söndag, januari 30, 2011

Kärleksflums

De dikter som jag envisas med att skriva, innehåller oftast en beskrivning av längtan efter något. De handlar, förstås, ofta om kärlek, men också om längtan efter något annat. Var och en får applicera sin egen längtan på mina ord.
Sockersött flum, kan man sätta som rubrik, på mina dikter. Och det är just det, som jag är som besatt av. Sockersött ängel-guds-kärleksflums!

I drömmen fanns du

Av det obevekliga morgonljuset, kastades jag in i den oväntade vakenheten.

Med nattens himlafärd fortfarande dunkande i pannan.

I drömmen fanns du där, alldeles nära, tätt intill.

Du gav mig redskap för att färdas.

Med opalskimrande vingar tog du mig till solen och månen.

Som gnistrande stjärnor gjorde vi krumsprång i universum.

Inget hinder var för stort, ingen väg var för lång.

I allt jag gjorde fann jag din trygga gestalt. Du lämnade aldrig min sida.

Nu finns du här i hopplöshetens vardag och i stunder av glädjerus.

Som en perfekt passande nyckel i mitt livs nyckelhål.

Egen dikt!

lördag, januari 29, 2011

Typiskt

En ring som jag köpte till mig själv på "Fröken Röd" idag. "Älskad", står det på den.
Tyckte att jag behövde den. Eftersom jag snuvat till mig igen och haft en riktig hostnatt inatt.

Tanken slår mig att jag kanske är allergisk mot katten? Jag är nästan alltid svidig i ögonen också.
Det vore ju just typiskt!

fredag, januari 28, 2011

Äntligen!

Idag vaknade den här damen äntligen pigg och utsövd. Efter några nätters sömnlöshet, har jag inatt sovit som en stock.

Det är fullt hålligång på jobbet, det gillar jag, så nu känns det bra. Tycker om kniviga patientfall, där jag som vårdplanerande sjuksköterska får användning av mina enstaka hjärnceller.

Sen har jag läst om en ny diabetesmedicin, som jag ska fråga om jag kan bli insatt på, nästa vecka när jag ska till diabetessköterskan. Den verkar lovande.

Ikväll blir det uppvaktning av sonen, som fyller 26 år. Hur jag kan ha en så gammal son övergår mitt förstånd!?

onsdag, januari 26, 2011

Fulsömn

Man bli fulare och mindre attraktiv om man sover för lite, kan jag läsa i tidningen. Tack för de uppmuntrande orden! Efter två mer eller mindre sömnlösa nätter, är jag nu lika attraktiv som en gammal skurtrasa. Fast jag luktar förhoppningsvis bättre.

Igårkväll tog jag till diverse knep. Som att räkna boskap. Kor och får. Inget hjälpte.
Sen är jag väldigt rädd att ge ifrån mig ljud på natten, för katten har nämligen mycket god hörsel.
Och eftersom han förmodligen anser att jag är hans slav, så tycker han att vi ska umgås om vi ändå är vakna.

Nu blev jag trots allt tvungen att gå på toaletten vid tretiden och mycket riktigt for han som ett skott upp för trappan. Och protesterade ljudligt när jag återvände till sängen.

Nu ska jag strax iväg på ett chiballpass. Förhoppningsvis blir jag riktigt trött efter det. Men risken finns att jag somnar på den avslutande avslappningen och är hur pigg som helst efteråt.

Eller också blir jag liggande kvar på golvet i gympasalen och vaknar vacker som en dag, när eleverna strömmar in imorgon bitti!

tisdag, januari 25, 2011

Ekivoka utsvävningar

Natten har varit hård och intensiv. Så där på gränsen till outhärdlig.

Anar jag ett visst intresse nu? Att ni tror att jag har ägnat mig åt mer eller mindre ekivoka utsvävningar inatt?

Då vill jag bara be att få göra er besvikna. Det hårda och intensiva har nämligen bestått i ett antal uppvaknanden på grund av hostattacker.

Jag trodde min förkylning var över för denna gång, men riktigt så verkar det inte. Ett och annat virus dröjer sig kvar i mina luftrör.

Nu hör jag dock att det blåser förskräckligt, så förhoppningsvis blir mina luftrör ordentligt luftade under cykelfärden till jobbet.

söndag, januari 23, 2011

De vi ska möta

Det sägs att människor vi möter är utsända att möta oss av en viss anledning. Jag vet inte om det stämmer, men häromdagen hade jag ett oförglömligt möte, som det alldeles säkert fanns en mening med.

Jag mötte en kvinna i 90-årsåldern, fantastiskt vacker och med ett namn jag inte kunde uttala. Hon pratade på bruten, men helt perfekt svenska. Hennes språk var poetiskt och fullt av värme och humor. Jag vet också att hon skriver dikter!

Så här några dagar efteråt, dyker hon upp då och då i mina tankar och varje gång fylls jag med innerlig värme och glädje.

Så att hon var utsänd, är jag helt övertygad om. Och mycket tacksam för.

lördag, januari 22, 2011

Mina änglar

Jag hör änglar som tassar efter. De går i spåren där jag gått. De går bredvid mig och lite före.
De finns intill för att skänka hopp.

Jag är aldrig nånsin ensam. Jag har en ängel vid min hand. Närhelst jag tvekar finns de där.
De finns intill för att ge mig tro.

De lotsar fram mig väldigt varsamt. De visar vägar jag kan gå. De leder mig mot givna mål.
De finns intill för att kärleken är stor.



Egen dikt!

fredag, januari 21, 2011

Vi rockar

Förra helgen uppträdde kören i Uppsala och vi fick samtidigt ta emot vårt förstapris, 20 000 kr, från Julkörskampen.
Vi passade då på att skänka priset till en ideell förening, som jobbar med hemlösa. Det blev verkligen många vinnare i den tävlingen!

Här kan du se oss i en liten filmsnutt. Jag står längst ut till vänster, uppe på scenen, iklädd svartvita kläder.
Vem som är körledaren Caroline, går inte att ta miste på.

torsdag, januari 20, 2011

Förförelsens sötma

Som lätta fjärilsvingar snuddar mina ögonfransar vid dina läppar, när du varsamt öppnar mina ögon med en kyss.
Jag lockas av förförelsens sötma och vävs långsamt in i din kropps irrgångar.

Det mest fantastiska kommer till oss och i en evighetssekund förlorar jag min själ till dig.
Stärkt av din hängivenhet, lämnar jag stillheten och ger mig orädd ut på öppet hav.

Egen dikt!

onsdag, januari 19, 2011

Där har du fel!

Staffan Heimersson spyr ut sin galla över fenomen som facebook och twitter, i den här artikeln. Han har en riktigt avog inställning och påstår att vi som använder dessa sidor, gör det för att vi vill bli som Paris Hilton eller Osama Bin Laden! Och att det vi skriver är skit! Och att det rent av är livsfarligt att ägna sig åt dylika obskyra internetsidor.

Det gör mig lite upprörd att han är så tvärsäker i sina bedömningar. Och att han i det närmaste idiotförklarar oss som gillar att hänga på dessa sidor.

Jag har aldrig haft någon dröm om att bli miss Hilton, än mindre bli en Bin Laden. Däremot tycker jag att det är fantastiskt roligt att jag har så många vänner, som jag kan dela tankar och funderingar med, både på bloggen och på de andra sidorna.

Att många av oss aldrig har träffats och förmodligen aldrig kommer att träffas, har i sammanhanget en underordnad roll. Djup vänskap kan uppstå ändå.

Sen tycker jag också att man faktiskt tränar upp sin sociala kompetens, när man umgås över nätet. Likväl som man gör när man träffar vänner i verkliga livet.
För vänner är vänner, oavsett var, hur eller när man umgås!

måndag, januari 17, 2011

Regnbågen

Ni måste säga till om ni tröttnar på min amatörpoesi. Jag har liksom kommit in i ett kreativt flöde och sprutar ur mig vers efter vers.

Så vi tar en till:

Regnbågen

Jag vill ta ner regnbågen, jag vill ta ner den och låta färgerna flöda över dig.
Jag vill ta ner månen och låta din natt speglas i månskivans glans.

Så vill jag göra, för dig, bara dig.

Om du vill ge mig din dag, en dag fylld av solens sötma och ljusets styrka.
Då vill jag ha den dagen. Så vi kan smälta samman i en oändlig räcka av dagar.

Just så vill jag ha det, med dig, bara med dig.


Egen dikt!

söndag, januari 16, 2011

Lära av historien

Idag har kören uppträtt igen. Vi vann ju tävlingen "Julkörskampen", och nu var det alltså dags för prisutdelning i Gränby köpcentrum.
Vi fick ta emot prispengarna, 20 000 kr, som vi raskt lämnade vidare till föreningen "Grottan", som arbetar med hemlösa i Uppsala.

Körledaren Caroline vill alltid att körens intäkter ska gå till välgörande ändamål och den här gången hade kören valt ut den här föreningen.

Vi sjöng några sånger och jag som är dunderförkyld hade nästan ingen röst kvar efteråt. Som tröst bjöd jag mig på en ohyggligt god räkmacka efter konserten.

Annars blev jag lite bestört, för i köpcentrat kryllade det av unga killar som sålde tidningen "Nationellt motstånd". Det är en tidning med nazistiska och rasistiska förtecken. Killarna såg ut som precis vilka ungdomar som helst.
För mig är det en gåta hur ungdomar kan dras till dessa ideologier. Har inte historien lärt oss någonting?

lördag, januari 15, 2011

Ett universum

Låt din varma andedräkt utforska mig. Vandra längs mig som på en mjuk skogsstig.

Finn mina dalar och mina vattenhål. Bada i mig och sola dig i glansen av mig.


Låt mina skuggor svalka dig. Låt mina vätskor släcka din törst.

Vila i mig när vandringen blir för tung. Jag bär dig.


Som ett universum finns jag för dig. Ett universum av lust och längtan.

Ett outforskat revir som längtar efter erövring.



Egen dikt!

Erkännes

Fick en fråga i kommentarerna till förra inlägget, om vem som skrivit dikten i inlägget innan. Så nu måste jag erkänna att den skyldige är jag själv. Nu har jag också lagt till det i inlägget.

Jag har alltid älskat poesi och att skriva. Allt från dikter till ironiska texter om dagshändelser.
En del har hamnat i bloggar, men det mesta har nog stoppats undan och glömts bort. Eller hamnat i soptunnan.

I många sammanhang är jag rätt modig, men jag har inte haft mod nog att visa upp mina texter. Men nu har jag tänkt mig att mina dikter ska få se dagens ljus.

Jag har fått så mycket uppmuntran, att jag nu börjar tro på att en och annan kanske uppskattar att läsa mina stapplande poesiförsök.

torsdag, januari 13, 2011

Calici NOT

Precis när jag bestämt mig för att rycka upp mig, vad gäller mitt bloggande och kommenterande, vad händer då? Jo, då drabbas jag av värsta förkylningen och huvudet känns som om det är klämt i en dörr.

Energin räcker precis till att jobba och att ta snabbaste vägen till soffan efter arbetsdagens slut. Sen är både energin och jag slut.

Som om inte det räckte, så härjar vinterkräksjukan i omgivningen. Och jag bävar. Finns det nåt jag avskyr, så är det just denna vidriga sjukdom.

Med böner och trollformler försöker jag nu utmana ödet, så att ödet i sig inte utmanar mig.
Jag håller tummar och tår hårt för att caliciviruset inte ska angripa min mage!

tisdag, januari 11, 2011

Stjärnstoft

Sprängfylld av stjärnstoft, krumbuktar sig natthimlen. Vi andas in den frostiga luften och häpnas över kylan som fyller våra bröst.

Den leende månen följer våra steg i dygnets utmarker och lyser upp de spår vi är satta att följa.
Som osaliga andar trotsar vi sömnsjukan och lierar oss med vakenheten.

Vi stoppar stjärnorna i fickan och lägger månen i en korg. Som dyrgripar sparar vi våra nattskärvor.
När nattens grepp hårdnar, balanserar vi på den tunna linjen och faller slutligen in i mildhetens dvala.

När gryningstimmen gror är vi redo att möta dagen. Vi är pånyttfödda kalvar som lockas till stordåd. Vår framtidstro är osviklig och världen gör sig redo.

Egenhändigt skriven dikt!

Radiokaka

Jag känner att det kanske är på sin plats att förklara vad Radiokaka är. Vi som var barn på 50- och 60talet, kommer förmodligen ihåg att våra mödrar ofta gjorde denna kaka när främmande skulle komma.

Denna kaka lanserades i radions barndom, då det ansågs fördelaktigt att man kunde äta en kaka som inte knaprade, samtidigt som man lyssnade på radio.
Det kanske kan vara en fördel även idag, inte vet jag.

Nåja, det är en mycket lättbakad kaka och receptet hittar ni här!

söndag, januari 09, 2011

Tårar och glädje

Tack för kommentarerna till mitt föregående inlägg. Ska jag vara ärlig, så blev jag väldigt sentimental när jag skrev det. Fällde faktiskt ett par tårar.

Desto gladare blev jag under gårdagen. Då blev det nämligen ett Stockholmsbesök. Hälsade på hos sonen först och sen bar det av till utställningen av Terrakottaarmén på Östasiatiska museet. En mycket imponerande utställning, som väcker oerhört mycket tankar om världen och dess utveckling.

Efter museet tog vi oss till Söder, där det först blev en drink på "Little Persia". Ett mysigt litet ställe med asiatisk inredning.
Därefter intogs middag på veganrestaurangen "Chutney". Sonen är ju vegan, därför föll valet på den restaurangen. Och det var inget dumt val. Maten var verkligen supergod.

Dagen idag har också gått i ätandets tecken. Det var dags för "matlag", som vi har en gång i månaden och den här gången var det i detta hus, som maten skulle intagas.

Arbetsfördelningen var ypperlig. Maken tog hand om städning och disk och jag handlade och lagade maten.
Gästerna bjöds på hembakat lantbröd, getostgratinerad bakpotatis och rysk rödbetssoppa med chorizo och gnocchi. Till kaffet blev det radiokaka.
Om jag får säga det själv, så blev middagen riktigt lyckad.

Imorgon är det arbetsdag igen. Jag har haft några dagars semester och varit ledig i fem dagar. Men nu är jag mer än redo att börja jobba igen.

fredag, januari 07, 2011

Grattis!

Grattis Pappa på födelsedagen! Hoppas att du har ett trevligt kalas, där uppe i himlen. För du gillade ju kalas och festligheter. Musik älskade du också, precis som jag gör. Din radio stod alltid på.
Så jag tror att det är musik och sång där uppe idag. Sen drar du nog några roliga historier. Sinnet för humor, har jag med all säkerhet fått av dig.

Din stora näsa, fick jag också. Du var så stolt över din. Med ditt mörka hår såg du sydländsk ut. Det var du så mallig för.

Övertygad ateist, var du. Där skilde vi oss åt, ty jag har alltid varit en sökare.
Sen tyckte du om ord och poesi. Precis som jag gör. Din favoritpoet var Bo Setterlind. Som du också träffade ibland, i och med att ni bodde i samma stad och han ibland besökte din arbetsplats.
Du sa många gånger att du önskade att alla kristna skulle vara så som Bo var. För du tyckte att han var en god och öppen människa. Du hade svårt för inskränktheten, som du tyckte att den kristna kyrkan bestod av.

Din borgerliga begravning blev också en slags hyllning till din favoritpoet, eftersom jag valde ut några av hans texter, som lästes under akten.

Något som satt stor prägel på mig är dina berättelser från krigstiden och den glädje alla kände när det blev fred.
Din yrkesbana inledde du som militär. Fortsatte så ända fram till din pensionering. Jag tror att du såg din yrkesroll, som en fredsbevarande uppgift.

Cancersjukdomen fick dig i sitt grepp, endast något år efter pensioneringen och du gick bort alldeles för tidigt.
Du hann i alla fall känna glädjen över dina två barnbarn och du fick några fina år med dem.

Jag drömmer ofta om dig. Senast inatt faktiskt. Jag vet inte vad drömmarna vill säga, men jag antar att de speglar min saknad.

Du borde ha varit kvar här. Hos mig och pojkarna. Följt deras skolgång, tittat på när D spelade fotboll eller när A var med på klättringstävlingar. För sport tyckte du mycket om.

Jag hoppas att det finns idrott där du är nu. Att du kan få lyssna på musik och dansa. Och att du på något sätt har lite kontroll på vad som händer oss här nere.

Det lilla landet Israel


Det finns ett land som ska förgöras. En ytterst liten landremsa, som omgivningen planerar att sudda ut från världens kartor. Den lilla landremsan har en fungerande demokrati. Den enda demokratin i den delen av världen.


För i omgivningen får ingen demokrati existera, kvinnor döljs i stora klädskynken, homosexuella avrättas och religionsfrihet är inte accepterat.


Det lilla landet beskjuts ideligen med raketer, vilket vi sällan får läsa om här hemma. Däremot får vi läsa om hur det lilla landet tvingas att försvara sig. Och då beskylls för krigshandlingar.


Det lilla landet tvingas till och med att bygga en mur, för att hålla terroristisk aktivitet på avstånd.


Omgivningens plan att förgöra landet, påhejas också här i vårt land. Exempel på det är Mattias Gardell och Carl Bildt.


Att hitta en väg till en lösning på konflikten mellan det lilla landet och omgivningen, känns oerhört avlägset. Eftersom det lilla landet inte har utsuddning på sin agenda. Och inte heller har för avsikt att tillämpa sharialagar och medeltida värderingar.


Att vi i västvärlden inte stöttar det lilla landets kamp för sin existens, är för mig en gåta.




torsdag, januari 06, 2011

Relationsdiskussion

Igårkväll var det så dags för den traditionsenliga tjejkvällen. Sedan många år är det så, att vi tjejer (tanter) i gänget träffas och festar lite denna kväll. Medan gubbarna i gänget gör samma sak.

Dock var vi en liten styrka i år, då två stycken inte kunde komma. Vi blev alltså bara tre.
Men vi tre som träffades hade det desto trevligare. Vi åt god mat och drack vin.

Sen pratade vi. Och pratade. Kom in på djupa områden, som gällde till exempel våra familjerelationer och vi kände alla att det var bra och nyttigt att göra en djupdykning i dessa känsliga vatten.

Vi har följts åt i en herrans massa år och känner en trygghet i varandra. Vi är i samma fas i livet och har liknande funderingar om det som varit och det som ska komma.

Gubbsen hade tydligen också diskuterat livligt. En av herrarna har nämligen vid 57 års ålder inlett en relation med en 26 år yngre kvinna. Hon bor i ett grannland och planerar att flytta hit till honom.
Den här mannen har vuxna barn och barnbarn. Kvinnan har inga barn. Sannolikt vill hon väl ha egna barn någon gång och mannen uttryckte att han inte såg något problem i det.

Jag kan dock tycka att åldersskillnaden är lite väl stor och att han kommer att vara en något åldersstigen far till de eventuella barnen.
Jag har också svårt att förstå hur den unga kvinnan tänker.

Vad tycker ni? Är det okey med en så stor åldersskillnad? Kan en kvinna vara ihop med en 26 år yngre man?

onsdag, januari 05, 2011

Självmordsbombare

På den yttersta nådens väg, vill de vandra,

för att närma sig paradisets port.

Med en orubblig beslutsamhet och gränslös ensamhet,

företas den evighetslånga vandringen.

Där i folkmassan briserar elden och marken blir ett sjunkande skepp,

vars besättning offras av en skoningslös längtan.

En längtan efter himmelsk frid och upphöjdhet,

men som aldrig kan nås i denna blodets kamp.

Det är ett blod som lämnar spår och obegränsad plåga,

i detta meningslösa kränkande av mänskligt liv.

tisdag, januari 04, 2011

Huliganföräldrar

Allt som oftast läser vi om huliganbråk i samband med fotbollsmatcher. Naturligtvis förfasar vi oss och tar avstånd ifrån våldet.

Idag kan vi läsa om ett annat slags huliganvåld. Nämligen föräldrar till två pojklag, som drabbar samman och pucklar på varandra inför barnen och övriga åskådare.

Borde man inte som förälder försöka agera som förebild för sina barn? Borde man inte lära sina barn att konflikter löses bäst utan våld?

Vad är det här för ansvarslösa föräldrar som beter sig på detta sätt? Vad sänder det för signaler till barnen?

Vilka är framtidens huliganer?

söndag, januari 02, 2011

Längtan efter dig

En egenhändigt ihopknåpad dikt:


Jag vill fylla mina ögon med dina stjärnor.

Att varje dag låta mina ögon, i stjärnfylld betraktelse,

se din själ omslutas av min.


Jag vill fylla mina läppar med luften du andas.

Låta varje brännande andetag omfamna min kropp,

så min hud blir brännmärkt av dig.

Fettoskatt

Extra skatt på tjockisar, föreslås av en politiker. Då vill jag kontra med ett förslag på extra skatt på korkade politiker. Det borde ge statskassan ett rejält tillskott.
Ett så stort tillskott att vi kanske kan få se mindre skatt på frukt och grönt!
Då gör vi ju två flugor på smällen på samma gång!

lördag, januari 01, 2011

Toppen och botten

Ska jag säga något om 2010, så är det väl att det har varit ett berg- och dalbaneår! Upp och ner, hela tiden.

Det som varit uppåt är till exempel alla härliga upplevelser med kören, katten Isais ankomst och mitt jobb som vårdplanerare.

Till dalgångarna räknar jag min svärmors sjukdom och bortgång i våras och min mors alla sjukhusvistelser. Hennes flytt till ett äldreboende är naturligtvis en av topparna, men vägen dit har varit lång och bitvis ansträngande.

Igår blev hon utskriven efter sin senaste sjukhusvistelse. Hon har haft en period av grav försämring av sin KOL.
När jag kom upp med henne till lägenheten på boendet, så var det första hon gjorde att gå ut på balkongen och tända en efterlängtad cigarett!

Till bottennoteringarna måste också alla konflikter och terroristaktiviteter, både här hemma och ute i världen, räknas.

Att vi någonsin ska få fred på jorden känns mer och mer avlägset. Nu händer det ofattbara händelser dagligen och det riktigt obehagliga våldet briserade i julhandeln på en Stockholmsgata.

Vad 2011 kommer att föra med sig, är än så länge ett oskrivet kort. Att det blir många dalar och många toppar vet vi. Det brukar det bli. Vi kan bara hoppas att det blir topparna som dominerar.
Och att vi tack vare topparna, samlar kraft och energi att stå ut med dalarna.