söndag, september 25, 2011

Slut i tanken

For ner i någon slags själslig dypöl igår. Sluuuurp, sa det. Sen låg jag där på botten. Och sov. Och sov. Med undantag för några hundpromenader förstås.

Men tror det var välbehövligt. När jag vaknade i morse kände jag mig skapligt utsövd och kunde så smått börja kravla upp till ytan igen.

Det var verkligheten som kom ifatt mig. Ett halvt års psykisk stress som tog ut sin rätt. En mors hastiga död och en lika hastigt påkommen skilsmässa kan knäcka vem som helst.
Jag har bara gått på i ullstrumporna. Lagt all energi på jobbet och på hundvalpen.

Tills jag alltså fick energistopp. Totalt tömd tank. Till och med förbrukat reservtanken.

Nu får jag slå ner lite på hastigheten. Anpassa farten efter tanken, helt enkelt.
För reservdelar är svåra att få tag på.
Är man körd, så är man.

onsdag, september 21, 2011

Nya tag

Kezzi fortsatte förstås att kräkas. Så ett veterinärbesök blev nödvändigt. Vi har därför tillbringat halva dagen på djurkliniken.

Hans mage röntgades. Först en vanlig slätröntgen och sen en kontraströntgen. Inför den var han tvungen att svälja kontrastvätskan. Som veterinären sprutade in i hans mun.
Det var inte lätt kan jag säga. Förmodligen smakade den inte köttbulle. För både jag och Kezzi var till slut nedstänkta av den vita vätskan.

Det som på slätröntgen såg ut som ett hinder, visade sig bara vara gaser. Det var helt fri passage. Så han har nog fått i sig något som retat magslemhinnan.
Nu är det diet och medicin som gäller.

Matte fick tömma fickorna, för billigt var det inte. Det är dyrt att ha djur.

Jag hade också tänkt bjuda yngste sonen på födelsedagslunch idag. Men det hanns förstås inte med. Ibland blir det inte som man planerat.

Mina tre semesterdagar är snart till ända. Har faktiskt inte gjort någonting, utom att torka spyor. Men det var också lite av tanken. Att bara vara i nuet. Komma ifatt.
Fast jag hade förstås sett fram emot Stockholmsresan idag.
Nu blev den inte av och det är inte mycket att göra åt.
I morgon är det nya tag på jobbet igen.

måndag, september 19, 2011

Spyfri?

Den lilla rackarskrutten Kezzi har nu inte kräkts på ett dygn! Jippie! Han har ätit fast föda både igår kväll och idag. Må nu hans lilla mage vara återställd!

Mina tre semesterdagar som jag tänkt ägna åt vila och kontemplation, så tjusigt det lät, kanske kan bli det som var avsett. Regnet vräker ner och inomhusvistelse är att föredra. Med gott samvete då.

Kanhända blir det en tur till Stockholm på onsdag, när yngste sonen fyller år. Han är dock en upptagen ung man och att han har tid med morsan är inte alldeles säkert.
Men en present måste jag i alla fall åstadkomma.
Och i bästa fall kan jag köpa något på nätet, så att jag inte ens behöver ut och ränna i affärer. Kanske presentkort på Ticnet kan vara något?

söndag, september 18, 2011

Trendkänslig

Naturligtvis har jag fastnat för den nya trenden, Wordfeud. Trots att jag aldrig varit någon spelare. Är inte särskilt intresserad av att vinna, men däremot mycket uthållig och envis.

Så vinner, gör jag inte särskilt ofta. Tvärtom. ""You lost", står det titt som tätt. Motspelarna får 170 poäng för ett ord och jag kanske knåpar ihop 7 ...

Men jag fortsätter, är som sagt seg och envis. Stretar på.

Lilla Kezzi har fått något skräp i sin mage. Han har kräkts i några dagar. Det är inte så konstigt kanske, för han är mycket intresserad av det som ligger på marken. I min lilla skogsbacke utanför huset, ligger massor med soppåsar och bruna mullpåsar. Jag fattar inte hur de hamnar i skogen?
Han vill gärna bära något i munnen, när vi går, och det gör inte ett dugg om detta något är hämtat från en mullpåse. Tycker han.

Nu har han dock inte kräkts något sen inatt. Han fick en skvätt sojayoghurt med honung i imorse. Håller tummarna för att det är färdigspytt. Annars blir det veterinärbesök imorgon.

Själv har jag tagit tre semesterdagar, för att vila och liksom komma ifatt med mitt liv.
Men det kanske blir vård av hund istället, under dessa tre dagar.

fredag, september 16, 2011

Vändpunkt

Igår var bästis och jag lite fina och kulturella. Vi gick på teater!

Vi såg "En stjärt på himlen", av och med Cecilia Frode.
En pjäs om självkänsla och självförtroende. Jag kände igen mig i vartenda ord.

Pjäsen innehöll också en del musikinslag, som vi dessvärre inte riktigt förstod oss på. Vi kanske inte var tillräckligt kulturella?
Men i alla fall, orden träffade som en smocka i mellangärdet och skrattet fastnade många gånger i halsen.

Den går på TV i helgen. Se den om ni kan.

Nu är jag ledig i fem dagar minsann. Och för första gången på evigheter får jag inte panik inför en ledighet.
Jag har kommit till en vändpunkt. Varit på botten av botten.
Nu kan det bara bli bättre!

fredag, september 09, 2011

Ovan jord

Tänkte för en vecka sedan att jag skulle börja blogga igen.
Det gick ju som ni kan se inte så bra. Ett enda inlägg har jag åstadkommit. Nu är jag i full färd med nr 2. Jag vet inte vad det ska handla om.

Kanske att en rysligt snygg och förmodligen trevlig hockeyspelare fick sätta livet till. Så meningslöst. Mitt i den bästa perioden av livet.

Eller att Kezzi och jag började på valpkursen i tisdags. Tio små valpar skulle försöka hålla sig i skinnet och uppföra sig anständigt. Det gick ju inte. Kezzi hittade genast en Malte, som han började brottas med.

Något annat som började var min chiballträning. Bra och nyttigt, tror jag. Balans- och muskelträning.

Annars lunkar det på. Kören börjar om en månad. Trivs inget vidare med livet, känns så ensamt. Men det måste ju gå. Alternativet är nog ännu ensammare. Varje dag ovan jord, är ju trots allt en bra dag. Om man tänker på alternativet, alltså.

lördag, september 03, 2011

Motvillig acceptans

Det känns som om jag har kommit till ett läge av motvillig acceptans. Acceptans av hur mitt liv har blivit.
Att jag som är familjemänniska ut i fingerspetsarna, inte längre har någon familj. Att jag är ensamboende och inte har någon möjlighet att välja att inte vara det.

Jag har mina söner, som dock lever sina egna liv och sällan har tid att umgås med mig. Jag har min underbara väninna/arbetskamrat, som finns där i ur och skur. Jag har mina fina nätvänner, som jag i början av sommaren hade besök av och som också alltid finns där när jag sviktar. Det finns också några andra vänner, som jag träffar då och då.

Sen finns det några gamla vänner, som aldrig hört av sig under hela denna jobbiga tid. Dessa måste jag nu lämna bakom mig. Det finns ingen anledning att lägga energi på att sörja dem. Energi är min bristvara i dessa tider och måste användas med omsorg.

Under sommaren har jag drabbats av ryggskott och svår magkatarr. Min diabetes är i olag och nu måste jag börja med insulin som komplement till tabletterna.

Jag vet och förstår att dessa krämpor är ett svar på själsligt illamående. Det är därför jag måste acceptera och gå vidare. Inte fastna i något. Inte gå under.

Och kanske orkar jag blogga lite då och då igen.

Sen har jag ju Kezzi. Som växer så det knakar. Som är urtjusig och väcker uppmärksamhet överallt. Den här veckan börjar vi på valpkurs. Det kanske kan bli en nystart på mitt liv.