Jag har nu fått lite distans till det som hänt i veckan. Till TV-intervjun och all uppståndelse runt den.
Ingenstans, vare sig i intervjun, insändarna eller i breven till politikerna, har jag på något sätt kritiserat min arbetsgivare, kommunen. Utan jag har framfört mina åsikter som privatperson och undertecknat allt med mitt namn. Inget annat.
Att då få kritik för att man är en engagerad person, kan kännas både bittert och surt.
Men inget, inget, inget kan få tyst på mig när det gäller mina hjärtefrågor. De cancersjuka och deras anhöriga är en oerhört svag och utsatt grupp. I deras situation har man varken ork eller energi nog, för att strida för sina rättigheter.
Efter TV-intervjun fick jag bland annat ett mail från en man, som berättade om hur hans hustru tvingats genomleva sin sista tid med oerhörda smärtor. Nonchalerad av läkarna. Det gör mig mer än heligt förbannad.
Så jag ska fortsätta sprida mitt budskap. Att de svårt sjuka ska behandlas med värdighet, respekt och få möjlighet att själva välja om de vill vårdas i hemmet eller på sjukhus.
11 kommentarer:
Men det borde väl vara en självklarhet!
Kram
Har tyvärr erfarenhet av det. Bra att fler uppmärksammar detta.
Tyvärr är det ju så att det där med att tystas är ett vanligt fenomen. Mina arbetskamrater inom skolan som fortfarande jobbar kvar uttrycker samma känsla som dig. Istället för arbetsgivaren uppskattar personal som ser till "kundernas" bästa så är det en fara att tala. Jag tror att det till viss del beror på organisationen. Om inte rätt man talar så anses det fel. Kan det vara makt det handlar om i botten
Hoppas du kommer igång med lägenheten och stå på dig
Kram till dig och att det finns dom som vågar
Nu har jag kollat på inslaget.Du gör bra ifrån Dig tycker jag. Viktigt budskap o jag förstår inte vad arbetsgivaren ska behöva hänga upp sig på?
Bra - fortsätt att påpeka vad som är fel. Det behövs flera som du.
Jag har läst fatt hos dig. Gläds med dig att du har lägenhet. Lådor och kassar överallt, vad gör det.
Rom byggdes inte på en dag.
Och vilken liten gullig vovve. När jag för 25 år sedan fick hem Twiggy, en airiedaleterrier,
tog jag semester en vecka, roligt men jobbigt.
Ha det bra.
Kram Viola
Bra, kämpa på och vik dig inte
Nä...låt ingen tysta dig...ingen
Dj...gt bra av dig! Kämpa på!
Ser även bilden på valpen -söt!! Hos mig kan du sötsurfa idag ;)
Respekt!
Kram på dej!
Oj, var lite snabb där
*gör om å gör rätt*
Respekt!
Kram på dej
Som sagt..respekt!♥
Skicka en kommentar