Det kommer närmare

Nu närmar det sig! Fyra dagar kvar att jobba innan semestern börjar. Och fyra dagar tills jag får hämta Kezzi!
Jag längtar! Både till semestern och efter Kezzi.

Att våren varit turbulent, är väl en underdrift. Det har mer varit den ena orkanen efter den andra, som dragit fram i mitt liv.
Nu kommer det en liten Kezzi-orkan, som förhoppningsvis kommer att fylla mitt liv med stor glädje igen.

På jobbet har vi också haft orkan de senaste veckorna, men just nu verkar det ha lugnat ner sig. Jag blir i vanliga fall rastlös, om det är lite att göra på jobbet, men just nu känns det skönt att hinna andas mellan varven.

Midsommarhelgen firades i Dalarna. Hos goda vänner som har stuga där precis bredvid Dalälven. Traditionell mat serverades och på kvällen gick vi till byns samlingspunkt där byborna hade samlats för umgänge och lekar.
Dagen efter var förstås en slö dag, men en lång promenad till forsen tog vi i alla fall.

De senaste dagarna har jag också engagerat mig mycket i Vårdförbundets beslut att stödja Ship to Gaza. Jag tycker att det är helt fel att facket ska deltaga på något sådant. Jag ser det som en politisk aktivitet i syfte att provocera Israel.

Jag vill inte att mina medlemspengar ska gå till sådant. Jag ska ta ett beslut sen, om jag ska gå ur facket, men än så länge är det bra att vara kvar, då jag kan framföra mina åsikter som medlem.

Jag fick en kommentar om mitt engagemang i det förra inlägget. Jag kan bara säga att jag är sån. Av födsel och ohejdad vana kanske. Ibland kan jag dock önska att jag vore en teflonpanna. Där allt rinner av.
Men nej, jag är en gammal rostig järngryta, där allt fastnar!