Ska det vara så svårt?

Efter fredagens trevande försök att leverera en fräckis, fortsätter jag nu min barntillåtna höstpromenad.
På bilden syns några frusna stackare, som väntar på att folk ska börja mata dem med bröd.
Genom den här finfina parken cyklar jag varje dag, till och från jobbet. I den här stan satsas det nämligen friskt på parker. Otroligt fina cykel- och gångvägar finns det, genom en hel radda vackra parker.

Det gröna som skymtade bakom bänken, i mitt förra inlägg, är verkligen inga sopcontainers. Nej, det är planket till stadens stolta idrottsarena.
Stadens mindre stolta fotbollsklubb brukar spela där. Nu är de dessvärre förpassade en divison ner, men har faktiskt spelat ett år i allsvenskan, för några år sedan. Så vi har haft en del fina besökare på denna gräsplan.

Ikväll har äldste sonen varit här på middag. Något barnbarn finns mig veterligt inte i sikte. Det kanske inte var att vänta heller, eftersom det för närvarande inte ens finns någon flickvän.
Jag förstår inte att sönerna inte inser att deras viktigaste uppgift är att förse modern med ett barnbarn.
Ska det vara så svårt att få till?

Mors och goodbye!

Finns det något tristare än en regnig, grå novemberdag? Är det så att vädergudarna håller på att slå något slags rekord? Tävlar de i tråkigt väder? Ska de ta kål på oss?
Nej, mors och goodbye alla gudar, se till att skaka fram lite snö nu. Och sol. Och det ska räcka fram till sista mars.
För då får ni se till att våren kommer. Poff! På en dag. Inget slask och blask. Lite fågelkvitter och blomster.
Det kan väl inte vara för mycket begärt?

Kan ni tänka er att livet kan se ut så här? Det kan vara fullt av blommande salvia.

Det kan vara en bänk i parken. Att vila på.

Eller en kastrull med vinbär.

Eller varför inte en blå himmel och en flaggstång, som busiga scoutbarn målat röd.

Jag vill ha allt det där nu!

Rättelse: Det är ju för jösses december nu, november är passerat! Tack Margareta!

Kom och titta!

Jag vill gärna visa er lite bilder från några av våra vackra parker. Vi börjar längs åpromenaden. Där finns en rad små s.k. fickparker. Div. lustiga möbler och konstverk är inplacerade i växtligheten.

Här har en rostig cykel tagit plats i rabatten.
Här går man gärna in.

Nu har vi kommit fram till den vackraste av alla parker, Drömparken. Den är så otroligt grann och tjusig. Salvian, i olika nyanser, breder ut sig och liksom rinner ner i ån.

Nu lämnar vi parkerna och går över till något annat. Här har jag tillverkat mitt första egna kort. Jag ska ge bort det ikväll.
Det ser lite taffligt ut. Behöver nog öva lite mer, om jag ska bli en kortmakare.

Sväng på stan

Direkt efter jobbet idag, tog jag som vanligt en långpromenad med LillaVovven. Vädret var underbart skönt. Vi promenerade runt i några av stadens parker och tog sen en sväng på stan. Där upptäckte jag två nya affärer. En med damkläder och en med smycken.

Vårt centrum är annars rätt så tråkigt, med en jättekoloss med Åhléns bl.a. vid torget. Byggt på 70-talet, då man rivningshärjade som värst i vår stad.
Sen finns också ett ruskigt förfallet stadshotell. Ja, det är ju inte hotell längre förstås. Huset är förmodligen livsfarligt att vistas i, även på utsidan är det risk för nedfallande fasaddelar. Huset är en skamfläck för vår stad och ingen vill ta på sig ansvaret för förfallet.

Nu planeras ett stort affärsområde i utkanten av staden, vilket väl resulterar i ett ännu tristare centrum.

Kom ihåg att fortsätta kampen för Burmas frihet. Gå gärna in på Svenska Burmakommitténs sida.