Lämpad för gos

Snart kommer ni väl att kräkas på mina kattbilder. Men han är ju mitt bästa och finaste motiv. Så lite bilder till får ni allt tåla.

Här sitter han och begrundar sitt öde. Och blänger lite surt på sin värste konkurrent. Mattes MacBook. Ibland tycker han nog att matte ska sluta trycka på den där konstiga manicken och ägna sig åt lite kattgos istället.

Här är en annan konkurrent. Mattes favoritsoffa. Men soffan har ju den stora fördelen att den är ytterst lämplig för kattgosande.

Soffan är f.ö. en relik från 1977. De tillhörande fåtöljerna är rysligt slitna, men soffan har tagit mindre skada, trots att det där i legat både hundar, ungar och så förstås undertecknad.

Den är mig väldigt kär, den där soffan. Jag har faktiskt väldigt svårt att tänka mig ett liv utan den. Även om jag ibland kan drömma om ett tjusigt möblerat vardagsrum a lá inredningsmagasinen.

Jag kan faktiskt inte ens minnas när det köptes en ny möbel till detta hus och ibland kan jag nästan skämmas över hur omodernt och slitet allt är.

Men, men, don efter person. Jag harmonierar nog rätt väl med möblemanget. Omodern, robust, sliten, men ändå förvånansvärt hållbar. Innehar en viss charm. Funktionen kompenserar helt enkelt ytans brister.
Och som sagt, väldigt lämpad för kattgos.