Ha det!

Nu får jag lägga bloggen åt sidan för ett tag, för här ska strykas och packas inför Skottlandsresan.
På fredag morgon bär det av.
Och är det så att ni under de närmaste veckorna, hör talas om en tokig svenska, som varit närgången mot skotska män, så är det bara jag som försöker ta reda på vad de har under kilten.

Om jag inte sitter i finkan i Skottland, så syns vi här om ett par veckor.

Ha det gott alla, sköt om er!

Inspiration

En sån här burk, lär man väl inte hitta i affären. Nej, inspiration får man nog söka efter på annat håll.

För att inte tänka på allt som är trist, gäller det att hålla sig sysselsatt.
Just nu har jag en stor surbrödsdeg på jäsning. Jag håller på att tvätta kläder inför Skottlandsresan. Jag ska lägga in en ljudbok på Mp3-spelaren.

Kan jag hitta på något mer? Jo, just det, jag håller på att tina köttfärs, för att göra chili con carne.
Sen får det bli spikmattan och efter det måste väl denna dag vara slut.

Förbjudna tankar

Igår tänkte jag den förbjudna tanken och till och med uttalade den högt.
"Jag slutar med diabetesmedicinen och går in i dimman igen", sa jag.

Makens blick går inte att beskriva.
"För det första lever du inte länge till, i sånt fall,
och för det andra kommer läkaren att skicka dig till psyket",
blev hans svar.

Vad svarar man på det? Shit happens?
Nej, det säger man inte.
Istället kämpar man vidare.
I kampen mot svängande socker och svängande humör.

För att muntra upp mig idag, åkte jag till grannstaden för att shoppa.
Hur jag tänkte, förstår jag inte riktigt, jag som inte gillar att shoppa.
Jag blir stressad och kissnödig när jag går i affärer.

Men jag trotsade både stress och kiss, och traskade runt och handlade och handlade.
Köpte till och med en resväska. Stor och rejäl.
Rymmer massor med skor.
Slog mig ner på en dropin-frisering och fick håret klippt.

Kom hem lite lyckligare och bjöds på makens egenhändigt gjorda fisksoppa.
Säkert bra för både socker och humör.

Nya tag imorgon då.
Inga mer förbjudna tankar. Lovar.

Sko sig

Skor
Som de flesta kvinnor, är jag väldigt road av skor. För min del är det bekväma, men samtidigt snygga skor, som lockar mest. Jag är intresserad av många sorters skor, allt från vandringskängor till tofflor. Däremot har jag aldrig varit något för höga klackar. Detta förmodligen på grund av att jag har höga fotvalv, som leder till belastning av häl och framfot, om jag går i högklackat.

Att stolpa fram i skorna som visas och beskrivs i den här artikeln, kan inte vara annat än förödande för fötterna. Är de snygga? Skulle män sätta på sig dylika monster? Och vilka kvinnor är det som kan tänka sig att vandra runt i de s.k. skorna?

Socker
Ni börjar väl snart bli utleda på att höra om mitt sockerläge.
Jag hade i min enfald och naivitet trott att sockervärdena skulle stabilisera sig på en gång, men måste nog inse att det tar sin tid. Jag har ju förmodligen gått omkring med obehandlad diabetes ett par år och då kan det inte bara ta några veckor att reparera kroppen.
I morse var jag duktig och gick upp tidigt för att äta och ta medicin, men fick en dimpning av sockret före lunch. Hade antagligen ätit för dålig frukost och som vanligt hoppat över mellanmålet.
Det är påfrestande med svängningarna. Det första morgonvärdet är fortfarande för högt, sen ligger det rätt acceptabelt under dagen och kvällen.
Det här med mellanmål känns fortfarande främmande. Men det är nog så det måste bli. Inte äta för stora portioner, jag har alltid ätit som en häst, sen ett mellanmål mellan måltiderna.
Nu har jag ätit en liten sojayoghurt och en skiva hembakat surdegsbröd med Bregott. På det hoppas jag stå mig fram till middagen om en timme.

Jag har hört och läst många diabetiker säga, att det är inte tabletterna, sprutorna eller provtagningarna, som är det värsta, utan det är det här med att försöka hålla regelbundna tider, som är jobbigt. Nu förstår jag att det är så.
Nu är det ajöss till långa sovmorgnar. Vid spontana utfärder gäller det att se till att man har något ätbart med sig. Nu får slarvmajan i mig skärpa till sig!

Dimp

Nu har jag vilat och till och med sovit någon timme. Vaknar upp med ett ryck, med hjärtklappning och darriga armar och ben. Blodsockret har gått ner till 3,5, vilket är alldeles för lågt.
Just nu hatar jag att jag har fått diabetes. Det är så svårt på helgerna, när man har lite andra mat- och sovtider. Det var ju likadant förra helgen.
Nej, jag får lov att inse att det är regelbundna tider som gäller. Hur tråkigt det än är.

Knopp och kista

Idag har jag huvudvärk och orolig mage. Huvudvärken kan jag nog skylla på dålig sömn. Jag tittade på "Million dollar baby" igår kväll och blir alltid så medtagen av känsloladdade filmer.
Sen vaknade jag tidigt, före kl. 6, av ett förfärligt bultande. Först trodde jag att det var maken som börjat på något nytt projekt. Han kan ju aldrig vara stilla, när vi är här i stugan. Dock tyckte jag att tidpunkten för att starta något nytt, var illa vald.
När jag fick på mig glasögonen såg jag att han låg kvar i sin säng, alltså var det något annat som åstadkom ljuden. Jag gick upp och tittade i alla fönster. Väntade mig att få se en galning, i full färd med att hamra på stugväggen.
Ingenting syntes dock, förutom att det blåste förskräckligt.
Tillbaka till sängen, kom mannen på att det sannolikt var ett löst sittande stuprör, som bultandet kom ifrån. Vilket också visade sig stämma.

Jag somnade så småningom om, men vaknade med huvudvärk och mage i olag.
Jag hade tänkt mig en lång skogspromenad idag, men det får nog vänta till imorgon. Att ge sig ut i skogen med risig mage, känns inte så lockande.

Maken har gått ner till stranden, för att deltaga i den allmänna uppsnyggningen. Det är bl.a. brygga och omklädningsrum, som ska rustas. Då får han sitt behov av praktiskt arbete tillfredsställt.
Jag har inget sånt behov och med taskig knopp och mage, är jag hemma med gott samvete.

Jag måste nämna att gårdagskvällens middag var så god. Tror inte att den bidragit till magbesvären. Vi grillade entrecot, som vi åt med färsk spenatpasta, en stor sallad, tzatziki och en jättegod röra. Den röran vill jag gärna delge er:

Skär purjolök, stjälkselleri och ramslök i bitar. Fräs i olivolja. Tillsätt passerade tomater, en tesked honung, salt, peppar, chilipulver och franska örter. Låt allt småputtra i en halvtimme.
Avnjutes med fördel till grillat kött.

Nu tror jag att jag ska ta en liten tupplur, bäst att passa på när maken fortfarande är på stranden. I värsta fall, har han inte fått nog av spikande där, utan ger sig i kast med något som låter illa, när han kommer hem.

Finns dom?

På tal om IKEA, så kan man ju undra om de här djuren finns i zoo-affärens sortiment?

Fint som snus

En sån här fin har jag fått av Trollpackan!
Och av Susjos!
Så glad jag blir och skickar vidare till alla mina goa vänner i min blogglista.
Ta för er! Ni är bäst!

Men män då!

Undrar om den här hyllan finns på IKEA?

Lite glad ändå

Idag kom mina nya kläder, som jag skrev om här. Jag blev extra glad för att sjalen fanns, trots att det stod att den var slut på lagret. Jag är verkligen jättenöjd. Och vilken snabb leverans. Där ska jag handla fler gånger.

Jag har känt mig lite grinig idag, men detta piggade upp. Vet inte riktigt varför, är bara så där allmänt less på det mesta.

Idag fick jag höra att jag inte blir "lasad" i sommar, som jag hade trott. Jag har då gått på vikariat i två år, men nu verkar det som om arbetsgivaren börjar dra öronen åt sig. Jag vet att de har jättenoga koll på lasdagar och att de brukar se till att vikariaten avslutas innan folk blir lasade.
Men nu påstår man att mina helgpass är en annan sorts anställning och inte får räknas som lasdagar. Det står dock ingenting i mina anställningsintyg om det. Så jag är övertygad om att de har fel. Jag tänker vända mig till facket och be om hjälp.

Man gör inte ett dugg från arbetsgivarhåll för att behålla oss vikarierande sjuksköterskor. En kollega, vars vikariat går ut sista april, får inte förlängt. Hon börjar istället arbeta på ett privat vårdbolag. Man har inte tagit in någon annan på hennes vikariat och ingen vet hur det ska lösas.
Arbetsgivaren tror förmodligen att man sparar några kronor på detta, men i förlängningen får man ta in dyra hyrsköterskor från bemanningsföretagen istället.
Just nu pratas det bara om pengar och neddragningar. Kvalité och bra arbetsmiljö kommer långt ner på listan.

Eldklotter

Mitt enda bidrag idag, får bli en kärleksdikt:

Eldklotter

Under de dystra månaderna gnistrade mitt liv till

Bara när jag älskade med dig.

Som eldflugan tänds och slocknar, tänds och slocknar

- glimtvis kan man följa dess väg

i nattmörkret mellan olivträden.

Under de dystra månaderna satt själen hopsjunken och livlös

Men kroppen gick raka vägen till dig.

Natthimlen råmade.

Vi tjuvmjölkade kosmos och överlevde.

Av Tomas Tranströmer

Blodsockerblues

Visst är det fint med lite färgglädje, i form av tulpaner!

Här skymtar stugan fram, uppifrån skogen sett.

Några blyga blåsippor, som ute i backen står.

Min nyvunna energi, har varit som bortblåst idag. Jag har intagit horisontalläge i soffan hela dagen. Vet inte om det är makens förkylning, som börjat däcka mig. Han är nämligen i stort sett frisk idag. Det var en endygnsförkylning, som drabbade honom.
Fast jag känner mig inte förkyld, så det är väl nåt annat. Latmasken kanske?

Mina sockervärden börjar bli stabilare. Fast morgonvärdet är fortfarande alldeles för högt. Ett bekymmer är dock att jag, både igår och idag, fått alldeles för lågt socker på eftermiddagen. Trots att jag ätit mina måltider ordentligt. Får försöka lägga in ett mellanmål, på eftermiddagen.
För det är väldigt otäckt när sockret går ner sådär.
Jag får fortfarande ont i magen, av den ena sortens tabletter. Kan bara hoppas att det klingar av snart.
Jag vill få ordning på värdena och magen innan jag åker till Skottland. Vi åker den 24:e.
Och som jag sagt förut, jag lovar att kolla vad skottarna har under kilten!