Sluta fota hela tiden

Numer har folk alltid kamera med sig. I och med att alla har mobil med kamera. Och vad händer då? Jo, det fotas och fotas. Överallt.

Och det är inte tjusiga naturmotiv, som man är angelägen om att föreviga. Utan man fotar människor. Till höger och vänster. Titt som tätt.

Vilken tillställning man än är på, så nog sjutton ska det fotas. Usch, säger jag. Jag vill inte vara med på bild hela tiden.
Och jag vill verkligen inte bli utlagd på nätet.

Jag menar, man gör sig i ordning och i sin enfald tror man att man ser skaplig ut. Sen går man på partaj, blir fotad och när man får se fotona, inser man att man inte alls såg så skaplig ut som man trodde.

Snälla, kan man inte få ha den illusionen kvar. Att man ser skaplig ut på fest. Ta inte det ifrån mig!

Färgexplosion

Kolla in dessa fantastiska foton, av Gabriel Wickbold.
Vilken färgchock!

Grekiska ugglor som kissar i Prag. Eller nåt...

Ugglor är grejen! Det kunde jag läsa i det nya numret av Elle interiör. Så denna bohemiska slarvmaja är för första gången trendsättare. För här hemma finns massor av ugglor. Till och med en uppstoppad Kattuggla, sitter det på väggen.


Här hemma finns också en samling med grekiska gubbar med extremt stora snoppar. Den samlingen ska jag fotografera en annan dag och visa er.

På tal om snoppar, så fick jag ett par frågor om konstverket från mitt förra inlägg, där två män står och kissar.
Vilka är de? Och varför gör de som de gör?
Ja, det kan man fråga sig. Jag har ingen aning om vilka de är eller vem som är konstnären.
Fotot har jag i alla fall tagit i Prag, i närheten av Kafkamuseét.
Det kanske finns någon annan på bloggen som kan svara på frågorna?

Ska det vara så svårt?

Efter fredagens trevande försök att leverera en fräckis, fortsätter jag nu min barntillåtna höstpromenad.
På bilden syns några frusna stackare, som väntar på att folk ska börja mata dem med bröd.
Genom den här finfina parken cyklar jag varje dag, till och från jobbet. I den här stan satsas det nämligen friskt på parker. Otroligt fina cykel- och gångvägar finns det, genom en hel radda vackra parker.

Det gröna som skymtade bakom bänken, i mitt förra inlägg, är verkligen inga sopcontainers. Nej, det är planket till stadens stolta idrottsarena.
Stadens mindre stolta fotbollsklubb brukar spela där. Nu är de dessvärre förpassade en divison ner, men har faktiskt spelat ett år i allsvenskan, för några år sedan. Så vi har haft en del fina besökare på denna gräsplan.

Ikväll har äldste sonen varit här på middag. Något barnbarn finns mig veterligt inte i sikte. Det kanske inte var att vänta heller, eftersom det för närvarande inte ens finns någon flickvän.
Jag förstår inte att sönerna inte inser att deras viktigaste uppgift är att förse modern med ett barnbarn.
Ska det vara så svårt att få till?

Barntillåtet

Eftersom mitt förra inlägg var av det barnförbjudna slaget, så blir det här inlägget en helt oskyldig betraktelse av en promenad bland höstlöven.

Dessa två förtjusande hundar var lekfulla och på bushumör.

I den här bostaden ingår det solskydd.

Här har frun själv slagit sig ner för att gosa med de busiga hundarna.

Wallström och Flatley

Häromdagen, under ett hembesök hos en äldre man, fick jag titta i ett gammalt fotoalbum.
"Nu ska du få se ett väldigt speciellt foto", sa mannen på sjungande norrländska.
Och bläddrade fram en gammal svartvit bild, på en man iförd hatt, stående bredvid en skjuten älg. Älgen var en riktig bjässe, 480 kg tung, 18 taggar.
"Det här är Manfred Wallström", sa mannen. Jag såg väl lite frågande ut, men då förklarade han att det är Margots pappa. "Du vet, hon i Bryssel".

Det är just sånt här som gör att jag älskar att arbeta inom hemsjukvården. Att få tillgång och möjlighet att kliva in i människors skrymslen och vrår. Att få dela sånt, som för mig är obetydligt, men för någon annan är ett dyrbart minne.

Något annat som också gör mig varm i hjärtat, är att titta på Stavros Flatley!

Vackrare än vackrast

Tänk att den här rätt så anspråkslösa fågeln

kan påbörja en förvandling

och sakta utvecklas till något så enastående

vackert!

Klicka på bilderna, så blir de större.

Följ med till Skottland!

Det här är Heathergems, smycken med stenar gjorda av ljungrötter. Se länk i föregående inlägg.


Vacker ullsjal, som inköptes i Edinburgh.
Söt bil i Edinburgh.
Blommor i Pitlochry. I den lilla pittoreska byn bodde vi.
Urquhart castle, med Loch Ness i bakgrunden.
Blair castle.
Här görs och säljs whiskeyn Blair Athol.
Stolt påfågel, som vaktade slottet Blair castle.
Nessie, som vaktade Loch Ness.
Gulliga kor.
Några av alla 8 miljoner får!
Skotte som vaktar puben.
Skotte med säckpipa.
Skotte som viftar med kalsongerna, som förvarades i väskan, eftersom äkta skottar inte har något under kilten!
Gossarna i tyska fotbollsklubben S:t Pauli, delade vi hotell med i Tyskland. Det var inga dunungar precis. Tvåmetersbjässar hela bunten.
Tänk att få se vad de har under kilten! Fast jag har förstås svårt att tänka mig ett tyskt fotbollslag i kilt.

Klicka på bilderna, så blir de större och tydligare.

Lite bilder

Jag har rensat kameran inför trippen till Vässarö. Här är lite av det jag hittade.

Först har jag lekt Ernst och gjort en egen olivoljeblandning med vitlök, citron och egenhändigt odlade kryddor, rosmarin och krusmynta. Sen har jag gjort örtsalt med samma sorts kryddor.

Här är jag på vår altan vid stugan. På min födelsedag. Jag ser lite halshuggen ut. LillaVovven är också lite avhuggen.
Den här buketten fick jag av maken.
Här en Stockholmsvy. Vi var där och strosade i lördags.
Mer får ni inte se.