måndag, december 26, 2011

Snöret har två ...

Kezzi

Nu är julen snart överstökad. En jul som jag sett fram emot med blandade känslor. Jag var rädd att jag skulle rasa rätt in i väggen igen före jul, på grund av hård arbetsbelastning. Men allt löste sig. Tack vare lyhörd arbetsledning.

Sen det obehagliga faktum att det här var den första julen efter min mammas bortgång. Och första julen efter skilsmässan.

Men allt har fallit på plats och jag har haft en mysig helg med sönerna. Deras far har också varit med och jag tror båda barnen känner att vi finns kvar för dem precis som tidigare.

Det kanske är mest jag som saknar familjelivet. Som inte kan förlika mig med ensamlivet. Som har svårt att se meningen med livet, när det levs utan familj tätt inpå.

För mig var både dödsfallet och skilsmässan oväntade händelser. Som skakat om mig i grunden och stundtals fått mig att tvivla över om jag skulle kunna uppbåda ork att fortsätta.

Men man måste fortsätta, det ges inget val i en sådan situation. Och man klarar långt mer än man tror.
Och läxan är att inget ska man ta för givet. Allt har man till låns. Och allt har en ände, men snöret det har två.

10 kommentarer:

Nonna sa...

Ja, så är det, man får kämpa vidare oavsett hur det känns, man lär sig massor så klart fast det ibland känns som om man klarar sig utan den kunskapen. Skönt att ni kunde fira julen ihop, det är viktigt för era söner så klart och det är viktigt för er fortsatta livsvandring att sluta cirklarna. Bra att det löser sig med jobbet, hoppas de håller ord bara...se upp med det! Nu blir det nytt år, nya möjligheter och tillfällen att trivas i ert "nya" liv. Nästa jul tror jag du funnit en helt annan livsrytm och känner större styrka på egen hand..allt har sin tid! Kram Nonna

Nonna sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Susjos sa...

God Fortsättning önskar jag Dig!!!
va härligt att julen blev okey ♥

Znogge sa...

Ganska så hoppfullt trots allt!

God fortsättning!

Lisbeth sa...

Så skönt att läsa att det finns ett ljus i ditt mörker. Synd bara att det alltid ska gå så långt att man står på knä. Jag är ju som dig separerad och vi har alltid fortsatt fira jul under samma tak. Både för barn och barnbarns skull. Det känns lite konstigt när jag tänker på det men det känns naturligt och så länge det gör det så blir det så. Vilken go liten hund du har. Riktiga pepparkorns ögon som är så svåra att stå mot.
Nu håller jag tummarna att det blir så bra som ledningen säger Kram

Pennelina sa...

Ja, ibland är det tufft att möta det livet bjuder oss... samtidigt är det inte säkert att det är så illa i slutänden. Vägen dit kan vara tung i alla fall...

Tycker du är en härlig människa som jag är glad att jag stött ihop med där bortom tangenterna och skrivbordet :-D

Kramar från mig <3<3<3

Åsa! sa...

Det har varit ett tungt år för dig, och naturligtvis ställs allt på sin spets inför en sådan familjehögtid som julen är! Skönt att du ändå fick en fin jul, jag håller tummarna för att ditt 2012 blir ett riktigt bra år! / Kram

Kim sa...

Fina du.
2012 blir ett ljuvligt år.

Gunnar sa...

Hej

Hoppas att det kommande året kommer att bjuda på mer glädje än sorg för Dig!

Anonym sa...

Kloka ord där på slutet. (Och en otroligt fin hund!)
Hoppas verkligen mötet med cheferna går bra på något sätt ändå, lät ju lite mardrömslikt det senaste blogginlägget. Måste vara enormt hårt att få skit för att man försöker göra ett bra jobb genom att värna patienternas bästa!