Stenad

Som ni kanske har förstått, så är jag en stenälskande människa. Det ligger stenar både här och där, i stugan och i hemmet i stan.

Idén att lägga stenar i handfatet, fick jag efter ett restaurangbesök i Skåne, där man hade gjort just så. Jag tyckte att det var så otroligt fint, att det första jag gjorde när vi kom hem, var att införskaffa lite fina stenar och lägga ner dem i handfatet i stugan.

Något annat som jag gillar, är att gå på loppis och kika på gamla grejer. Tallriken ovan, köpte jag för ett par veckor sedan. Fem stycken á tio kronor styck. Den heter "Rosé" och kommer från Gustavsberg. Jag har flera delar av systerservisen "Bell", hemma i stan.

Igår besöktes också ett par loppisar, men jag hittade inget som föll mig i smaken. Jag gillar inte när det är överfullt med grejer och dammigt och smutsigt. Vilket det var på det ena stället.
På det andra stället såldes mest barnprylar, så det blev inget handlat där heller.

Idag åker yngste sonen med flickvän till Frankrike för att klättra. I lånad bil (vår bil).
Jag säger som jag brukar, vad är det för fel med att hålla sig på marken?

Lördagkväll

Igår kväll tog vi Lilla Krusbäret och åkte en tur i bygden. Det mest spännande som hände, var att vi fick bensinstopp. Inte möjligt, hävdade maken. Jo, ganska troligt, sa jag.
Och se, den lilla bilen piggade på sig, när den fått påfyllning från reservdunken.


När vi var nästan hemma i stugan igen, beordrade jag maken att kliva ur och hämta en sten, som låg vid vägkanten. En sten som jag har tittat på varje dag och blivit mer och mer förälskad i.
Maken tittade på mig med den där blicken som säger, att nu är du inte riktigt klok igen.
Men stenen togs hem och ligger så fint på altanen nu.

Sen tittade vi på " Hotel Rwanda", och insåg hur små våra bekymmer är och hur lite vi vet om världen runt omkring.
En bra film och en bra väckarklocka!

Hjärtsten

Nej, jag känner mig faktiskt inte ett dugg lurad, när det gäller spikmattan. Det är skönt och avslappnande att ligga på den. Några andra förväntningar hade jag inte heller.

Imorgon är det dags för en liten resa igen. Det blir Örebro som får besök. Där ska vi titta på "Berts bravader". Det är min present till maken, som också fyllt år nyligen.

Sen får det vara nog med utflykter. Semestern är snart slut och vardagen står för dörren.

Men DiLevainfluerad, som jag är, väljer jag att leva i nuet och att se på livet med kärleksfulla ögon.

Hjärtstenen, som maken hittade på stranden i Ystad, får ge kraft när höststormarna ryter.
När de vinterkalla morgnarna får blodet att frysa till is.
När tristessens vassa klor inte vill släppa greppet och själens ljuslängtan är desperat.
Då kan hjärtstenen plockas fram ur sitt gömsle, dess doft och mjukhet kan vittna om en annan tid.
Om frihet och värme och kärleksfulla budskap.