En dag i slöhetens tecken

Det är vad min dag är, slö. Det är i och för sig inget unikt för mig. Då jag ju är en kaphaperson, och oftast behöver en spark i baken för att komma igång.
Men härute på landet, tar jag mig friheten att vara slö, utan dåligt samvete. Nu är det inte så att jag bara sitter och stirrar i väggen, utan jag ägnar mig till exempel åt läsning.

Just nu läser jag en bok som heter "Välkommen till din hjärna", som på ett lättfattligt sätt beskriver hjärnans funktioner, samt avlivar en hel del myter.
Som att vi bara använder 10 % av hjärnan. Det har jag i och för sig aldrig trott på. För det är en orimlig tanke, att vi fått ett organ, som vi sen använder i så liten utsträckning. Nej, självklart använder vi hjärnan till 100 %. Även om det inte märks hos alla, förstås.

Ska jag vara ärlig och kanske lite elak, tycker jag att det verkar som om den här damen inte använder hela sin hjärnkapacitet. Men jag hoppas att jag har fel och att barnet hon bär verkligen får födas och får leva ett liv som inte hela tiden ska visas upp och redovisas i pressen.

Avslöjande bild

Det här är inte min hjärna i genomskärning. Fast man kanske skulle kunna tro det. Ibland.

Jag tänker inte göra som den här kvinnan, om jag ska förflytta mig samma sträcka.
Tack och lov lurar inte hjärnan med mig på såna äventyr.

Nu ska jag lägga mig i badkaret. Det är mer lagom för mig. Inte ens ett enda simtag, behöver jag ta. Bara låta sig omslutas av skum och bubblor.
Skönt för värkande leder.