Egot i första rummet

Det känns som om egoismen breder ut sig mer och mer. Inte minst inom mitt område, vården. Människors behov av att sätta sig själv i första rummet, är något som vi inom vården, stöter på titt som tätt.

Det är "jag vill ha", "jag ska ha", "jag kräver". Och allt ska ske nu! Inget kan vänta.
Att vi har en prioritetsordning att följa nonchaleras. Alla prioriterar sig själv först.

Har alla uppmaningar om att älska sig själv gått för långt? Håller vi på att förlora förmågan att känna empati?
Varför känner vi inte tacksamhet och glädje över att vi får hjälp, även om vi får vänta?

Alla dessa egoistiska yttringar sliter hårt på personalen. Aldrig tidigare har vårdpersonalen varit så utsatta, trots hyfsade löner, skaplig bemanning, hjälpmedel etc. Inte nån gång under mina mer än 30 år inom vården, har jag upplevt sån uppgivenhet bland personalen, som under de senaste 5 åren.
Det är en skrämmande utveckling.