Jag har idag fått ett brev med information från mitt fadderbarn i Afrika. Hon är ju inte längre något barn, utan en vuxen kvinna på 22 år.
Jag har följt henne och hennes familj sen hon var en liten, liten tös. Vi har hela tiden brevväxlat. Föst fick hon hjälp av en släkting att skriva, men sen har hon skrivit själv.
I brevet som kom idag, står det om hennes framtidsplaner. Och jag blir så lycklig! För hon ska bli sjuksköterska! Precis som jag.
Åh vad glad jag är för hennes skull. Jag har i brev efter brev peppat henne och berättat om hur viktigt det är att också kvinnor skaffar sig en utbildning.
Snart är mitt fadderskap avslutat, men jag kommer självklart att skaffa ett nytt fadderbarn efter henne.
Just den här personliga kontakten med brev, har varit väldigt givande, då våra världar är så totalt olika.
Så vill du göra något, som inte bara hjälper andra, utan också berikar dig själv, bli fadder!
