Fina Lena

Idag är det någonting som kallas för Trädgårdsdagen här i stan. I trädgårdskretsar är min hemstad berömd för sina vackra parker.

Själv är jag ingen trädgårdsmänniska. Lyckas bara odla ogräs. Men när jag ändå var ute och cyklade, så tog jag en sväng förbi en av parkerna.

Och där, i ett stånd, hittade jag Lena Linderholm, som stod och sålde sina alster. Jag köpte två fina bilder och en receptbok om bröd, av henne.
Jag gillar hennes grova och färgglada stil i det hon producerar. Sen var hon för övrigt själv mycket färgglad och tjusig.

Boken och den ena bilden ska få bli presenter till yngste sonen och hans flickvän. De har nämligen fått en egen studentlägenhet i Stockholm. Under några år har de bott i andra hand, i en pyttepytteliten lägenhet, men så i veckan kunde de flytta till en större lägenhet.
Imorgon ska jag åka dit och se hur de har det.
Sonen gillar att baka och jag tror att Lena Linderholms recept kommer att passa honom.

Yttrandefrihet

Att ha synpunkter på yttrande- och åsiktsfrihet i allmänhet, och om Lars Vilks i synnerhet, verkar vara ytterst provocerande för somliga. Men dessbättre inte för så särskilt många.

Vill man ha en bakgrund till Vilks föreläsning på universitetet, kan man gå in på Vilks egen blogg och läsa de senaste inläggen.

Man må tycka att Vilks är en rabiat galning, men det tar inte bort hans rätt att producera de konstverk han vill.
Och det tar inte heller bort hans rätt att genomföra de föreläsningar, som han blir inbjuden till.

Som åhörare på en universitetsföreläsning, har man vissa regler att följa och anpassa sig till. Som att inte angripa föreläsaren med hot och våldsattacker. Ganska självklara regler, eller hur?

Hotfulla grupper i samhället ska inte få diktera vad som ska få läras ut på våra universitet och skolor.
Religiösa extremister har ingen rätt att utsätta personer, som har en annan trosuppfattning, för mordförsök.

Det är så absurt, att man nästan inte tror att det är sant.

Konst och konstig påskkärring

I helgen är det konstrunda i vår kommun. Jag brukar alltid ta mig en sväng runt till lite olika konstnärer och i år åkte jag bland annat hit. Vackra och originella silversmycken såldes där. En liten gudinna blev min och hänger nu i en kedja runt halsen.

Annars har påskhelgen varit mycket lugn och inte har särskilt mycket ägg ätits i huset heller. Äldste sonen var här och åt middag igår och även idag kom han hit för lunch. Då hade han min mamma med sig.

När jag tittade ut genom köksfönstret och såg att de var på väg mot huset, så ropade jag till min man, att nu kommer det en påskkärring och ringer på snart.
Min mamma, som för länge sedan tappat omdömet om sitt utseende, ser om jag ska vara ärlig, värre ut än en påskkärring.

Min man sprang som ett skott upp till övervåningen och kom ned med några mynt i handen. "Ja, vi har ju inget godis att ge", säger han, "om det kommer en påskkärring och ringer på".

Jag föll naturligtvis ihop i en skrattande hög. "Men det var ett skämt", kved jag, "det är ju min mamma som kommer".
Mannen såg förlägen ut, men började skratta även han. Sen gick han upp på övervåningen och stoppade tillbaka mynten i pengaburken.

Och vi hade lite svårt att hålla oss för skratt, när mor klev över tröskeln.

Ett helt meningslöst inlägg

En del konst kissar.

Andra kissar på konsten.

Atjoo

Atjoo, låter det ideligen från maken. När han inte snörvlar eller snyter sig. När en man är förkyld, då står Fantomen stilla. En värre näradödenupplevelse finns nog inte.

Hans eländiga tillstånd hindrade dock oss inte från att åka på konstrunda idag. Bland annat gjorde vi ett besök hos en internationellt känd konstnär, som nyligen flyttat hit. Tyvärr har han drabbats av en allvarlig förlamningssjukdom, som gjort att han numer målar med munnen. Han är otroligt skicklig och hans verk från tiden som frisk är enastående. Helt fantastiskt att han har ork och kraft att fortsätta med måleriet.

Annars har helgen mest inneburit sol och vila. Till och med datorn har fått vila mesta tiden.
Makens hastigt påkomna förkylning har också lett till att han tagit det lite lugnare.
Nu ser jag med skräck fram emot natten. Hur jag ska kunna dela sovrum med denne nysande och snörvlande person övergår mitt förstånd.
Risken finns att soffan får agera säng åt mig.

Glad påsk!

Glad påsk alla goa människor!
Jag har varit lite lat, på bloggfronten senaste dagarna. Får väl skärpa till mig nu!

Just nu är lillsonen med flickvän hemma på besök, men de ger sig iväg idag igen på eftermiddagen. Då tar maken och jag vårt pick och pack och åker ut till stugan.

Jag hade tänkt att sonen skulle fixa min strulande dator, men det är inte lätt att få honom att hjälpa till med sånt. Fast att jag vet att han är datakunnig, så brukar han bara grymta när jag ber om hjälp. Jag kan å andra sidan tycka att de förslag och åtgärder han föreslår, är väldigt krångliga, så ibland är det inte till så mycket hjälp.
Just nu är han och flickvännen ute och klättrar på något klätterområde utanför stan. Får se om jag kan få honom att sätta sig här en stund när de kommer tillbaka.

I helgen är det konstrunda i kommunen. Det brukar vara väldigt trevligt. Vi tar oss nog en sväng runt till de olika konstnärerna någon av påskdagarna.
Jag är faktiskt långledig i påsk. Det har nog inte hänt på år och dar, att jag varit ledig hela påsken.
Så kan solen fortsätta skina, ska jag bara njuta och ha det skönt!

Då går jag ner i min källare

Idag har vi köpt ett badkar! Maken hade tänkt att vi bara skulle titta, men jag tyckte att vi skulle slå till direkt, när vi hittade ett med bra pris. Så vi besökte faktiskt bara en affär.
Han tar aldrig sådana snabba beslut, men jag tycker att det är så jobbigt att gå runt i affär efter affär. För att sen kanske köpa det man tittade på först. För det har hänt!
Så om några veckor kan jag sänka ned min värkande kropp i bubbligt, varmt vatten. Jag längtar.

I vår källare finns två rum, som sönerna huserade i när de bodde hemma. När äldste sonen flyttade, lade yngste sonen beslag på hans rum också. Men nu har han nyligen flyttat till Stockholm, till en pytteliten lägenhet, som han delar med flickvännen.
Så i stort sett alla hans grejer finns kvar här. Men jag kommer att baxa in dem i det ena rummet, för det andra ska jag göra relaxrum av.
Där ska man efter badet, kunna vila och lyssna på musik, eller läsa böcker eller inte göra någonting alls.

Efter badkarsköpet, åkte vi och tittade på en utställning av den här konstnären. Hon gör fantastiska små konstverk av lera. Det är naturmotiv och små tomtar. Allt är gjort av lera, till och med det som ser ut som bark och mossa.
Jag fick en liten tomte, som hon har gjort, i julklapp för många år sedan. Den är så fin att den får stå framme året runt. Har inte hjärta att packa ned den!

När jag har något att se fram emot, lindras deppigheten. Så nu ska jag planera hur jag med billiga medel, ska ställa i ordning mitt relaxrum. Badkaret ska få stå i ett hörn i tvättstugan, så det hörnet ska också piffas till.
Jag kan riktigt se mig själv, där jag ligger utslängd på en dyna eller säng, med massor av kuddar och filtar. Det ska brinna doftljus och lyktor. På stereon tror jag att Eva Cassidy ska spelas mest.
Risken finns nog att jag bara lämnar min källare, om jag är nödd och tvungen!

Elefant

Inte för att jag vet om det här är på riktigt eller om det är fejk. Men det är i alla fall roligt att titta på den målande elefanten.

Tavlan

Här kan ni se den lilla tavlan, som jag köpte på konstrundan. Det är en erkänt skicklig konstnär, som heter Helena Larsson, som har målat den. När man ser den i verkligheten, ser man ljuset och djupet i den. Den är riktigt, riktigt fin.

Idag var jag med om en otäck händelse. Jag var ute på hembesök och åkte på landsvägen utanför stan. Då ser jag en bil komma emot mig, den kör i mitten av vägen. Ju närmare mig den kommer, desto mer kör den över på min sida. Till slut ligger den helt på min körbana och kör rakt mot mig. I sista stund kastar jag bilen åt sidan, för att på så sätt undvika en krock. Jag ser sen i backspegeln att bilen fortsätter på fel sida, bilarna som kommer efter mig får också slänga sig åt sidan.
Jag hann uppfatta bokstäverna på registreringsskylten. Jag stannar och ringer till polisen, som lovade att genast skicka ut en bil.
Jag undrar om det var en självmordskandidat eller galning? Hoppas i alla fall att polisen fick tag på bilen och föraren, och att det inte hände någon olycka.

Om man bortser från denna händelse, så mår jag riktigt bra. Fick en ny blodtrycksmedicin för ett par dagar sen och den verkar fungera.
Så nu finns det hopp om livet igen!

Konstrunda

Idag har vi varit på konstrunda. Och som de typiska klantskallar vi är, så åkte vi iväg alldeles för tidigt. Vi fick ta en långpromenad på nästan en timme, i en by långt ute på landet.
Träffade f.ö. ett par bekanta som gjort likadant, men de åkte och fikade istället.

I år handlade jag en hel del, förr om åren har jag mest tittat. Jag köpte ett halssmycke, gjort i glasfusing. Oftast lägger de in ett motiv i silver mellan glasen, men det här smycket har en målad ängel. Och skyddsänglar kan man inte få för många av, tänkte jag.

Sen köpte jag en sidensjal. Det är en konstnär som målar på siden, oftast motiv från runstenar, som vi har gott om här. Den här sjalen är dock bara färgad i två nyanser.
På bilderna ser ni halsbandet och min nya jacka med sidensjalen.

Sista inköpet blev en tavla av en fantastisk konstnär, som heter Helena Larsson. Hon gör otroliga naturmålningar i gouacheteknik. Jag köpte en liten tavla föreställande en vitsippsbacke med ett par björkar. Vad som är så speciellt med hennes tavlor, är att hon lyckas fånga ljuset och spel med skuggor. Det ser naturtroget ut, men ändå inte som ett fotografi. Man vill liksom bara kliva in i hennes tavlor.

När det gäller min hälsa, vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Jag fick ju tabletter mot högt blodtryck, en liten provförpackning, eftersom många inte tål den. Och det verkar inte jag heller göra.
Den har en hel uppsjö av biverkningar och några har drabbat mig. Jag har fått nässelutslag, hosta, huvudvärk och är hemskt trött och seg i kroppen.
Det känns som om jag festat obönhörligt i fyra dagar, minst, har dock inte druckit något starkare än påskmust.
Maken var så glad, innan jag började med tabletten, eftersom han som han säger, hade hoppats att jag skulle bli kontaktbar igen. Nu sliter han sitt hår, eftersom jag mest går omkring som en zombie.
På tisdag ska jag kontakta läkaren igen och be honom byta medicin.

Sonen har nu kommit fram till Frankrike. Vid det här laget har han förmodligen slagit läger i Fontainbleuskogen och är på väg upp för någon klippa. Han och en kompis ska tälta där och ägna sig åt låghöjdsklättring. De klättrar utan rep, som max 6 meter upp, och har släpat med sig en jättestor madrass, som de kan landa på om de faller.
Helt ofarligt, säger han!!