Efter fredagens trevande försök att leverera en fräckis, fortsätter jag nu min barntillåtna höstpromenad.På bilden syns några frusna stackare, som väntar på att folk ska börja mata dem med bröd.
Genom den här finfina parken cyklar jag varje dag, till och från jobbet. I den här stan satsas det nämligen friskt på parker. Otroligt fina cykel- och gångvägar finns det, genom en hel radda vackra parker.
Det gröna som skymtade bakom bänken, i mitt förra inlägg, är verkligen inga sopcontainers. Nej, det är planket till stadens stolta idrottsarena.
Stadens mindre stolta fotbollsklubb brukar spela där. Nu är de dessvärre förpassade en divison ner, men har faktiskt spelat ett år i allsvenskan, för några år sedan. Så vi har haft en del fina besökare på denna gräsplan.
Ikväll har äldste sonen varit här på middag. Något barnbarn finns mig veterligt inte i sikte. Det kanske inte var att vänta heller, eftersom det för närvarande inte ens finns någon flickvän.
Jag förstår inte att sönerna inte inser att deras viktigaste uppgift är att förse modern med ett barnbarn.
Ska det vara så svårt att få till?
