Mucka inte med en busschaufför

För då kan det gå så här illa!

Följ med till Skottland!

Det här är Heathergems, smycken med stenar gjorda av ljungrötter. Se länk i föregående inlägg.


Vacker ullsjal, som inköptes i Edinburgh.
Söt bil i Edinburgh.
Blommor i Pitlochry. I den lilla pittoreska byn bodde vi.
Urquhart castle, med Loch Ness i bakgrunden.
Blair castle.
Här görs och säljs whiskeyn Blair Athol.
Stolt påfågel, som vaktade slottet Blair castle.
Nessie, som vaktade Loch Ness.
Gulliga kor.
Några av alla 8 miljoner får!
Skotte som vaktar puben.
Skotte med säckpipa.
Skotte som viftar med kalsongerna, som förvarades i väskan, eftersom äkta skottar inte har något under kilten!
Gossarna i tyska fotbollsklubben S:t Pauli, delade vi hotell med i Tyskland. Det var inga dunungar precis. Tvåmetersbjässar hela bunten.
Tänk att få se vad de har under kilten! Fast jag har förstås svårt att tänka mig ett tyskt fotbollslag i kilt.

Klicka på bilderna, så blir de större och tydligare.

Skottland, tur & retur

Tänkte först ge en sammanfattning av Skottlandsresan. Bilder kommer så småningom i ett annat inlägg.
Skottland var ungefär som jag tänkte mig. Otroligt vackert och gemytligt. Vädret motsvarade också mina förväntningar. Ena minuten sol, nästa regn, nästa blåst osv. Fast skottarna själva, tyckte att det var väldigt fint väder, just nu. De är vana med värre.

Mycket att titta på, förstås. Gamla vackra stenhus, borgar och slott. Höga berg och djupa dalar. Fantastisk grönska. Och alla dessa djur. 8 miljoner får, finns det i Skottland, samt rara, långhåriga kossor.

När det gäller shopping, är det väl whiskey och ullprodukter, som är mest prisvärda. Vi gjorde ett besök på destilleriet Blair Athol. Där framställs en utsökt single maltwhiskey. Nu förstår jag varför jag aldrig har tyckt om whiskey förut. Jag har bara provat de billigare blendedsorterna. Det här var något helt annat.
Vi fick lära oss hur man ska dricka en single malt. Den ska drickas rumstempererad, men glaset ska gärna värmas ytterligare med händerna. Häll i ett par droppar vatten. Drick och njut!
Ha aldrig, aldrig is i! Det är nog dödsstraff på det i Skottland.

Något annat mycket vackert är Heathergems, unika smycken, där stenarna är gjorda av ljungrötter! Inte särskilt billigt dock, men jag var ändå tvungen att köpa några smycken.

Inhandlade också en underbar cape/sjal av ull.

Maten i Skottland var ingen höjdare! Rikliga portioner, men ingen finess alls i matlagningen.
Provade förstås Haggis. Det smakade pölsa. Innehållet avstår jag att redovisa.

Att resa med buss, till detta avlägsna land, är inget för veklingar. Nu är ju jag en sån och min hälsa har inte varit på topp.
Sockret har gått upp och ner, en gång for det ner i en dipp som skrämde slag på både mig och maken. Det blir ju lite si och så med tider och kosthållning, på en sån här resa.
Fick också besvär med mitt "friska" öga, redan i London, på uppvägen. Samma symtom som vid näthinneavlossningen, nämligen blixtar i synfältet. Då blev jag riktigt rädd. Men förmodligen var det en stor glaskroppsavlossning, denna gång. Ser mest sudd, prickar och slingor med detta öga nu. Som jag gjort med det andra ögat, sen näthinneavlossningen.
Ska till ögonläkaren nästa vecka.
I och med dessa besvär, fick jag tillbaka utslagen på armarna. Tror definitivt att de är stressrelaterade.
Innan resan ifrågasatte min läkare om jag verkligen skulle orka genomföra den. Jahadå, förkunnade jag glatt. Dum som en åsna, är vad jag är.

Och hur var det nu med skottarna och kilten? Jo, en kiltbeklädd herre berättade hur det stod till med den saken. Nämligen att en äkta skotte har ingenting, under kilten!
Mitt bildbevis kommer. Dock något suddigt och otydligt. I alla fall viftade denne herre med kalsongerna, som han förvarade i en väska, istället för på kroppen.

Hemma nu

Återbördad till hemmet, med en rumpa öm av allt bussåkande. Att åka buss till Skottland är inte att rekommendera, det ÄR långt! Gräsligt långt!

Utförlig rapport och tillhörande foton kommer endera dagen. Och ja, jag har svaret på den stora frågan. Tillika bildbevis! Allt tillkännagivet av en äkta skotte.

Pitlochry

Äntligen! Har länge funderat på en resa till våren och nu är det bokat och klart.
Jag hade ju tänkt att jag aldrig skulle åka på en lång bussresa igen. Efter Italienresan.
Men vad har jag bokat nu? Just det, en lång bussresa!

Ja, ja, man är väl inte sämre än att man kan ändra sig. Så i slutet av april bär det av till Pitlochry i Skottland.

Maken, som vanligtvis inte är så begeistrad i resor, var förvånansvärt positiv.
Det är naturligtvis whiskeyn som drar!
Nåja, han får sin whiskey och jag får se sjöodjuret (förhoppningsvis), så blir alla nöjda.

Reseberättelse

Pga vägbygge dirigerades trafiken om. Dock kom inte bussen i sväng, men glada italienare hjälpte till att lyfta bort en bil, som var tokigt parkerad! En annan man ställde sig mitt i den stora korsningen och viftade bort trafiken.

Det berömda operahuset, LaScala, i Milano. Oansenligt på utsidan, men lär var extremt fint inuti.

En gammal spårvagn i Milano.

Dante i begrundan, utanför Florens berömda konstmuseum.

Muranoglas

Duvor på Marcusplatsen. Obs, det är inte jag på bilden. Duvorna är salmonellaspridare, jag lät dem inte klänga på mig.

Morgonputsning av gondolerna.

Gondolfärd

En bussresa till Italien kan vara väldigt lång, väldigt jobbig och alldeles underbar!
För min del var det en för lång bussresa, trots täta stopp och vackra omgivningar. Särskilt färden genom alperna , var ohyggligt vacker.

Efter tre dagars bussåkande kom vi så fram till Milano. Då kom också värmen. På nervägen hade vi upplevt både snö och regn.
Milano var en trivsam stad. Varken Milano eller de övriga städerna vi var i, Florens, Venedig och Bologna, kändes som några storstäder. Utan det var lugnt och stillsamt.

Andra dagen i Italien fortsatte vi till Florens. För mig känns dagarna där, som resans höjdpunkt. Toscana är ju känt för sin skönhet och det är bara att instämma. Böljande kullar och vinodlingar i mängder.
En kväll fick vi besöka en makalöst vacker vingård, där vi fick underbar mat, samt prova gårdens olika viner.
En annan kväll smet maken och jag iväg från gruppen och gick ut och åt på egen hand. Vi gick in bland gränderna och smågatorna och hittade en alldeles fantastisk italiensk restaurang. Vi åt spagetti med lassvis med musslor. Helt otroligt gott!

Sen gick färden vidare till Venedig. Staden är ingen skönhet, men ack så originell. Tyvärr håller den på att sjunka och frågan är om man har resurser att rädda den.
Venedig präglas av vatten och åter vatten. Även från ovan, för det regnade hela tiden när vi var där.
Vi gick på en konsert i San Vidalkyrkan. Det var Interpreti Veneziani, som framförde verk av bl.a. Vivaldi. En sagolik upplevelse.
Naturligtvis åkte vi gondol. Just den timmen var det uppehåll i regnandet och solen tittade fram. Gondolen gled fram i gränderna alldeles tyst och mjukt.
På den stora Canal Grande var det mer livlig båttrafik. Det finns ju inga bilvägar i Venedig, alla transporter sker på kanalerna.

Ett besök på Marcusplatsen var förstås ett måste. Vi var in i de mäktiga kyrkorna i alla städer vi besökte, men Marcuskyrkan var nog den pråligaste. Otroligt utsmyckad. Fantastiskt att tänka sig att dessa kyrkor byggdes på 12-1300talen. Vilken kunskap människorna hade. Och vad de fick slita.
Marcusplatsen befolkas av enorma mängder duvor. De har blivit ett gigantiskt problem, som måste lösas. Snart kommer det att bli förbjudet att sälja frön, för att mata duvorna, till folk på torget.

Sen fick vi också förstås se hur man tillverkar de berömda konstverken av Muranoglas. Mycket skickliga glasblåsare. Men det är dyra saker och knappast något som passar i enkla svenska hem. Men jag köpte mig ett litet Muranohjärta, att ha runt halsen.

Venedig har blivit en avfolkningsstad. Ungdomarna flyr. Ingen vill bo i de fuktiga, råa husen. Det är bara i stort sett turistverksamhet kvar.
Men det vore en tragedi om man inte hinner rädda staden från att sjunka. Man säger inte längre om staden sjunker, utan frågan är när?

På hemvägen stannade vi bl.a. i Innsbruck, som visade sig vara en överraskande vacker stad. Vi övernattade också i en förtjusande liten alpby.

Scandorama, som vi åkte med, var en positiv bekantskap. Oerhört påläst guide och trevlig chaufför. Enormt servicevänliga. Kan rekommenderas.
Södra alperna och Italien åker jag gärna tillbaka till, fast inte med buss!

Resa

Nu har jag bokat en resa till våren!

Gubben och jag åker till Italien. Till Florens och Venedig. Med buss. Hoppas bara att det inte är bussen på bilden, som vi ska åka med!

En del kanske undrar hur man kan orka sitta i en buss så länge? Det går nog bra, jag åkte tåg över 700 mil häromåret. Det var inga problem. Det finns ju så mycket att titta på. Och så får man ladda upp med böcker och ljudböcker. Sen kan man ju sova också. Och prata med trevliga människor.

Jag längtar redan till Italien!