söndag, februari 28, 2010

Shutter Island

Häromkvällen var jag på bio och såg filmen "Shutter Island", som bygger på boken "Patient 67", av Dennis Lehane.

Boken läste jag för några år sedan och jag minns den som en mycket spännande nagelbitare, med en intrig som lämnade många frågetecken efter sig.

Dessa frågetecken finns fortfarande kvar, efter att jag sett filmen. Vad handlar historien egentligen om? Vad är det som utspelas på ön? Vem är han, huvudrollsinnehavaren som spelas mycket bra av Leonardo DiCaprio.

Det är överhuvudtaget bra skådespelarprestationer i filmen, bland annat medverkar Max von Sydow.
Filmen är också oerhört häftigt gjord. Med miljön och ovädret som spännande ingredienser.
Och för ovanlighetens skull blev jag inte besviken, som man annars kan bli, när man ser en filmatisering av en bok.

Jag ger filmen 3 ✰ av 5. En stark trea måste jag tillägga.

lördag, februari 27, 2010

På kändisfronten

Lite trist kan jag tycka att det är, att teliafamiljen ska skrotas. Pappa och dotter Telia är ju båda från min stad och det är klart att man tycker att det är kul med bekanta ansikten i rutan.

Min stad har inte så många kändisar att ståta med annars. Det är Elin Lanto och Totte Wallin, som förutom teliafamiljen är de mest kända.
En och annan idrottsstjärna finns det förstås, som till exempel Sebastian Rajalakso.

Annars är det tunnsått på kändisfronten.

Idag är det en seg dag. Det har sin naturliga förklaring. Gårdagskvällen bjöd på både restaurangbesök och bio, "Shutter Island", och en mycket ansträngande idrottsupplevelse.
Jag fastnade nämligen framför curlingfinalen och kunde helt enkelt inte slita mig. Så i säng kom jag inte förrän vid halvfyratiden!
Sov dock inte särskilt länge, utan var uppe redan klockan nio.

Nu börjar det kännas rätt gäspigt, så förmodligen blir det en liten slummer före melodifestivalen.

Ha en trevlig kväll!

fredag, februari 26, 2010

Att skita i blå skåp

Det finns människor som bara måste skita i de blå skåpen. De kan omöjligt passera ett sådant, utan att tömma ur sig lite dynga.
En sådan människa är förstås Ilmar Reepalu, som dessutom spottar grodor och trampar i de klaver, som han passerar.
Nu har han också börjat pudla sig och försöker få det till att han inte visste, vad som försiggick i hans stad.
Som Malmös starke man är det väl en förbannad skyldighet att veta vad som händer i staden?

En annan person som också har svårt att gå förbi de blå skåpen, utan att lämna spår efter sig är förre polischefen Göran Lindberg.
En mig närstående person, som har jobbat i Lindbergs närhet, har berättat hiskeliga historier om denne man.
Det är inget annat än en stor skandal att Bodström lät denne man få förnyat förtroende som polischef. En mer impopulär chef får man leta efter.
Hade Bodström istället bara skrapat lite på ytan, hade många människor sluppit det lidande, som Lindberg åsamkat dem.

I det här landet lagom, är vi experter på att sopa det som är lite jobbigt under mattan.
Men alla ska veta att det alltid kommer en dag, då de blå skåpen är överfulla och skiten måste ut!

torsdag, februari 25, 2010

Ro hit med lite klimatförändring!

Jag hade gjort upp en plan för min framtida pensionering. En plan som jag nu sannolikt får revidera. En hel del, verkar det som.

Jag hade nämligen tänkt njuta av frukterna av den hotande klimatförändringen. I Sverige skulle det ju växa palmer!
I min pensionärstillvaro hade jag tänkt mig att jag skulle sitta under en palm, sörplande på en drink, läsande en bok, i stort sett hela dagarna. Här hemma i Sverige alltså.

Hur grundlurad känner jag mig inte nu? Mina lustfyllda pensionärsdagar, kommer jag att tillbringa i min redan nu nersuttna soffa, iklädd sockor och långkalsonger av ull, insvept i en filt.
Ajöss drinken, ajöss palmen.

Och har jag inte bytt eller slängt ut min man, har jag inte ens en liten hund som kan förgylla mina dagar. Ni känner ju till hans hårdnackade motstånd mot husdjur.

Tidigare i vintras var jag ju på väg att försöka sälja mig själv till nån oljeshejk, för att komma till värmen. Men det hela stupade på att mannen inte ville ha betalt i kameler.
Att dela hushåll med ett djur är liksom inte hans grej. Och definitivt inte med en kamel.

Nu har jag ju för all del rätt många år kvar till pensionen och mycket hinner ändras innan dess.
Oljeshejkerna kanske rent av har ändrat valuta, till exempel. Mannen kanske kan få en palm eller två, för mig?

onsdag, februari 24, 2010

Reepalus grodor

Inte vet jag vad Ilmar Reepalu, Malmös starke man, gjorde förra året, men så värst insatt i vad som hände i hans egen stad verkar han inte vara.
Om det här är något slags röstfiske från Reepalus sida, så kan jag nog garantera att han samtidigt blir av med en hel del röster. Både han och hans parti.
Den stackars Nalin Pekgul, som i mina ögon är den mest förtroendeingivande politikern i hans parti, lär få det hett om öronen i valrörelsen.
Hon har ett hårt jobb framför sig.

tisdag, februari 23, 2010

Uppsalas parkeringsvakter =(

Tänk att solen skiner och det är -6! Igår hade vi -26, så det är en viss skillnad. Hoppet börjar återvända, det kommer nog en vår så småningom.

Nu ska jag snart åka iväg till Akademiska sjukhuset i Uppsala. Jag åker dit i tjänsten flera gånger i veckan. Att köra de 10 milen är inget större problem, trots att kommunens bilpark inte precis har världens bästa och säkraste bilar.
Nej, det som är besvärligt är parkeringseländet! Man får leta sig fördärvad efter en parkeringsplats vid sjukhuset. Naturligtvis är det samma elände för patienter och besökare.

I Uppsala verkar också landets samtliga parkeringsvakter tjänstgöra. De finns överallt och är nitiska som bara den.
Om man i änden av en stor parkeringsplats, ställer sig så att bilen står någon decimeter utanför rutan, man står inte i vägen på något sätt, då får man p-böter.
Eller om man råkar lägga p-biljetten för långt åt mitten av rutan, då får man också böter. Den ska ligga på vänster sida. Punkt!

Att åka iväg så här på vårdplaneringar, är om man räknar efter otroligt kostsamt, och inte heller särskilt lämpligt ur miljösynpunkt.
Vi är 3 eller 4 personer som åker, vi måste åka i mycket god tid, med tanke på väglag och parkeringsletandet.

Men förhoppningsvis kan det bli en ändring. Idag ska vi nämligen få information om vårdplanering via video.
Kommer vi att använda oss av det, kan vi sitta i vår stad och prata med patient, anhöriga och personal i Uppsala via TV-skärmen.

Jag hoppas att vår arbetsgivare inser de fördelar som finns med detta system, tidsmässigt, personalmässigt och miljömässigt.

söndag, februari 21, 2010

Sanslöst missförstånd

Ja, inte var det så här jag menade, när jag skrev att jag ville ha en sanslös helg! Det blev visst nån missuppfattning där.

Jag ville inte ha snö upp till fönstren och 15 grader kallt. Om det nu är mitt fel att det blivit så här, så ber jag så hemskt mycket om ursäkt. Jag ska aldrig mer önska mig sanslösa upplevelser.
Nej, lagom är bäst. Ribban ska ligga på en nivå, som vi åtminstone har en chans att ta oss över.

Och hur går det för alla djuren i naturen? Det funderar jag på. Harar och rådjur, tar de sig fram i snön? Hittar de mat?

Vädret väcker mycket tankar och frågeställningar, på alla nivåer. Klimathotet, finns det? Växthuseffekten, finns den?

Och hur ska det bli när all denna snö smälter? Törs inte ens tänka tanken. Hur många fastigheter kommer att vattenskadas i vår?
Nu är det nog dags för försäkringsbolagen att kavla upp ärmarna.

lördag, februari 20, 2010

Fy attans vad tråkigt

Kan rapportera att så värst sanslös ser inte helgen ut att bli. Det gräsliga ovädret gör det helt omöjligt att ens gå utanför dörren. Så jag sitter uppkrupen i soffan och slösurfar. Som vanligt. Vilka sidor jag surfar på? Ja, hm...de vanliga. Eh...de med politik och sånt och islamister och terrorister. Och facebook förstås.

Och så lyssnar jag på Spotify, just nu är det mest Sophie Zelmani som spelas. Sen sjunger jag själv förstås. Övar för konserten i vår. Caroline har lagt ut alla stämmorna åt oss på nätet, så att vi kan ladda hem dem och öva på egen hand.
Vissa texter är väldigt svåra, till exempel Coldplays Viva la vida. Den innehåller otroligt många ord och melodin är inte heller lätt. Den får helt enkelt nötas in.

Nej, detta ser ut att bli en vanlig tråkhelg. Insnöad och uttråkad är jag. Tur att internet finns.

fredag, februari 19, 2010

Udda böjelser

Är hon dum eller är hon dum? Nu har jag inget större förtroende för Aftonblaskan och hoppas egentligen att tidningens rapport om Carolas besök på Haiti, inte är det minsta sann. Är den det, så vet jag inte vad jag ska säga. För då är hon mer än lovligt korkad.

Ni som läste mitt förra inlägg, kanske undrar om jag också är mer än lovligt korkad? Mycket möjligt!
Att sitta uppe på nätterna och läsa om folkpartister och islamister, är ju varken särskilt sensuellt eller romantiskt.
Men var sak har sin tid. Och det är inte frågan om varje natt. Inte ens varannan.
Och lite udda böjelser kan man väl få ha?

Mina nattliga utsvävningar

Gårdagskvällen bjöd på ännu en trevlig musikupplevelse. Jag var och tittade på gymnasieskolans estetungdomar, som höll sin årliga show. De framförde ett knippe musicallåtar och gjorde det med den äran. Många var riktiga talanger, som imponerade stort.

Idag verkar inte vädrets makter stå på vår sida. Det blåser och snöar. Så det är ingen tvekan om att det blir en innedag. Förmodligen kommer en hel del tid spenderas framför datorn. Det brukar bli så...

Vad ska ni hitta på i helgen då, kära bloggisar?
Jag har inga planer alls, men eftersom förra helgen var en riktig trötthelg, hoppas jag att denna blir desto livligare.

Jag tror att jag ska bli centerpartist i helgen och låta min alter ego fröken Snipplund ta för sig av livet. Ni vet, hon har ju varken rädslor eller hämningar och är en hejare på att vara socialt olydig.

Hon kom fram lite redan inatt, nej, nej, fy på er. Inte alls på det sättet! Utan hon fastnade här framför datorn. Läsandes sidor om favoritämnena politik och islamism.

Först beslöt jag mig för att ta reda på det mesta om några folkpartister. Jamen, det är ju valår i år, så det gäller att kolla vad politikerna egentligen går för. Om de tål lite granskning.

Sen hamnade jag på mina favoritsidor och även andra sidor om mellanösternkrisen. Om sånt kan jag läsa både länge och väl.
Det är en verbal stenkastning på nätet, mellan anhängare av de olika sidorna i denna fråga och man kan ju undra om det någonsin kommer att bli fred i detta område. Jag tvivlar, eftersom det i såna fall måste till en kompromissvilja från båda håll och hur någon skulle vilja kompromissa med Hamas, övergår mitt förstånd.

Det är alltså sånt som fröken Snipplund ägnar sig åt på nätterna och alls inga ekivoka utsvävningar. Även om det också skulle välkomnas av denna tvivelaktiga dam.

Nu ska jag släppa ut henne ur garderoben och förbereda en fräck, skojig och inte det minsta sansad helg.

onsdag, februari 17, 2010

Tralala

En sån bra dag! Imorse gick jag till min nya tandläkare. Jag har äntligen bytt tandläkare, för att jag egentligen aldrig känt förtroende för min gamla. Jag har gått hos en privat förut och faktiskt känt mig blåst på pengar ibland.
Nu gick jag till Folktandvården istället och fick en jättetrevlig, kvinnlig tandläkare. Hon var otroligt noggrann och hittade inte ett enda fel på mina tänder.
Den privata hittade alltid en massa konstiga fel, som kostade massor att åtgärda.

Så nu kändes det som om jag plötsligt fick en hel del pengar över. Och som av en händelse var det rea i min favoritaffär. En liten butik som säljer linne- och ullkläder av egen design. Så jag spenderade mina pengar där istället!

Och ikväll är det kören! Det är min favoritstund på jorden. Sjungstunden ger glädje och harmoni. Caroline af Ugglas är en fantastisk körledare. Hon har sån energi och är en sån glädjespridare.
Den 23 maj har vi konsert i Berwaldhallen. Då får ni komma och lyssna, ni som kan!

tisdag, februari 16, 2010

måndag, februari 15, 2010

Bubbelrum

Gårdagskvällen tillbringade jag i min källare. Först ett hårt motionspass och sen ett bubbelbad. Och det blev verkligen ett bubbelbad i ordets rätta bemärkelse.

Jag hade nämligen införskaffat ett nytt badskum, och slängde väl i en rejäl skvätt i vattnet. Sen ålade jag mig ner i badkaret och satte på bubbel- och massagefunktionen. Då började det hända saker. Det började bubbla. Och bubbla.

Till slut var det bara nästippen som stack fram ur bubblorna. Skummet började ta sig över badkarskanten.
Då var det bara att stänga av massagen.

Men det var inte helt fel att ligga där, i det lugna varma vattnet, inbäddad i allt skum. Levande ljus utplacerade här och där. Fin musik i bakgrunden.
Fantastiskt avkopplande och skönt.
Just då kändes det riktigt gott att leva.

söndag, februari 14, 2010

Alla ♡dag!

Gårdagen var en synnerligen trött dag. Jag vet inte vem av mina alter egon, som dominerade igår, men det var definitivt inte den riviga fröken Snipplund.
Trött, trött och åter trött var jag. Men jag frångick inte min vana att granska nätet, för att hitta saker att reta upp mig på. Dock var jag som sagt ganska lamslagen och hittade egentligen bara DO, som jag kunde känna ilska inför.

Framåt kvällen blev det förstås tittande på Melodifestivalen, där min favorit var Pauline och sen kom...ingenting och...ingenting. Tråkig omgång. Glada Hudik stod för den bästa underhållningen.

Framåt kvällen fick jag också ont i magen. Vet inte om det var något psykologiskt. Jag tänkte nämligen på förra årets alla hjärtansdag. Då insjuknade jag i en vinterkräksjuka som inte var av denna världen.

Till den helgen hade både mannen och jag tänkt komma med en överraskning, det brukar annars vara jag som hittar på alla tokerier, så jag kunde inte drömma om att han också hade hittat på något skoj.
Vi hade alltså båda två bokat både hotell och teater, i två olika städer. Mannen hade också fått med två goda vänner som sällskap. På grund av det fick vi avboka mitt alternativ.

På natten till alla hjärtansdag insjuknade jag då som sagt i värsta vinterkräksjukan. Så min helg tillbringade jag till stora delen på toaletten, medan mannen och de två goda vännerna hade en toppenhelg i Norrköping.

Till idag har vi inte planerat nånting, förutom att mannen just nu deltar i ett långfärdsskridskolopp. Skridsko är egentligen inget för mig, så jag slappar framför datorn istället. Det får bli en långpromenad i solen istället.

Magen då? Jo, den mår bra. Det var nog bara psyket som spökade.

fredag, februari 12, 2010

Berättelsen om fröken Snipplund

Anonymiteten är hotad! Flera gånger den senaste tiden har folk glatt påpekat att de har hittat en blogg på nätet, som heter Zvammel och att det är jag som skriver den.
Svårt att förneka liksom.
De verkar dessutom tycka att den är rolig, både vad det gäller innehållet och alla kommentarer som jag får. Det blir jag naturligtvis glad åt.

Men som sagt, mitt alter ego Imse, kanske inte funkar så länge till.
I mitt förra inlägg, skrev jag om andra alter egon, och fördelen med att kunna låta alter egona ta ansvaret för, i första hand de pinsamma sakerna som man gör. Det verkar ju också vara ett vedertaget sätt att handskas med vissa situationer.

Jag tänkte berätta för er om en av de egona, den jag gillar bäst. Det är naturligtvis fröken Snipplund. Måste också påpeka att alla eventuella likheter mellan Snipplundskan, Imse och den riktiga I, bara är tillfälligheter. Absolut inget annat än tillfälligheter.

Fröken Snipplund saknar som sagt både vett och sans. Hon svär som en borstbindare och drar gärna en fräckis. Hon har obekväma åsikter om främst politik och religion. I timtal kan hon sitta och läsa obskyra sidor om islam. Även judendomen är ett ämne som intresserar henne mycket.

Hon är så politiskt inkorrekt att hon tycker att båda sidor i mellanöstern är lika goda kålsupare. Hon tar ställning för den vanliga befolkningen i både Israel och i Palestina. Speciellt för barnen och de sjuka och handikappade.

Hon avskyr islamismen, som inte har ett dugg med religion att göra, utan är en politisk gren, med en agenda som för tankarna till medeltiden.

När det gäller det emotionella, är hon som sagt lagd åt det fräcka hållet. Och, icke att förglömma, det humoristiska. Hon faller pladask för människor som är roliga, galna, fräcka och lika tokiga som hon själv. Om de är rika eller fattiga, snygga eller fula, män eller kvinnor, spelar ingen roll.
Det är knasigheten som lockar.

För stackars Imse och stackars I, är det inte alla gånger så lätt att samsas i tillvaron, med en sån som fröken Snipplund. Hon har åsikter om det mesta och som ni märker är dessa åsikter inte alltid av det rumsrena slaget.

Ni som läser den här bloggen och tvärsäkert får för er att den är skriven av I, ni ska inte vara så tvärsäkra. För ibland tar fröken Snipplund kommandot och det som kommer av hennes pekfingersvals är sånt som varken I eller Imse skulle drömma om att skriva.

onsdag, februari 10, 2010

Hur svårt kan det vara?

Tänk så otroligt behändigt att slippa ta ansvar för sina handlingar. Jag menar, det måste ju vara okey, när till och med en riksdagsman, har anammat den stilen.

Jag tror faktiskt att jag ska börja parkera lite hur som helst. Om jag får P-böter, ska jag skylla på mitt alter ego fröken Silverhjärta. Jag tänker minsann inte betala den slarvmajans böter.
Likadant om jag får fortkörningsböter. Då är det nog fru Leverklo som varit i farten.

Nu är det bara att hoppas på att fröken Snipplund blir bjuden på en riktig mutresa. Denna dam är mitt värsta alter ego. Hon har varken vett eller sans och skulle inte tveka en sekund, om någon viftar med en muta framför näsan.

Undrar om inte någon av mina alter egon ska börja ägna sig åt politik? Hur svårt kan det vara att stå och gråta i talarstolen och rösta mot sin egen övertygelse? Och blir jag sugen på choklad, är det bara att handla på tjänstekortet och skylla på att den där ansvarslösa tokfian varit framme igen.
Sådärja, nu har jag min framtid utstakad!

tisdag, februari 09, 2010

Sanningar

Den här trevliga bloggtjejen vill att jag ska skriva 7 sanningar om mig själv.
Tror ni att jag törs? Och törs ni läsa?

Nejdå, det är ingen fara. Det blir inga revolutionerande sanningar. Tror jag. Får se vad jag kommer på.

1. Mina första år tillbringade jag faktiskt på ett regemente. Vi bodde inne på regementsområdet. Men jag är inte speciellt krigisk för det. Även om jag kan explodera av ilska, som försvinner lika fort som den kommer.

2. Jag skulle kunna bli en sån som bär hem sjuka svanar. Mitt hjärta blöder för djur, både sjuka och friska.

3. Jag betraktar min humor som ganska rå och sjuk. Gärna med inslag från "underbältetregionen".

4. Jag är 164 cm kort, har 38/39 i skostorlek. Har ett gräsligt tjockt och snabbväxande hår. BH-storleken är...rätt stor. Liksom hattmåttet.

5. Jag tycker inte om ris. Och inte om sallad med små bitar och dressing.

6. På högstadiet blev jag intresserad av politik och samhällsfrågor. Intresset lever kvar i allra högsta grad.

7. Jag gillar att köra bil. Ibland kör jag liiite för fort.

Vem som helst är nu välkommen att ta vid och fortsätta sanningstemat.

måndag, februari 08, 2010

Kvinnlig frihet

I mitt förra inlägg skrev jag om användandet av burka. Huruvida det är något som vi kan acceptera även i vårt land.

Min ståndpunkt är oförändrad. Burka är ett otidsenligt plagg. Gjort för att osynliggöra kvinnor. Se bara på de islamistiskt styrda länderna, som till exempel Afghanistan. Under talibanstyret blev alla kvinnor tvungna att använda burka. Det var bara en av alla lagar som tillkom, för att göra kvinnor osynliga och utan rättigheter.
Och fortfarande är kvinnornas situation i Afghanistan oförändrad. Likadant är det i övriga islamistiskt styrda länder. Kvinnors friheter och rättigheter är starkt begränsade.

Jag tror inte att det finns någon som helst frivillighet i burkabärandet. Det är påtvingat kvinnor via lagstiftning och sedvänjor.
Lagar och seder stiftade av män, för att vidmakthålla makt och för att kvinnor inte ska ses och höras i dessa samhällen.

lördag, februari 06, 2010

I religionens namn

Det diskuteras av och till, huruvida det är acceptabelt att kvinnor klär sig i burka och liknande på arbetsplatser. Min, kanske i mångas ögon, uppkäftiga åsikt är att det inte är okey. Det är inte okey i något sammanhang, tycker jag.

Det är ett kvinnoförnedrande plagg och jag undrar om någon man, skulle kunna tänka sig att bära dylik klädsel?

Även männen förnedras ju av att kvinnor använder dessa, eftersom det vad jag kan förstå, antas att mannen har sådana lustar att han inte kan tygla sig, om han ser huvudet på en kvinna.

Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder, vi firar inte ens skolavslutning i kristna kyrkor längre. Att då tycka att en så tydligt religiös symbol som burka, är något som vi måste acceptera, är inte förenligt med hur vi ser på samhället för övrigt.

Det är min fulla övertygelse att alla människor har samma värde. Att män och kvinnor är och ska vara likställda. Att olikheter berikar. Att det mångkulturella samhället leder till ökad utveckling och förståelse.
Att förtryck inte hör hemma i vår moderna tid.

I Iran har precis 2 personer avrättats för att de ansågs vara Guds fiender. Det anser jag vara det yttersta missbruket av Guds namn.

fredag, februari 05, 2010

Nu går jag ner i källaren

Nu ska jag strax gå ner i min källare. Det är i och för sig inget ovanligt, eftersom tvättmaskinen har sin hemvist där, utan det är mer det jag ska göra, som är ovanligt. Näe, jag ska inte städa, även om det är ytterst ovanligt att det händer och verkligen vore välbehövligt.

Nej, det som ska äga rum där, är ett stenhårt träningspass. Motionscykeln ska belägras, pilatesbollen omfamnas, golvet ska svikta och svetten lacka.
Jag genomförde ett dylikt pass häromkvällen och mådde så bra efteråt. Jag behöver endorfinruset. Fick en dos under körsången igår kväll, så en påfyllnadsdos idag skulle sitta bra.

Den vinterdepressiva sinnesstämningen måste utrotas. Pronto!

torsdag, februari 04, 2010

Nu!!!

Ikväll mina vänner, återkommer ljuset! Snödrivor ska icke längre besvära mig. Ej heller stormvindar och snödrev.

Vad är det då som händer ikväll? Jo, kören börjar. Den efterlängtade kören med Caroline af Ugglas.

Jag ser ljuset i tunneln. Livsandarna vaknar till liv. Våren är på intåg. Nu ska snart mössor och vantar gömmas längst in i garderoberna.

Ursäkta min galenskap, men nu börjar livet leka igen.

tisdag, februari 02, 2010

Exportvara

Kan låta meddela att operation uppryckning ännu inte har nått tillfredsställande resultat. Inte något resultat alls, om jag ska vara helt ärlig.
Sällan har väl någon människa varit mer inaktiv, mer fastklistrad mot soffan, än vad jag har varit senaste tiden.
Less på allt och alla. Omgivningen bävar. Utskällningar hänger i luften. Porslin lever farligt i min närhet.

Funderar starkt på att exportera mig till varmare breddgrader. Kan möjligen någon oljeshejk ha plats för mig i sitt harem? Jag kan fungera som mentor för de yngre och mer attraktiva haremsdamerna.
Min man kan kanske till och med få en kamel i utbyte. Dock är han ju en djurfiende av sällan skådat slag, så den får doneras till Kolmården.

Just nu ser jag på vårens mode på TV och inser att vi kanske, trots allt går mot varmare tider, även på dessa nordliga breddgrader. Vårens mode är tydligen jeans. Jippie! Jeans är min uniform. Till och med jeansskjorta, är det man ska använda i vår.

En haremsdam iklädd jeans och jeansskjorta, kan det funka tro?

måndag, februari 01, 2010

Istället för

Min humor kan väl betraktas som både sjuk och en smula korkad. Så därför lägger jag i brist på skrivinspiration, in en knasig bild av Henrik Lange.

Imorgon är jag ledig. Då kanske orden återvänder. Eller också blir det mer korkade bilder.