söndag, december 20, 2009

En hårig man (gästblogg)

Nu har det varit mycket gnäll ett tag. Tantgnäll. Så det är dags att släppa in en karl igen.
Jag låter därför, vad säger man, "plastmas", "nymas"?
I alla fall är det Henrik från Falun, som får gästblogga idag.
Och var lugn, allas gästbloggar kommer att läggas ut. I sinom tid.
Kan tillägga att bilden som illustrerar inlägget, har jag fått från Henrik. Den representerar inte min syn på män. Även om jag älskar just apor.
Varsågod Henrik:

Henrik – gullig, hårig, gammal

Vi män har det alldeles för bra. Som kön har vi haft den strukturella, ekonomiska och politiska makten så länge det funnits skrivna källor, det vill säga innan man började bygga pyramider i Egypten. Antagligen var det så även långt innan det.

Därför kan det vara nyttigt för oss män att hamna i en situation där vi inte befinner oss i en maktsituation. Man lär sig massor! Det är inte alltid trevligt men man får perspektiv. I mitt fall befinner jag mig ganska ofta i en sådan situation. Jag har nämligen två döttrar, en på fyra och en på åtta. Som ensam man i en familj med bara tjejer, betraktas man oftast som något av ett missfoster. Visserligen ett gulligt sådant. Följande utspelade sig under en lördagsfrukost:

Daga (4): Jag tycker pappa är gullig. Men gammal.

Idun (8): Så gammal är han inte. Han är ju bara 39.

Daga: Men han är hårig. Han har hår överallt. I näsan, på magen…

Idun: Ja, och på fötterna, tårna…

Sedan följde en uppräkning av ställen på min kropp där tjejerna har sett hår vilket skulle bli väldigt tjatigt och kanske väl intimt att återge här. Notera att jag inte blandades in i samtalet fast jag satt bredvid. Flickorna förde samtalet över mitt huvud.

Andra exempel är flickornas fascination av det mest fysiska attribut som skiljer sig mellan normen (deras norm) och missfostret (jag), nämligen lille herr Henrik Dingelidong. Fyraåringen kan ibland helt oförberett gå fram till mig, utföra ett skamgrepp och konstatera att ”där är snoppen”. Det känns väldigt konstigt, på gränsen till förnedrande och man får då på ett pedagogiskt sätt förklara att man inte kan göra så.

Jag kan bjuda på att bli betraktad som ett mysterium av tjejerna. Det är helt okej. Faktum är att det är bra. Om mina flickor växer upp med inställningen att vara tjej är den rådande normen så får killarna i framtiden se upp. Jag hoppas att mina tjejer inte köper de gamla patriarkala härskarteknikerna utan går sin egen väg. Om de under vägen blir tvungna att sparka in en och annan pungkula är jag den första att applådera. Vi män har det nämligen alldeles för bra.


9 kommentarer:

margit sa...

Hej på dej! Kommit in i din blogg och läst lite...stackars dej..och stackars din mamma...inte enkelt...för nån av er. Jobbigt kanske att "känna såa tankar"..men ibland kan det också kännas bättre att få sätta ord på sin känsla...
Även jag är sjuksköteska..och när du skrev om hennes "förvirrinibg så tänkta jag på UVI..och då skrev du precis om det..Jag jobbar på engynavdelning..i Eskilstuna..och vi får ibland "ta över" "andras" opatienter om dom har fullt och vi lediga platser. Och då händer det ibland at vi får nån medicintant...som är förvirrad..och blir inlagd..och då har en UVI...
Hoppas att INTE VI...blir dementa när vi blir gamla...
Kram och TAPPA INTE MODET!!
Kram!!/Margit

Malla sa...

Hej hej! Jag kikar in en sväng! :) Ha en toppensöndag
/Malla

Henke sa...

"Plastmas" var ett bra uttryck! Det ska jag börja använda. Tack för att jag fick gästblogga hos dig, Imse!

Charlotte sa...

Kan ju bara se synen framför mej när dina döttrar pratar om dej som du inte ens var närvarande :-)

Jag har två döttrar och en son, när de var tonåringar så hade nog sonen det rätt så jobbigt, tänk dej 3 pms stirriga 'kvinnor'!!!

Oj oj, jag tycker redan lite synd om dej, för det kommer inte att bli lätt :-)

Tack för ett skoj inlägg :-)

Kramar!

Anonym sa...

Önskar dig en skön söndagkväll!
Kram Anna

Maggan sa...

Jag tackar för dagens största skratt samtidigt som jag känner igen tongångarna från när våra barn var små vi hade en son och en dotter. Mycket roliga saker sa det under sin utveckling, det roligaste var nog när sonen konstaterade att pappa hade två pungkulor och två barn. Då frågade vi honom hur han trodde att Sören vår granne såg ut som hade fyra barn? Då såg han riktigt förvirrad ut och vi fick nog aldrig riktig ordning på det hela.
Visst var han logiskt två kulor = två barn.
Kan idag säga att sonen har en egen son som fyller ett år i januari, det ska bli kul att höra på barnbarnets funderingar om könet när han blir äldre, kanske är han lika klok som sin pappa? :)
Maggan http://livsglimtar.wordpress.com

Åsa! sa...

Men ack så viktiga ni är för era barn alla ni pappor, glöm inte bort det!

Veiken sa...

Tur att det finns några som har det bra. Hahaha! Roligt inlägg. Ha det bra!

Malin sa...

Jadu, i vår familj är det fem tjejer (ja jag kallade mig själv för tjej;) Och så mannen då. Två av barnen är tonåringar så du kan ju tänka dig hur härligt han har det vid vissa veckor imånaden. Är det inte den ena så är det den andra.//Malin