Nu kommer kvartlivskrisen

Nu läser jag om kvartlivskrisen. Om människor som bränner ut sig, redan i tjugoårsåldern.
När jag tänker efter, är det kanske inte så konstigt att sånt händer. Vi lever i ett hårt tempo, inte minst människor mellan tjugo och trettio. Det är då allt ska ske.
Utbildning, skaffa arbete, göra karriär, träna, hitta kärlek, resa, skaffa barn, inreda ett hem osv.

Sen ska man vara nåbar, överallt, hela tiden. Unga människor går omkring med en mobiltelefon, oftast i handen. Tittar sig inte ens omkring, utan stirrar rakt ner i telefonen.

Jag tror inte att det är bra. Jag tror att hjärnor behöver vila ibland. Behöver få tystnad. Behöver få intryck från naturen och naturens ljud.

De största kraven på oss, är det vi själva som ställer. När vi är så kravfyllda, orkar vi inte ta emot krav från omgivningen. Vi är så fyllda av det vi anstränger oss för att göra och leva upp till, att det rätt som det är tar tvärstopp.

Det är då, vid tvärstoppet, som vi måste stanna upp. Ta ett steg bakåt. Bestämma sig för att det här inte går längre. Att det nu är upp till mig själv att dra i nödbromsen.
För att inte köra ända in i väggen!