Dagens onödiga svammel

Här finns en lista över Sveriges 100 största bloggar. Det är inte många av dessa, som jag har besökt.
Rör mig väl i andra kretsar. Bättre kretsar!

En ynklig julklapp har jag köpt. Inte mycket att komma med den 24:e.
Snart går det inte att skjuta upp längre. Måste ge mig ut i trängseln i affärerna.
Om alla andra håller sig hemma imorgon mellan klockan 16 och 18, så kan jag handla klart då.
Det var väl en bra idé?

Slappardag

Min julafton blev verkligen lugn och fridfull. På eftermiddagen kom min otursförföljda svägerska hit. Hon har dessvärre drabbats av ytterligare otur. Nu gällande hennes lägenhet. Ska det aldrig ta slut?
Min mamma och min svärmor anslöt sig också. Svägerskan åkte vidare till sin son, men damerna var kvar och åt middag.

Min svärmor är knappt en tvärhand hög. Väldigt förvirrad, men gjord av godhet. Jag tror inte att jag har träffat på någon snällare människa.

Av maken fick jag en handväska i julklapp. Av mjukt, svart skinn. Förmodligen tyckte han att min gamla, slitna "The Bridge"-väska, som jag köpt på second hand för 35 kr, hade sett sina bästa dagar. Och det långt innan jag köpte den.
Av sönerna fick jag presentkort på min favoritaffär, schampo, balsam och doftljus. Helt perfekt, alltså.

Sen var jag så slö, att jag inte orkade masa mig iväg till kyrkan på midnattsmässa. För första gången på flera år.
Men jag hörde och såg i alla fall Stina Ekbladh läsa Julevangeliet, på TV tidigare på dagen.
Det är en vacker text. Vår kyrkoherde, som är en modern sådan, han åker motorcykel till exempel, brukar också läsa den väldigt vackert och innerligt.

Hamnade istället i ett TV-program om en kör i USA. Medlemmarna var 80 +. De sjöng endast hårdrock och punk. De verkade ha så fantastiskt roligt. En sån kör vill jag också vara med i.
Men jag vill inte vänta tills jag är 80.

Idag får det bli en slappardag. Jag läser just nu "Snabba cash", av Jens Lapidus. Miljöerna i den boken är lika bekanta för mig, som Jupiter ungefär. Men den är kul att läsa, riktigt spännande och mycket välskriven.

Annars kan man titta på den här killen. Han är ju bara för rolig!

GPS= ganska pantad sångare= världsartist

I den här artikeln i DN, kan man läsa att genomsnittssvensken spenderar 5500 kr i julhandeln och att GPS blir årets julklapp. Är det verkligen så?
Då är jag ingen genomsnittssvensk och knappast någon annan jag känner heller.
Handlar folk på kredit eller har man verkligen så mycket pengar att julhandla för?

Och vem behöver egentligen en GPS? Jag kan förstå om yrkeschaufförer uppskattar detta hjälpmedel, men vi vanliga bilförare, behöver vi en sådan tingest? Är det inte bara ytterligare en leksak för vuxna?

Något som jag också förvånas över, är varför den våldtäktsmisstänkte artisten kallas för världsartisten i pressen?
Jag menar, en världsartist borde ju vara någon som är känd i hela världen. Är den här mannen verkligen det? Jag tvivlar.
Möjligen att han blir det, om han hamnar bakom lås och bom efter rättegången.