Urflippad

Jag kanske ska försöka mig på en förklaring av vad som hände hos doktorn igår.

För det första ifrågasatte han starkt, varför jag för ett par veckor sedan gick till en privatklinik och inte till den offentliga vården. Jag gav bara ett vagt svar, eftersom jag tycker att det var min ensak, inget som han hade med att göra.

Sen flippade han ur totalt. Han härjade och levde om. Den behandling som jag blev insatt på hos privatläkaren var ytterst riskabel. Det lät som om det var ett mirakel att jag över huvudtaget överlevt.

Jag kan hålla med om att det kan anses tveksamt att sätta in starkt vätskedrivande preparat, utan att planera en uppföljning. Jag vet inte om det var för att jag är sjuksköterska och inte lastgammal, som hon vågade göra det. Hon kanske förlitade sig på att jag skulle uppmärksamma ev. negativa effekter själv.

Jag borde väl ha reagerat själv, naturligtvis, och krävt att hon ordnade med uppföljningen. Men nu var jag ju så smärtpåverkad och slut när jag var hos henne, att jag bara var tacksam över att få något som kanske kunde hjälpa mig. Och det har det gjort. De här två veckorna har jag varit nästan besvärsfri.

Sen begärde han också, att jag å det snaraste skulle be henne skicka ett utlåtande om mina besvär och en planering för fortsatt medicinering. Han tog nämligen helt sin hand från den medicin, som jag fick av henne.

Jag mailade henne omgående och fick ett, tyvärr väldigt kortfattat, svar tillbaka. Det har jag idag faxat iväg till läkaren.
Är han på samma humör som igår, så antar jag att han blev rosenrasande, när han läste det.

Jag kan tänka mig att hon kommer att få det lite hett om öronen framöver. Jag har dock ingen som helst avsikt att göra någon anmälan eller så. Vill han driva detta vidare, får han göra det helt på egen hand.

Men hur som helst, när han lugnat ner sig, tog han mina besvär på allvar. En massa prover togs och jag ska snart tillbaka till honom.

Kände mig dock rätt kränkt och ledsen när jag gick därifrån. Fast samtidigt lite full i skratt, eftersom diskussionen blev rätt yvig. Jag kan bli lite obstinat, när någon trampar på mig.