Det känns som om egoismen breder ut sig mer och mer. Inte minst inom mitt område, vården. Människors behov av att sätta sig själv i första rummet, är något som vi inom vården, stöter på titt som tätt.
Det är "jag vill ha", "jag ska ha", "jag kräver". Och allt ska ske nu! Inget kan vänta.
Att vi har en prioritetsordning att följa nonchaleras. Alla prioriterar sig själv först.
Har alla uppmaningar om att älska sig själv gått för långt? Håller vi på att förlora förmågan att känna empati?
Varför känner vi inte tacksamhet och glädje över att vi får hjälp, även om vi får vänta?
Alla dessa egoistiska yttringar sliter hårt på personalen. Aldrig tidigare har vårdpersonalen varit så utsatta, trots hyfsade löner, skaplig bemanning, hjälpmedel etc. Inte nån gång under mina mer än 30 år inom vården, har jag upplevt sån uppgivenhet bland personalen, som under de senaste 5 åren.
Det är en skrämmande utveckling.
14 kommentarer:
Det breder ut sig över hela samhället. Det där kommer att äta sönder allt vi en gång byggde, om vi inte får in lite medmänsklighet och omtanke i röran...
Ha det gott!
Tyvärr är det snart ingen som kan stava till ordet empati!
Vicke
Det där är skrämmande tycker jag, vart har medkänslan tagit vägen och respekten för varandra??????
Kramizzzzz
Just nu är det mycket "jag", "jag" vilket man inom andra yrken märker med. Men kanske är det dags för politiker att vakna och ge vård och skola mer pengar och bättre förutsättningar. Det lovas vitt och brett i valtider men glöms bort under därefter...
Kram till dig!
Jag älskar inte mig själv på det sättet.
Känner nog mer för andra.Vilket jag fått lite negativa kommentarer för. "Tänk på dig själ istället för att bry dig om att ansra har det bra", bla bla. Men obs! INTE här.
Det finns mat i snön, det var ett väldigt bökande. Kul att titta på.
Kram och glöm inte Lilla Vovvens puss
Jag tror denna utveckling genomsyrar hela samhället tyvärr, men den blir ju grymt tydlig inom vårdsvängen... För många kräver sina "rättigheter" utan att inse att det kan få konsekvenser för andra som kanske vore i större behov av hjälp...men de kanske inte har så vassa armbågar eller en sådan stark stämma... Det lönar sig ju att ha vassa armbågar & stark röst!
Sköt nu om dig! MVH & kram från Kloktok
Ja empati är numera ett ord som bara står i lexikonet. Vad det betyder begriper inte många människor. Inte heller att man ska leva efter det rättesnöret.
Det är verkligen trist att du har det så på ditt jobb.
Tyra Tok ger en uppiggande Kram till dig. =)
Empati är en bristvara, men det krävs så mkt mer för att vården ska fungera ordentligt.Hela samhället är mkt mer empatilöst.Man är rädd, och man ser endast om sitt eget "hus".Man undrar var vi är på väg :-(
/Ann Mysterie
Trist att det har blivit så...men det har nog att göra med att staten tidigare har fått oss alla att tro att den ska ta hand om oss och allt runt om. Vårt självansvar har runnit ut i sanden. Det är alltid någon annan som ska göra allt åt oss...eller någon annans fel.
Trevlig helg
Äsch nu blev jag annonym förstår mig inte på din kommentarsplats hur man gör för att komma med sitt namn.
Maggan
Tittar in och önskar dig en trevlig helg.
/ Imagine
Tittar in och önskar dig en trevlig helg!
Vicke
hu ja, det är skrämmande hur ego vi blivit.
Dr Phil sa en gång att man bör tänka när det gäller det mesta
"is it a want or a need? if its a want - forget it, if its a need - go for it"
hoppas ni får roligt i stan och många minnen med hem därifrån.
Ett mycket tänkvärt och bra inlägg./Rosa
Skicka en kommentar