onsdag, mars 26, 2008

Ny utmaning

Den käre bloggvännen Witchbitch har utmanat mig. Hon vill att jag skriver ner hur mitt liv var för 20, 15, 10 och 5 år sedan. Så här kommer en kort sammanfattning.

20 år
Ett gott år. Lillsonen var ett halvår och storsonen tre år. Jag var hemma och var barnledig. Vi bodde idylliskt på landet. Hade hund förstås.

15 år
Var förmodligen rätt trött, efter ett par jobbiga år. Både far och svärfar dog i cancer året innan. Min far skötte jag i stort sett själv hela tiden. Samtidigt som jag jobbade som sjuksköterska. Barnen var fortfarande små.
Vi bodde kvar på landet.

10 år
Ett år jag inte glömmer. Blev utsatt för en fullständig galning, på natten på mitt jobb. Denne galning var kapabel till att döda, men jag hade väl några högre makter med mig, som såg till att jag överlevde. Fick inga fysiska men, fast psyket fick sig en knäck.
Kunde inte jobba kvar, gick över till dagtid på ett annat ställe.
Hade då flyttat till ett samhälle närmare staden.

5 år
Gjorde en underbar resa till Thailand. Vi åkte runt och var bl.a. längst upp i norra delen. Där gjorde vi vandringar och elefantritter ut i djungeln. En dag skulle vi åka flotte ner för en flod. Flotten var gjord av några bambupinnar, som var hjälpligt ihopsatta med snören.
På natten innan, hade det regnat fruktansvärt mycket och vi skulle egentligen inte blivit ivägsläppta på den här utfärden.
Det var otroligt mycket vatten i floden, med strida strömmar. Vi befann oss lika mycket under, som över vattenytan.
Men roligt var det!
Guiden som hade skickat iväg oss, hade haft ångest hela dagen, när hon förstod hur väderförhållandena hade varit. Hon mötte upp oss på hotellet på kvällen och såg mycket lättad ut!
Vid det laget hade vi också flyttat till vår nuvarande bostad i staden.


Nu får gärna Kloktok, Barbakvinna och Znogge berätta sin historia!

11 kommentarer:

Anonym sa...

Tack vännen, här var det dramatik, både positiv och negativ. Tur att det gick bra då för tio år sen, men tråkigt att du ännu bär på psykiska ärr efter händelsen. Fast sånt går väl aldrig ur kanske...

Vad beträffar Tailandsresan på flotten, undrar jag om det inte bor en liten äventyrerska i dig?
;-)
Tack så mycket och KRAMAR!

Anonym sa...

Du hade tur som klarade dig ifrån galningen, ännu en lista av många, jag avböjde denna av tonårsmorsan
Vicke

Maggan sa...

När jag läser om dina "år" så kan jag bara skriva att jag tycker om dig. Det finns så mycket härliga sidor hos dig och du lyckas ofta överraska mig vilket jag gillar.
Många kramar till dig

Ejsans sa...

Själv tar ag igna utmaningar.

Men jag är glad att den sista som ju var närmast i tiden verkade vara den mest positiva. Den med galningen var inte rolig att läsa.

Här har snön smält undan ganska bra, tack och lov säger jag, så man kan gå ut utan att slå på ar.... rumpan.

Kramen Eivor

Anonym sa...

Wow, vilken utmaning! Har nu gjort en tillbakablick och den blev ganska känslosam:-) Men kul ändå att blicka tillbaka, så tack för att du utmanade mig!:-) Sköt om dig & ha det gott. MVH & kram

Anonym sa...

Tack för intressant läsning./Rosa

Gunnar Deckare sa...

Hej
Du har haft en del spänning förstår jag.Kul att läsa om Dinna upplevelser.
:-)

Anonym sa...

Så mycket fakta jag fick om dig nu. Tänk vad mycket du varit med om. Psykopat attacken kunde ju slutat fruktansvärt illa. Det gjorde den ju också i och med att psyket får en rejäl smäll.
Och att sköta om din pappa på det sättet. Helt beundransvärt.

Du är en väldigt snäll och omtänksam person. Nu är det hög tid att du blir det mot dig själv också.
Jag skulle vilja krama om dig "på riktigt".

STOR KRAM :)

Anonym sa...

Härliga minnen, ja inte "galningen" och dina sjuka släktingar men barnen, huset och Thailand uppväger.

Ha det gott! /Katrin

Anonym sa...

En hel del du varit med om; spännande.

Trevlig kväll!

Anonym sa...

Kul att läsa och se vad du råkat ut för.
Vet att jag gjorde något liknande på AB bloggen. Det fick mig att tänka till om hur lite man egentligen vet om hur livet ska utvecklas!
Tack
Kram och ha en skön helg