I mitt förra inlägg, skrev jag om andra alter egon, och fördelen med att kunna låta alter egona ta ansvaret för, i första hand de pinsamma sakerna som man gör. Det verkar ju också vara ett vedertaget sätt att handskas med vissa situationer.
Jag tänkte berätta för er om en av de egona, den jag gillar bäst. Det är naturligtvis fröken Snipplund. Måste också påpeka att alla eventuella likheter mellan Snipplundskan, Imse och den riktiga I, bara är tillfälligheter. Absolut inget annat än tillfälligheter.
Fröken Snipplund saknar som sagt både vett och sans. Hon svär som en borstbindare och drar gärna en fräckis. Hon har obekväma åsikter om främst politik och religion. I timtal kan hon sitta och läsa obskyra sidor om islam. Även judendomen är ett ämne som intresserar henne mycket.
Hon är så politiskt inkorrekt att hon tycker att båda sidor i mellanöstern är lika goda kålsupare. Hon tar ställning för den vanliga befolkningen i både Israel och i Palestina. Speciellt för barnen och de sjuka och handikappade.
Hon avskyr islamismen, som inte har ett dugg med religion att göra, utan är en politisk gren, med en agenda som för tankarna till medeltiden.
När det gäller det emotionella, är hon som sagt lagd åt det fräcka hållet. Och, icke att förglömma, det humoristiska. Hon faller pladask för människor som är roliga, galna, fräcka och lika tokiga som hon själv. Om de är rika eller fattiga, snygga eller fula, män eller kvinnor, spelar ingen roll.
Det är knasigheten som lockar.
För stackars Imse och stackars I, är det inte alla gånger så lätt att samsas i tillvaron, med en sån som fröken Snipplund. Hon har åsikter om det mesta och som ni märker är dessa åsikter inte alltid av det rumsrena slaget.
Ni som läser den här bloggen och tvärsäkert får för er att den är skriven av I, ni ska inte vara så tvärsäkra. För ibland tar fröken Snipplund kommandot och det som kommer av hennes pekfingersvals är sånt som varken I eller Imse skulle drömma om att skriva.
Svårt att förneka liksom.
De verkar dessutom tycka att den är rolig, både vad det gäller innehållet och alla kommentarer som jag får. Det blir jag naturligtvis glad åt.
Men som sagt, mitt alter ego Imse, kanske inte funkar så länge till.
I mitt förra inlägg, skrev jag om andra alter egon, och fördelen med att kunna låta alter egona ta ansvaret för, i första hand de pinsamma sakerna som man gör. Det verkar ju också vara ett vedertaget sätt att handskas med vissa situationer.
Jag tänkte berätta för er om en av de egona, den jag gillar bäst. Det är naturligtvis fröken Snipplund. Måste också påpeka att alla eventuella likheter mellan Snipplundskan, Imse och den riktiga I, bara är tillfälligheter. Absolut inget annat än tillfälligheter.
Fröken Snipplund saknar som sagt både vett och sans. Hon svär som en borstbindare och drar gärna en fräckis. Hon har obekväma åsikter om främst politik och religion. I timtal kan hon sitta och läsa obskyra sidor om islam. Även judendomen är ett ämne som intresserar henne mycket.
Hon är så politiskt inkorrekt att hon tycker att båda sidor i mellanöstern är lika goda kålsupare. Hon tar ställning för den vanliga befolkningen i både Israel och i Palestina. Speciellt för barnen och de sjuka och handikappade.
Hon avskyr islamismen, som inte har ett dugg med religion att göra, utan är en politisk gren, med en agenda som för tankarna till medeltiden.
När det gäller det emotionella, är hon som sagt lagd åt det fräcka hållet. Och, icke att förglömma, det humoristiska. Hon faller pladask för människor som är roliga, galna, fräcka och lika tokiga som hon själv. Om de är rika eller fattiga, snygga eller fula, män eller kvinnor, spelar ingen roll.
Det är knasigheten som lockar.
För stackars Imse och stackars I, är det inte alla gånger så lätt att samsas i tillvaron, med en sån som fröken Snipplund. Hon har åsikter om det mesta och som ni märker är dessa åsikter inte alltid av det rumsrena slaget.
Ni som läser den här bloggen och tvärsäkert får för er att den är skriven av I, ni ska inte vara så tvärsäkra. För ibland tar fröken Snipplund kommandot och det som kommer av hennes pekfingersvals är sånt som varken I eller Imse skulle drömma om att skriva.
torsdag, januari 07, 2010
Nej nu måste jag förklara
Fick plötsligt en insikt om att nån kanske tror att den här smått galna kvinnan drabbats av nån slags mani eller hysteri?
Nä, så är inte riktigt fallet.
När jag för några år sedan gick in i väggen, helade jag mig till stor del genom mindfulness. Övningar och åter övningar varenda dag, under säkert ett halvår.
Så jag vet att hjärnan kan programmeras om och rikta in sig på speciella saker.
År 2009 var inget riktigt bra år för mig. Det var mycket sjukdomar, både hos mig och anhöriga, mycket ledvärk, saknad och längtan efter ny hund.
Jag ville inte fortsätta så. Därför bestämde jag i slutet av förra året, att nästa år skulle bli annorlunda.
Metoden den här gången skulle vara positivt tänkande. Brutalt positivt tänkande.
Så det är det jag håller på med. Om nån undrar.
Jag vill åter nämna att jag är så glad över mina vänner. Både i verkliga livet och mina bloggisar och facebookisar. Ni är mitt allt.
Ibland dyker det också ned glada mejl i någon av inkorgarna. Det är lika uppskattat. De kan till och med vara av det mer ekivoka slaget. Både från män och kvinnor. I text och i bild.
Tänker till exempel på bilderna jag fick från Livsglimtar. You made my day, voman!
Då min humor är rå, brutal, störd och sjuk, så uppskattar jag det mesta.
Jag ville bara förklara mig lite. Hoppas att ni inte kräks på min positivism.
Nä, så är inte riktigt fallet.
När jag för några år sedan gick in i väggen, helade jag mig till stor del genom mindfulness. Övningar och åter övningar varenda dag, under säkert ett halvår.
Så jag vet att hjärnan kan programmeras om och rikta in sig på speciella saker.
År 2009 var inget riktigt bra år för mig. Det var mycket sjukdomar, både hos mig och anhöriga, mycket ledvärk, saknad och längtan efter ny hund.
Jag ville inte fortsätta så. Därför bestämde jag i slutet av förra året, att nästa år skulle bli annorlunda.
Metoden den här gången skulle vara positivt tänkande. Brutalt positivt tänkande.
Så det är det jag håller på med. Om nån undrar.
Jag vill åter nämna att jag är så glad över mina vänner. Både i verkliga livet och mina bloggisar och facebookisar. Ni är mitt allt.
Ibland dyker det också ned glada mejl i någon av inkorgarna. Det är lika uppskattat. De kan till och med vara av det mer ekivoka slaget. Både från män och kvinnor. I text och i bild.
Tänker till exempel på bilderna jag fick från Livsglimtar. You made my day, voman!
Då min humor är rå, brutal, störd och sjuk, så uppskattar jag det mesta.
Jag ville bara förklara mig lite. Hoppas att ni inte kräks på min positivism.
torsdag, december 31, 2009
Bokslut
Så här på årets sista skälvande timmar, ska man väl göra bokslut och sammanfatta året som gått. Det har varit mycket upp och ner detta år.
Det började inte särskilt bra, då nyårsdagen spenderades på ögonakuten, efter den näthinneavlossning och stora blödning, som jag fick i ena ögat på nyårsaftonen. Jag var skräckslagen, men synen räddades genom att hålet i näthinnan lagades med laser och blödningen absorberades så småningom.
Jag har haft mycket problem med ögonen efter det, eftersom min glaskroppsavlossning ökat. Och åt det finns ingen bot.
Nästa dråpslag var att det, en kort tid därefter uppdagades att jag hade diabetes. Och förmodligen gått med det en längre tid.
En annan stor sorg är att det här året, är det första år på evigheter, som jag inte har haft någon hund. Det har gjort ett djupt hål i mitt hjärta.
En stor sorg och bedrövelse är förstås min mamma. Som under detta år helt tappat greppet om sig själv. Jag är övertygad om att hon har en s.k. frontallobsdemens, som slår sig på omdöme och personlighet. Efter årsskiftet ska jag få hjälp av demensteamet, med att försöka få henne till minnesmottagningen för utredning.
Tack och lov har jag fått, med mycket mycket tjat förstås, ta hand om hennes ekonomi. Hittade undangömda räkningar, av vilka en del gått till inkasso. Nu tror jag att jag har betalt och rett upp allting, men hon är helt pank. Har inte en krona.
Det har också hänt en del positiva saker detta år. Till exempel resan till Skottland i våras. Ett fantastiskt trevligt land. Jag lärde mig att dricka whisky i Skottland, vilket jag aldrig tidigare kunnat. Men nu har jag blivit något av en kännare faktiskt.
I höstas hände sen det helt otroliga, att jag fick ett erbjudande om att arbeta som vårdplanerare i kommunen. Det är det bästa jobb jag har haft. Det är så fantastiskt att kunna se till att svårt sjuka och utsatta människor får den vård och omsorg de har rätt till.
Det är bara en projektanställning, men jag hoppas innerligt att det blir en fast tjänst. Alla verkar övertygade om jag är rätt person på den här platsen, då jag älskar att fixa och trixa och planera.
Jag får också så otroligt mycket tacksamhet tillbaka, från mina "kunder", att jag faktiskt blir helt fulltankad med energi på jobbet.
Sen kommer jag till något, som är bland det största som hänt mig. Jag har fått så mycket vänner genom bloggen. Det är mäktigt, hur nära man kan komma varandra utan att aldrig träffas.
Ja, det är mitt år. Det får läggas till handlingarna som ett helt klart godkänt år.
Gott nytt år!
Det började inte särskilt bra, då nyårsdagen spenderades på ögonakuten, efter den näthinneavlossning och stora blödning, som jag fick i ena ögat på nyårsaftonen. Jag var skräckslagen, men synen räddades genom att hålet i näthinnan lagades med laser och blödningen absorberades så småningom.
Jag har haft mycket problem med ögonen efter det, eftersom min glaskroppsavlossning ökat. Och åt det finns ingen bot.
Nästa dråpslag var att det, en kort tid därefter uppdagades att jag hade diabetes. Och förmodligen gått med det en längre tid.
En annan stor sorg är att det här året, är det första år på evigheter, som jag inte har haft någon hund. Det har gjort ett djupt hål i mitt hjärta.
En stor sorg och bedrövelse är förstås min mamma. Som under detta år helt tappat greppet om sig själv. Jag är övertygad om att hon har en s.k. frontallobsdemens, som slår sig på omdöme och personlighet. Efter årsskiftet ska jag få hjälp av demensteamet, med att försöka få henne till minnesmottagningen för utredning.
Tack och lov har jag fått, med mycket mycket tjat förstås, ta hand om hennes ekonomi. Hittade undangömda räkningar, av vilka en del gått till inkasso. Nu tror jag att jag har betalt och rett upp allting, men hon är helt pank. Har inte en krona.
Det har också hänt en del positiva saker detta år. Till exempel resan till Skottland i våras. Ett fantastiskt trevligt land. Jag lärde mig att dricka whisky i Skottland, vilket jag aldrig tidigare kunnat. Men nu har jag blivit något av en kännare faktiskt.
I höstas hände sen det helt otroliga, att jag fick ett erbjudande om att arbeta som vårdplanerare i kommunen. Det är det bästa jobb jag har haft. Det är så fantastiskt att kunna se till att svårt sjuka och utsatta människor får den vård och omsorg de har rätt till.
Det är bara en projektanställning, men jag hoppas innerligt att det blir en fast tjänst. Alla verkar övertygade om jag är rätt person på den här platsen, då jag älskar att fixa och trixa och planera.
Jag får också så otroligt mycket tacksamhet tillbaka, från mina "kunder", att jag faktiskt blir helt fulltankad med energi på jobbet.
Sen kommer jag till något, som är bland det största som hänt mig. Jag har fått så mycket vänner genom bloggen. Det är mäktigt, hur nära man kan komma varandra utan att aldrig träffas.
Ja, det är mitt år. Det får läggas till handlingarna som ett helt klart godkänt år.
Gott nytt år!
tisdag, december 15, 2009
Svar från anonym
Anonym sa...
hejsan Imse,
heter egentligen Igor Lesjakov, går i femman och lär mig svenska från och med september, spelar fotboll, lyssnar bla på Ranarim och ngt vikingarock.
jag tror jag tar på mig gula trosor med tre kronor på rumpan, på huvudet sätter jag en blond peruk med stora horn. Sen ska jag spränga runt kring midsommarsstången och ropa typ Bevara Sverige Svenskt! Ut med jävla invandrare! Döda ryssjävlarna! och känna mig som en riktig svenne.
söndag, november 29, 2009
Vill ni?
Nu är konserten avklarad och jag tror att den gick bra. Man hör inte själv hur det låter, när man står mitt i kören och sjunger. Men det verkade som om publiken uppskattade framförandet.
Jag blev i alla fall laddad med positiv energi, inför den kommande arbetsveckan.
Hörni Bloggisar, skulle ni vilja gästblogga hos mig? Bloggen behöver förnyas och handla mindre om körsång, ångest och hundlängtan. Jag kommer att bjuda in er alla, så håll utkik i era kommentarsfält.
Ni bestämmer själva om inläggen ska vara långa eller korta. Om det ska vara bilder eller text.
Allt är tillåtet, utom rasism och kränkningar.
När ni får frågan från mig och vill ställa upp på de här tokerierna, så kan ni gå in på min profil och leta upp min mailadress, som ni ska skicka inläggen till.
Hoppas att ni är med mig!
Jag blev i alla fall laddad med positiv energi, inför den kommande arbetsveckan.
Hörni Bloggisar, skulle ni vilja gästblogga hos mig? Bloggen behöver förnyas och handla mindre om körsång, ångest och hundlängtan. Jag kommer att bjuda in er alla, så håll utkik i era kommentarsfält.
Ni bestämmer själva om inläggen ska vara långa eller korta. Om det ska vara bilder eller text.
Allt är tillåtet, utom rasism och kränkningar.
När ni får frågan från mig och vill ställa upp på de här tokerierna, så kan ni gå in på min profil och leta upp min mailadress, som ni ska skicka inläggen till.
Hoppas att ni är med mig!
tisdag, november 24, 2009
Bloggiskärlek
Vad skulle man göra om man inte hade så goa bloggisar? Ja, man skulle i alla fall inte kunna bjuda på så goda tårtor och duka så fint med Stig Lindbergsmönstrad handduk, som duk.Duktipset kommer från Helenas blogg. Som har massor med häftiga retrotips.
Mandelmassetårtan skrev jag om igår. Och äppelkakereceptet har jag hittat hos Livsglimtar.
Ni alla bloggvänner har kommit att betyda oerhört mycket, inte bara när det gäller praktiska tips, utan ni känns som vänner som finns där i vått som torrt.
Ni är värdefulla och unika, tänk på det.
fredag, oktober 30, 2009
Den blekfeta damen är glad
Märker ni att den här blekfeta damen är mycket gladare nu för tiden? Mindre gnäll, mer tjohejsan.
Delvis beror det på mitt nya jobbuppdrag. Jag får äntligen utlopp för min kreativitet och påhittighet. Jag får hitta på lösningar hela tiden. Då trivs jag.
Sen är det naturligtvis körsången med Caroline af Ugglas, som också gör att jag svävar på små moln.
Och sist men inte minst bloggen. Alla ni fantastiska människor, som uppmuntrar och pushar och som verkar uppskatta det jag skriver.
All kärlek till er!
Delvis beror det på mitt nya jobbuppdrag. Jag får äntligen utlopp för min kreativitet och påhittighet. Jag får hitta på lösningar hela tiden. Då trivs jag.
Sen är det naturligtvis körsången med Caroline af Ugglas, som också gör att jag svävar på små moln.
Och sist men inte minst bloggen. Alla ni fantastiska människor, som uppmuntrar och pushar och som verkar uppskatta det jag skriver.
All kärlek till er!
tisdag, september 22, 2009
Varför så upprörd över Facebook?
Terri Eriksson skriver att Facebook gör oss till treåringar på nytt, med anledning av debatten om socialt beroende av olika nätsajter.
Det kan väl så vara att många inlägg, både på bloggar och på Facebook, kan uppfattas som ytterst triviala. Men som läsare har man ett val. Man kan strunta i att läsa det som man uppfattar som strunt.
Varför ödsla tid och energi på att läsa strunt och sen gå omkring och vara upprörd över det man just läst?
Låt oss som skriver inlägg om vardagliga händelser göra det ifred. Ingen behöver läsa det jag skriver!
Det kan väl så vara att många inlägg, både på bloggar och på Facebook, kan uppfattas som ytterst triviala. Men som läsare har man ett val. Man kan strunta i att läsa det som man uppfattar som strunt.
Varför ödsla tid och energi på att läsa strunt och sen gå omkring och vara upprörd över det man just läst?
Låt oss som skriver inlägg om vardagliga händelser göra det ifred. Ingen behöver läsa det jag skriver!
lördag, augusti 22, 2009
Stulen enkät
Hittade en enkät hos Anders. Den var så kul, att jag snodde den rakt av:
1. Har du knarkat?
Svar: Nej. Det närmaste jag kommit är väl de narkotiska preparat jag fått i samband med operationer. Jag somnar direkt. Behöver knappt ens sövas.
2. Har du förlorat körkortet någon gång?
Svar: Nej, det är jag rädd om.
3. Har du druckit för mycket någon gång?
Svar: Ja, men det var länge sedan.
4. Missunnar du någon av dina vänner något de har men inte du?
Svar: Nejnej, jag vill att de ska ha det bästa.
5. Har du haft en sexuell relation utöver den "normala" mellan relativt jämnårig man och kvinna?
Svar: Vet inte riktigt vad som menas. Men nej, jag har inte haft någon onormal relation. Och trogen är jag, som en hund.
6. Tror du på Gud?
Svar: Ja, på min egen Gud, som finns härinne, inom mig.
7. Har du ollat/klittat någon gång?
Svar: Nej, varför skulle jag?
8. Har du sexfantasier?
Svar: Det händer
9. Är du stolt över ditt land?
Svar: Japp, det vackert, fritt och demokratiskt. Såklart man är stolt.
10. Är du för integration?
Svar: Jajamensan, tror vi är gjorda för att integreras.
11. Har du använt antidepressiva medel någon gång?
SVAR: Jadå
12. Vad är det bästa som har hänt dig?
SVAR: Att jag födde två fina söner.
13. Dina svagaste egenskaper?
SVAR: Att jag är tystlåten och inte har någon tävlingsinstinkt.
14. Vilket land skulle du bo i om du inte kunde bo i Sverige?
SVAR: I Italien, i norra delen, på landet.
15. Vad anser du om svensk flyktingpolitik?
SVAR: Inte bra. Vi måste ta hand om flyktingarna, integrera dem och inte skicka åter dem rakt in i döden.
16. Har du en hemlig vän?
SVAR: Mina bloggkompisar kanske?
17. Vem skulle du kyssa om du inte fick kyssa din fru/man?
SVAR: Om Johnny Depp kom och trutade med munnen, skulle jag inte backa.
18. Vad är din största skräck?
SVAR: Att något hemskt skulle hända mina barn.
19. Ska homosexuella få gifta sig i kyrkan?
SVAR: Absolut
20. Vad tycker du om hedersbegreppet?
SVAR: Förlegat. Känns som medeltiden.
21. Vilka är Sveriges största dumhuvuden?
SVAR: Rasisterna
22. Har du någon gång haft smeknamn på ditt könsorgan?
SVAR: Skulle vara fanskapet då, i samband med mens.
23. Vad är det mest förvånande med ditt liv?
SVAR: Att jag aldrig tog mig för att söka jobb utomlands. Var så säker på att jag skulle det. Att jag skulle jobba med biståndsarbete. Men jag blev kvar här i småstan istället.
Häng på, för frågorna vidare!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)