Har haft ytterligare en ensam helg och varit totalt däckad av förkylning. Ska denna envisa förkylning aldrig ge upp greppet om mig?
Men i fredags trotsade jag i alla fall de envisa virusarna och gick på konsert. Vi har en fantastisk liten konsertlokal här i stan. Från början var det Frälsningsarméns lokal. Så den är som gjord för sång och musik.
Fredagens första artister var ett nytt band, med riktigt gamla rävar, bland annat Basse Wickman. De kallar sig Vagabond ways. Spelar gammal Dylanmusik och annat liknande. Gjorde det väldigt bra.
Huvudartister var förstås Engmans kapell. De är gudaförklarade här i stan. Det är knökfullt och rejält hög stämning när de spelar.
Annars är det katten och jag som hänger. Han har genomgått en riktig personlighetsförvandling och är numer hur snäll som helst. Kommer till och med och buffar på mig och vill gosa. Så det var väl någon mening med att ingen ville ha honom.
Han får nog några chanser till.
6 kommentarer:
Hoppas du kryar på dig snart, skönt att du har sällskap! ;)
Krya på dig. Men så märkligt med katten. Fast de är bra på att känna av stämningar...
Kram
Tack vänner! Ja, djur förstår mer än vi tror.
Men så underbart att kissen har blivit gosig! Djur är så kloka! Hoppas du snart kryar på dig.
Det är ju ett faktum att man blir mottagligare för infektioner när man är stressad och det måste man väl påstå att du är just nu.
Vilken lycka om det är så att Isai mår bättre nu och kan stanna hos dig.
Ojoj. Ibland måste man nog bråka lite för att inse hur bra man har det...
Skicka en kommentar