Tänk om det fanns fartkameror i livet. Jag menar en hastighetskontroll, som känner av vilken fart man utsätter kropp och själ för.
Om det fanns en sådan kamera, skulle jag bli ruinerad av alla böterna. För nu forcerar livet fram, fortare än en berg- och dalbana.
Hur klokt är det att utsätta sig för det, när man en gång gjort resan in i väggen? Men just nu känns det som om jag inte kan hoppa av den här karusellen. Färden måste fortsätta ett tag till.
Igår till exempel, spenderade jag ytterligare en kväll på akuten, tillsammans med min mor. Hon hade hittats på golvet av hemtjänsten. Oklart hur länge hon hade legat där. Det är inte det enda fallet, som hon råkat ut för, sen hon skrevs ut från sjukhuset i fredags.
Så nu ligger hon inne igen. Denna gång med gipsad arm samt droppbehandling på grund av uttorkning. Och hon har ramlat ytterligare en gång idag.
Hemsituationen är naturligtvis ohållbar, men det stora problemet är att hon själv måste ansöka om annat boende. Vilket hon naturligtvis i sin demenssjukdom inte anser att hon behöver.
Fartkameran i mitt liv blinkar med sitt varningsljus. Och jag respekterar den, jag lovar. Jag ska stanna i god tid.
14 kommentarer:
Åh jösses!!! Vilken soppa! Men skönt att hon är inlagd igen. Men boendet-måste hon söka? Med sin demenssjukdom? Det funkar ju inte för henne att bo hemma!!!!
Skit va jobbigt för dig!! Styrkekramar till dig i massor♥
Oj, oj... Låter verkligen urknas att din mor själv ska söka annat boende med tanke på vad hon lider av...
Undrar just i mitt stilla sinne om det inte finns någon anhörigvårdar-stöttning i din kommun som du kunde ta hjälp av?
Låter iaf i mina öron som om alltför mycket ansvar vilar på dina axlar vad gäller din mor...
Var rädd om dig hörru...
Fridens & kram
vilka empatiska kommentatorer! - själv är jag 'sort of' bortom allt vad empati heter - f'låt! - ibland kan man liksom vara 'borta' och ibland 'bortom'- du 'zvammel' är iaf 'numero 1' i min radda av 'följare' - du intar en 'hedersplats' i mitt hjärta - det vill inte säga lite!
Men om hon inte kan se klart då måste väl du som anhörig kunna fatta det beslutet åt henne. Det blir liksom en ond cirkel annar skan man tycka...
Hoppas det ordnar sig.
Kram
Tack, tack för stöttande kommentarer. Det värmer så gott.
Nej, jag kan inte ta det beslutet åt henne. Vi har ingen sån lagstiftning. Hon är ju inte omyndig.
Det är väl tur att du faktiskt kan alla turer o vilka instanser som ska kontaktas , men det är ju ingen tröst det är aldrig roligt när det händer. Hoppas allt löser sig till det bästa!
Jag har precis nyligt avslutat ett långt samtal med en underbar väninna som tyvärr missade varningsklockorna och gick hela vägen in i väggen - trots tidigare erfarenhet av det.
Jag tänker på dig och hoppas du bromsar i tid!
Oj, det låter helt ohållbart! Förstår att situationen är knepig och svår! Styrkekramar! Och glöm nu inte dig själv i allt det här!
Hej Imse. Men så tråkigt bröt hon sig med. Ja vad skall man göra man får ju inte tvinga någon heller enl lagar och normer men det är ju snett för när man vet de är farligt för dem själva att de råkar illa ut så tycker man att det skulle kunna ordnas ändå ju för hennes eget bästa. Men jag vet. Jag har mitt framför mig har bara börjat smaka på små förtretligheter ännu men det kommer mer vet jag av erfarenhet. Men svårt om du brakar ihop med inte bra. Du får försöka vila dig lite.
Ja, det måste du göra. Fast jag förstår att det är svårt i den situation du är nu.
Det är knepigt det där att hon måste bestämma själv, för hon inser ju som sagt inte hur det är med henne.
Hoppas det går att hitta en lösning, för så kan det ju inte fortsätta. Varken för henne själv då, eller dig.
Så ikväll avslutar jag med Lycka till. (En kram också så klart)
men är det inte bara så enkelt då som att be en expert - en läkare som kan konstatera hur illa läget är - att utfärda ett papper på vilket det står att hon är omyndigförklarad - svårt dementa personer - som jag har förstått att din mor är - måste ju uppfattas som en sådan person som ej kan ta vara på sej själv och som inte förstår sitt eget bästa - jag vet inte var gränsen för det ena eller det andra går när det gäller omyndigförklaring - det får väl en expert på området klarlägga...
Hej Imse Bara in och önskar dig en lugn kommande helg om det är möjligt.
aj aj aj, man får inte glömma försöka ta hand om sig själv i sådana situationer även om det är lättare sagt än gjort,
Ojoj, hoppas det ordnar sig. Att vara anhörig till en dement person är inte lätt.
Du gör rätt i som tar varningslamporna på allvar. Var rädd om dig!!
Önskar dig en skön helg!
Skicka en kommentar