Snabbshopping

Eftersom jag snart ska göra Skottland osäkert, bestämde jag mig nyss för att inhandla några klädesplagg. Att springa i affärer är ingenting för mig. Springer hellre omkring på nätet.
Hittade denna kjol, samt den här T-shirten.
Beställde en fin sjal också, men där var jag lite för ivrig och läste inte innantill. Den var nämligen slut, upptäckte jag sen. Nåja, de kanske hittar nån gammal övergiven sjal på lagret, annars får jag klara mig utan. Eller rättare sagt, kan ju inte säga att jag har brist på sjalar. För det är något som inhandlas lite då och då.

Annars har jag nog kläder så jag klarar mig. Vet inte vad det är för väder i Skottland, men har fått för mig att det är blåsigt och kallt. Jag brukar vara expert på att ta med mig fel sorts kläder. Otaliga är de gånger jag fått inhandla både strumpor och tjocka tröjor på plats. Så den här gången ska jag gardera mig och ta med lite varmare kläder.
När jag var i New York, för några år sedan, höll jag på att frysa ihjäl. Så där inhandlades till och med långkalsonger. Och en fuskpälsmössa.
På Island köptes en tjock ullkofta, Den får nog följa med till Skottland.

Vad jag ska ha på mig på fötterna, är jag lite osäker på. Men det lutar åt att jag tar med mig ett par läderkängor, eftersom jag numer är så otroligt frusen om fossingarna. Ett par gympaskor och ett par lätta promenadskor, kan nog också komma till användning.
Några eleganta skor för kvällsbruk, är jag egentligen inte innehavare av. Så det är möjligt att jag måste inhandla ett par sådana.

Maken, däremot, lär nog inte göra en sån här noggrann planering. Kan tänka mig att han kvällen innan vi ska åka, öppnar garderoben och slänger ner det som hänger närmast i en väska. Möjligen att han tvättar något favoritplagg dagen innan.
Varför gör män det alltid så lätt för sig? Och vi alltid så krångligt?

Atjoo

Atjoo, låter det ideligen från maken. När han inte snörvlar eller snyter sig. När en man är förkyld, då står Fantomen stilla. En värre näradödenupplevelse finns nog inte.

Hans eländiga tillstånd hindrade dock oss inte från att åka på konstrunda idag. Bland annat gjorde vi ett besök hos en internationellt känd konstnär, som nyligen flyttat hit. Tyvärr har han drabbats av en allvarlig förlamningssjukdom, som gjort att han numer målar med munnen. Han är otroligt skicklig och hans verk från tiden som frisk är enastående. Helt fantastiskt att han har ork och kraft att fortsätta med måleriet.

Annars har helgen mest inneburit sol och vila. Till och med datorn har fått vila mesta tiden.
Makens hastigt påkomna förkylning har också lett till att han tagit det lite lugnare.
Nu ser jag med skräck fram emot natten. Hur jag ska kunna dela sovrum med denne nysande och snörvlande person övergår mitt förstånd.
Risken finns att soffan får agera säng åt mig.

Ingen hund på vägen

Ja, som jag trodde, fick jag inte mycket datahjälp av sonen. Jag visade honom alla hjälpsamma kommentarer, som jag fått, men det han föreslog verkade alltför omständligt. Så jag får nog sätta mig ner själv i lugn och ro, och se om jag kan åstadkomma något.
Ute i stugan använder jag mig av den bärbara datorn och den verkar fungera bra.

Solen skiner och det är riktigt skönt här ute. Det är första året utan hund, och jag måste säga att det känns tomt. Han hade sina givna platser, i soffhörnet och i favoritfåtöljen. När jag går ut på verandan, tittar jag av gammal vana bortåt vägen. I sina unga år drog han sig med förkärlek ut till vägen och det var många gånger jag stod med hjärtat i halsgropen och försiktigt ropade honom tillbaka.

Nu är det bara maken som rör sig. Och han rör sig desto mer. Han kan omöjligen vara stilla, när vi är här. För min del är stugan vila och avkoppling. För maken är det pyssel med allehanda grejer.
Vi är nog extrema åt varsitt håll!

Glad påsk!

Glad påsk alla goa människor!
Jag har varit lite lat, på bloggfronten senaste dagarna. Får väl skärpa till mig nu!

Just nu är lillsonen med flickvän hemma på besök, men de ger sig iväg idag igen på eftermiddagen. Då tar maken och jag vårt pick och pack och åker ut till stugan.

Jag hade tänkt att sonen skulle fixa min strulande dator, men det är inte lätt att få honom att hjälpa till med sånt. Fast att jag vet att han är datakunnig, så brukar han bara grymta när jag ber om hjälp. Jag kan å andra sidan tycka att de förslag och åtgärder han föreslår, är väldigt krångliga, så ibland är det inte till så mycket hjälp.
Just nu är han och flickvännen ute och klättrar på något klätterområde utanför stan. Får se om jag kan få honom att sätta sig här en stund när de kommer tillbaka.

I helgen är det konstrunda i kommunen. Det brukar vara väldigt trevligt. Vi tar oss nog en sväng runt till de olika konstnärerna någon av påskdagarna.
Jag är faktiskt långledig i påsk. Det har nog inte hänt på år och dar, att jag varit ledig hela påsken.
Så kan solen fortsätta skina, ska jag bara njuta och ha det skönt!

ABC

Jag undrar varför man alltid stavar vissa ord fel? Och det är alltid samma ord. Varför lär man sig aldrig att stava dessa ord rätt?
Eftersom det alltid är samma ord, som man får rätta, så borde man väl för 17 gubbar lära sig att stava de rätt!
Eller är det bara mig, som detta fenomen drabbar?
Det spelar ingen roll var jag skriver. Om det är på bloggen eller i en journal, felstavat blir det likt förbaskat.
Någon mer som brukar råka ut för detta?

Irriterande

Ledig dag. Lång härlig sovmorgon. Tror ni att det blev så? Nä, jag vaknade klockan 7, klarvaken!
Har varit så på sistone och jag förstår det inte. Har alltid kunnat njuta av sovmorgnar förut.

Sen sätter jag mig framför datorn och det eländet börjar genast konstra. Den hänger sig hela tiden. Körde en virussökning häromdagen, men datorn blev friskförklarad i rapporten.
Undrar ändå om det inte är något lurigt virus som härjar i skymundan.
Någon som har något tips?

Nonsens

En del lägger glas i kycklingen, andra lägger kycklingen i glas.

En del fildelar, andra delar på filen.

Uppåtgående formkurva

Så var åter en jobbarhelg avklarad. Det har varit en jättebra helg. Lagom mycket att göra och en trevlig kollega att arbeta med.
Jag mår bättre för var dag och har börjat trappa upp diabetesmedicinen. Känns otroligt att jag gick omkring med min diabetes obehandlad så länge.
Gör inte som jag, om ni känner att något är i olag. Lita på intuitionen och gå till doktorn i tid!
Och tack för alla stöttande kommentarer!

Nu har jag precis bakat ett surdegsbröd. För bara en vecka sedan skulle jag inte orkat göra det efter en arbetsdag.
Jag frågade maken om han märkte att jag är piggare. Jodå, svarade han, det märks, för du visslar hela tiden!

Tjohej!

Jippie! Sockret har gått ned något. Jag känner mig bättre! Den nya tabletten tog nog skruv. Även magen känns bättre, så jag ska nog tåla dessa mediciner.
Har också förlikat mig med ett liv utan potatis. Men jag tänker äta potatis med andakt, vid särskilt högtidliga tillfällen. Så det så!

Nu har jag en jobbarhelg framför mig. Men eftersom jag inte känner mig halvdöd längre, så kommer det nog att gå bra.

Och om tre veckor åker jag till Skottland. Då ska jag kolla vad skottarna har under kilten!

Farväl potatis

Nu har jag tillbringat en stor del av dagen på min husläkarmottagning. Jag måste säga att de har tagit hand om mig på bästa möjliga sätt.
Jag har fått många kostråd och även fått ytterligare en medicin insatt mot diabetesen.

Jag har genomlidit eftermiddagen utan några större magbesvär. Så jag hoppas innerligt att magen ska tåla medicinen i fortsättningen. Den ska trappas in i långsam takt, för att vänja magen, men en del klarar aldrig av att behandlas med den, utan får byta sort.

När det gäller kost, är den gemensamma ståndpunkten tydligen den, att potatis är något man ska undvika. Tyvärr, tyvärr, då jag är en potatisälskare.
Men potatis är en riktig sockerbomb. Och alltså förbjuden frukt framöver. Likaså juice är förbjudet.
Farväl Brämhult!

Så nu ska här börjas ett nytt liv. Potatis får ersättas med ovanjordsgrönsaker eller fullkornspasta. Vitt bröd är redan uteslutet sen tidigare.

Och allt går. Det gör ju det. Det måste det.

Same shit

Ledig dag. Vilket innebär förmiddagsbesök hos diabetessköterskan och eftermiddagsbesök hos doktorn. Däremellan blir det mindre trevliga besök, då biverkningarna har lett till att allt som intages, kommer ut bakvägen.
Förhoppningsvis ska denna medicin, som jag har fått, så småningom styra upp mina sockervärden. Att den kommer att leda till viktminskning, är nog helt klart. Dels pga normaliserat socker, dels för att allt som sagt, knappt inte ens passerar magen, utan bara rusar rakt igenom.
Det vore nog nyttigare att smörja in sig med maten.
Nåväl, biverkningarna är värst de första veckorna, så nåt slags hopp om framtiden kanske jag kan uppbåda.

Kväk, kräk!

Jag vill spy upp hela världen! Diabetesmedicinen Metformin har tagit magen i besittning. Magbiverkningar är vanligt de första veckorna. Verkligen vedervärdigt.
Jag har läst att man går ner i vikt av Metformin. En del använder det till och med som bantningspreparat. Inte så konstigt. Vem kan äta med en jordglob sittande i halsen?

Imorse mådde jag så bra. För första gången på länge, länge, var nog blodsockret normalt. Men säg den lycka som varar. Sockret steg under dagen och illamåendet och magsmärtorna tog vid.

Efter jobbet for jag ihop som en härdsmälta på spikmattan och beslutade mig för att lämna allting. Högre gudar skulle få återföda mig som nåt annat. Gärna en fågel.
Härdsmältan lyckades kravla över till soffan och försjönk i nån slags sömndvala. Väcktes av äldste sonen, som glatt förkunnade att han lånat tvättmaskinen och beräknades vara tillbaka om en timme och gärna ville bli bjuden på mat då.

Mat finns inte i min hjärna just nu, men en falukorv slängdes snabbt in i ugnen.
Ett par skivor har just passerat min mun och ligger nu och guppar i svalget tillsammans med jordgloben.

Som beskäftig sjuksköterska har jag alltid sagt till patienter, som klagar över biverkningar, att de måste ha tålamod, att det går över snart.
Den som säger så till mig idag åker på en rak höger!