Release me

Jag fortsätter mitt drömska tema. Visst är det här en underbar låt och en fantastisk röst, som man kan drömma sig bort till.
Och det bästa av allt, kören ska sjunga den tillsammans med Frida en kväll i december!

I mina drömmar

Idag hade jag tänkt mig att det skulle bli den stora städdagen. Har jag börjat städa? Ja, det har jag faktiskt. Jag har till exempel städat min inkorg, som var belamrad med allehanda mail, som jag inte ens hade kommit mig för att öppna.
Sen har jag städat köksbordet. Som var precis överfyllt av tidningar och annat krafs.
Att det sen är ett helt hus, som borde dammas, dammsugas och skuras är en helt annan sak.

För jag har nämligen börjat drömma mig bort igen. Känner reslusten pocka på. Gick in och tittade på mina foton från Mongoliet och känner att jag vill tillbaka dit.
Mongoliet är landet med det stolta folket och den oförstörda naturen. Med miljontals vilda hästar. Där pojkarna sätts upp på hästryggen i treårsåldern och i princip aldrig går ner därifrån. Att se en man rida i vild galopp över den mongoliska stäppen är en syn man aldrig glömmer.

Mongoliet var ett enormt rike, världshistoriens största, under Djingis Khans ledning på 1200-talet.
Efter det har landet stått under både kinesiskt och sovjetiskt styre. Demokrati infördes 1992.
Det sägs att det är Mongoliets spännande historia, som har format folket där, till den stolta och unika folkgrupp det är idag.
Den religiösa tillhörigheten är blandad. Det utövas bland annat schamansim, buddhism och islamsk tro. Under kommunisttiden 1921-1990 var förstås all religiositet förbjuden. Tusentals munkar dödades och fördrevs från sina kloster.
Idag visar mongolerna stolt upp sina kloster igen och både schamanska och buddhistiska riter får man som turist ta del av.

Naturen är något oerhört speciellt. I norr är det stäpplandskap och höga bergskedjor. Inga riktiga vägar. Vi färdades med en skranglig buss, rakt ut i landskapet. Den växtlighet som man möttes av var helt fantastisk. Enorma mängder vilda blommor. Och så förstås alla dessa vilda hästar. Robusta, ganska små hästar. De påminner mycket om hästarna som finns på Island.
De går tätt ihop i stora flockar. Även när man rider på dem, vill de gå tätt ihop.

I söder är det öken, Gobiöknen. Där finns det förstås mer kameler än hästar.

Idag bor de flesta i städer eller i byar, men en stor del är fortfarande nomadfolk. Som flyttar efter tillgången på betesmark.
De bor i sina vackert inredda jurtor, som de enkelt och lätt monterar och tar med sig till nästa ställe.
Jag känner som sagt att jag någon gång vill åka tillbaka dit. Om det blir nu eller senare i livet vet jag inte, men jag är övertygad om att det kommer att bli av.

Negerbollsgenerationen

Nu ska här slås klackar i taket! Jag är nämligen gräsänka och ska ut på lokal ikväll. Jag är ledig imorgon, så klockan behöver jag inte tänka på.
Så när katten är borta.....eller inte...
Mitt restaurangsällskap är mina två pensionerade f.d. kollegor. Vi träffas ungefär varannan månad och äter en god middag och delar på en flaska vin. Skvallrar lite. Hör oss för vad som har hänt sen sist.
Och jag har aldrig kommit hem senare än kl. 21, efter en sådan kväll.


Jag läste en intressant artikel idag, om en bok skriven av Elaine Bergqvist. Den heter "Du är din generation" och beskriver vad som är gemensamt för olika generationer.

Om min generation, "åsiktsgenerationen", skriver hon bland annat "50-talisterna kan inte låta bli att säga vad de tycker. Det är den sista generationen som säger negerboll. Man hävdar sin politiska åsikt och den behöver inte vara politiskt korrekt. Dominerar i riksdag, regering och i debattartiklar. Har en förkärlek för superlativ som har med rymden att göra, som spejsat. Säger också höjdare och redigt."

Det verkar som en mycket bra bok, faktiskt en riktig höjdare!

Strippdans eller...

Jag fick en söt historia och nedanstående bild på mailen häromdagen.

Barnen i en lågstadieklass fick i uppgift att rita en teckning av någon av sina föräldrar på dennes jobb.

En flicka bidrog med följande alster:

Efter att den lilla flickan tagit med och visat teckningen hemma, återvände hon till skolan nästa dag med en lapp till klassläraren från mamman som löd:

”Jag vill gärna klargöra ett par saker angående min dotters konstverk. Detta är INTE en teckning av mig när jag utför någon slags stångdans på en strippklubb. Jag arbetar i en järnaffär och jag hade berättat för min dotter om hur mycket pengar vi hade tjänat efter det senaste snöovädret. Bilden föreställer mig när jag säljer en snöskyffel!”.

Jag och mina muskler

Om man sjunger så att man får ont i magen, så måste det ju innebära att man har magmuskler!
Jag har magmuskler! Nånstans där innanför alla valkarna finns det faktiskt muskler.

Och har ni vägarna förbi Uppsala slott på första advent, kan ni få titta på, inte mina muskler, men väl kören. Och lyssna förstås.

Puss på Caroline som är en sån duktig körledare och glädjespridare!

En stilla undran

Är det inte väldigt trist och tråkigt just nu? Det blir ju inte ens ljust på dagarna. Kan man få gå i ide? Och komma fram just när snödropparna tittar upp lite försynt i rabatten.

I ett anfall av sinnesförvirring, anmälde jag mig till en vikt- och friskvårdsgrupp på jobbet. Min förhoppning var, att den skulle starta upp efter nyår, så att man skulle hinna hitta på ett svepskäl för att inte vara med. Men den ska börja NU, på stört! Kanske redan nästa vecka.
Och jag som avskyr att banta. Över jul dessutom. Det är ju värsta straffet.
Nu känns det ännu mer angeläget att gå i ide!

Cool dam i skogen

Idag har jag gjort en insats för det uppväxande släktet. Jag har nämligen stått vid en kontroll i skogen. Och låtit scouter leta efter föremål, som inte borde finnas i naturen.
En helt okey sysselsättning en sån här gråtråkig dag. Inte var det speciellt kallt heller. Hade mina grova jaktkängor på mig, så jag frös inte ens om fötterna.

Så den här helgen får helt klart godkänt.
Igår var jag till Kista galleria, där de ugly bootsen, som jag visade i förra inlägget inhandlades. Sen åt jag god libanesisk mat i gallerian.
Av alla utländska matkulturer är det just det libanesiska köket som jag föredrar. Goda kryddor, men inte för starkt och mycket grönsaker. Och inte särskilt mycket ris. För ris är inte min favoritmat.

Nu ska jag plugga låttexter och coola handviftningar, inför körövningen på tisdag.
För här har ni damen med attityd!