Om en modig flicka

En liten uppgift för den som har lust!

TA UPP NÄRMASTE BOK, SLÅ UPP SIDAN 18, RAD 18. VAD STÅR DET DÄR:

"två äckel ville mig illa. Annars hade de inte slitit mig från"

Boken heter "Jag väljer livet", av Sabine Dardenne.
Det är en sann berättelse om Sabine, som blev kidnappad av pedofilen Marc Dutroux i Belgien, 1996.
En stark berättelse om en modig flicka.

Dags igen

Känner mig lite gladare idag. För igår började nämligen kören. Den lilla glädjespriderskan Caroline af Ugglas har en förmåga att träffa så rätt, när hon förmedlar sin sångglädje och energi.

Igår såldes även hennes senaste skiva och nyutkomna bok, till förmånliga priser. Boken började jag läsa direkt när jag kom hem. Det verkar vara en väldigt öppen och rak skildring av människan Caroline.

Nu blir det påfyllning av energi varje torsdag. Det tas tacksamt emot!

Läs den här

Alldeles nyligen har jag läst en bok, som jag har fått av författaren Anders Jacobsson. Det är Anders första vuxenroman, "Alla mina andetag bär ditt namn".

Det är en varm bok om mänsklig styrka, om kärlek, om svek, om de spår som varje själ, varje möte och varje beslut lämnar inom oss. Som vi bär med oss i vår ryggsäck för evigt.
En ryggsäck som hos vissa är fjäderlätt att bära, men som hos andra är tung som bly.

Bokens huvudperson, Gad Gustaf Grecke, har en ryggsäck som kräver en stark bärare. För det här är en bärare som har utsatts för hårda prövningar, i form av föräldrars svek och andra vuxnas respektlösa kränkande.

Att med ett sådant bagage resa sig upp, ta tillvara lärdomar och sedan gå vidare, kräver en speciell människa. Han är just en sådan människa, Gad Gustaf Grecke.
En människa med stor integritet. Med orubblig beslutsamhet och som går sina helt egna vägar.

Gad bär sin tunga ryggsäck genom puberteten och ungdomen, av och till får vi också följa Gad betydligt senare i livet.
Emellanåt avbryts texten av ren poesi. Det är Gads upplevelser och tankeliv i diktform.

Boken är så lätt och följsamt skriven. Lätt att ta till sig och svår att lägga ifrån sig.
Det är en läsupplevelse som leder till eftertanke. Som ibland vrider om den där elefanttunga ångestnäven i bröstet.

Det här är första delen i en trilogi och det känns alldeles nödvändigt att få ta del av Gads fortsatta livsvandring.
Jag hoppas att det inte dröjer allt för länge.

En bok, en väska och en tunika

Vaknade redan vid 5-tiden imorse. Av en hostattack. Ska det vara nödvändigt? På en ledig dag.
Man blir ju inte så värst glad, en sån dag.

Så för att förbättra mitt humör, denna ruggiga höstdag, gick jag ner på stan. Tänkte att lite shopping nog skulle göra susen.

Och det gjorde det. Hittade en tunika på Lindex för halva priset och det bästa av allt, en väska i väskaffären som säljer ut allt, också för halva priset.

Det var bara gapande tomma hyllor, men på en hylla stod en brun väska kvar. Och den liksom ropade på mig. Jag hörde det. Så för 550 kr blev den min.

Sen blev det ett besök hemma hos mor, som kom hem från sjukhuset igår. Att hennes lägenhet är storstädad och badkaret bortforslat tror jag egentligen inte att hon förstår.
Nu får hon matleverans en gång om dagen. Hemtjänsten ska duka fram och sätta igång henne. Annars blir nog maten stående i kylskåpet.
Så just nu är hennes tillvaro rätt skaplig.

För övrigt läser jag vidare i den fantastiska boken.

Jag fick en bok

Idag har jag fått ett trevligt paket i brevlådan. Gode bloggvännen Anders Jacobssons bok "Alla mina andetag bär ditt namn". Tack så mycket Anders!

Jag tror att det är en bok om känslor, starka känslor. Jag fällde en tår, redan när jag läste prologen.

Nu får boken göra mig sällskap i sängen, för en stunds känslofylld verklighetsflykt.

Dagens boktips

Idag har jag ont i magen och är inte så värstans pigg. Skulle egentligen ha gått på barndop, men bestämde mig för att avstå.

Sitta i kyrkbänken med magont och sen peta i sig tårta, i min mjölkallergiska mage, kändes inte som något jag ville utsätta mig för.

Istället har Isai och jag en lugn stund för oss själva i stugan. Det känns som en evighet sen, som jag hade det lugnt och inga måsten omkring mig.

Jag måste få rekommendera en god bok. Vill ni läsa en underbart rolig, hejdlös, och varm bok, ska ni absolut läsa den bok som jag håller på med just nu.
Den heter "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann", skriven av Jonas Jonasson.

En alldeles galen historia om hundraåringen Allan, som på födelsedagen kliver ut genom fönstret på äldreboendet och ger sig in i ett sanslöst äventyr.

Boken ger också tillbakablickar på Allans tidigare eskapader, som också är av det sanslösa slaget. Hur han genom slumpen träffar världens ledande politiker och gör viktiga nedslag i deras liv.

Läs den så fort du nånsin kan!

Snodd enkät

Jag har snott en enkät. On the internet. Sno den ni också.

Besvara frågorna genom att använda titlar från böckerna i din bokhylla.

Är du man eller kvinna?
-Flickan från himlen

Beskriv dig själv

-En levande själ

Hur mår du?

-Ingenting att skratta åt

Beskriv stället du bor på
-En enda röra

Vart skulle du vilja resa?

-Följ med till Irland

Beskriv din bästa vän

-Den oskyldige mannen

Vilken är din favoritfärg?

-Grönt & gott

Hurdant väder är det just nu?
-En torr vit årstid

Vilken är din favoritårstid?

-Innan frosten

Om ditt liv vore ett tv-program, vad skulle det heta?
-Om ingen nyper mig i rumpan snart så går jag hem

Vad betyder livet för dig?

-Kärleksbarn

Hurdant är ditt parförhållande?

-Den allvarsamma leken

Vad är du rädd för?

-Stor vit galning

Dagens aforism

-En hund begraven

Vilket råd skulle du vilja ge?

-Den som inte tar bort luddet ska dö

Hur skulle du vilja dö?

-När mörkret faller

Ditt motto

-Se mig i mitt friska öga

Shutter Island

Häromkvällen var jag på bio och såg filmen "Shutter Island", som bygger på boken "Patient 67", av Dennis Lehane.

Boken läste jag för några år sedan och jag minns den som en mycket spännande nagelbitare, med en intrig som lämnade många frågetecken efter sig.

Dessa frågetecken finns fortfarande kvar, efter att jag sett filmen. Vad handlar historien egentligen om? Vad är det som utspelas på ön? Vem är han, huvudrollsinnehavaren som spelas mycket bra av Leonardo DiCaprio.

Det är överhuvudtaget bra skådespelarprestationer i filmen, bland annat medverkar Max von Sydow.
Filmen är också oerhört häftigt gjord. Med miljön och ovädret som spännande ingredienser.
Och för ovanlighetens skull blev jag inte besviken, som man annars kan bli, när man ser en filmatisering av en bok.

Jag ger filmen 3 ✰ av 5. En stark trea måste jag tillägga.

Nu är jag inne

Denna helg får nog gå i lugnets tecken. Jag har oförklarligt ont i en fot och det känns som om foten vädjar om stilla inneaktiviteter just nu. Även om det ser vackert ut, på andra sidan rutorna, så är det 14 grader kallt och förmodligen inte särskilt skönt. Så jag ger nog efter för fotens önskan.
Måste dock ta mig ner på stan, för ett presentköp, men det får bli det enda.

Framför mig på bordet ligger tre otittade videofilmer, "Livet är underbart", "Venus", och "Illusionisten", så dessa borde kunna ge mig sysselsättning.

Har även en nylånad boktrave. Jag är ju deckarälskare, men den här gången slank bara en deckare med i traven. Resten blev böcker, som mer representerar mitt andra intresseområde, idéhistoria.
Det har alltid fascinerat mig mycket, att tänka på varför det blev som det blev. Varför länders och samhällens utveckling blev som det blev. Vad hände? Hur tänkte man? Varför gick utvecklingen åt just detta håll?

En av böckerna i traven är, "Vad är detta vad", av Dave Eggers. Efter ett tips från min yngste son, som delar många av mina intressen. Den handlar om en pojkes upplevelse av inbördeskriget i Sudan. Jag har kommit en bit in i den och kan bara hålla med sonen om att det är fantastisk bok.

Så som sagt var, helgens projekt får bli böcker, filmer och inte minst datahäng.
Ha en fin helg, alla underbara nätvänner!

Nu behövs inte mycket för att få mig att skratta

Bild Jan Stenmark

För att fortsätta på den positiva tankegången, som jag skrev om igår, så gjorde jag ett besök på biblioteket. Där lånade jag ett par böcker av ovan nämnde Stenmark. Visserligen har jag redan skrattat åt de flesta av hans bilder ett antal gånger. Men jag kan liksom inte få nog av hans kluriga humor.

Lånade också ett par andra böcker. Bland annat en bok av Salman Rushdie, "Marken under hennes fötter". Måste erkänna att jag aldrig har läst någonting av denne författare förut. Men det kommer det att bli ändring på. Jag lovar. Det här är en kärlekshistoria, rapp och kvick, helt i min smak. Fantastiskt att upptäcka en ny författare. Där finns en hel radda böcker att läsa och förhoppningsvis glädja sig åt.

Idag behövs positivismen synnerligen väl. Ingen sol på himlen, fötterna är iskalla och jag har ont i halsen. Jag vägrar blankt att bli sjuk. Försök inte med mig, virusar.

Igår kväll fortsatte ett antal kvinnor att skriva märkliga statusuppdateringar på Facebook, då en ny uppmaning skickades ut. Måste bekänna att jag nästan låg dubbelvikt av skratt ett tag.
Men så är jag ju väldigt lättroad just nu!

Mina älskare

Till att börja med vill jag avslöja att mina uggs och jag har inlett ett förhållande. De är mina älskare. Så Tiger Woods, släng dig i väggen! Blev jag tvungen att välja mellan dig och mina uggs, blev valet tveklöst uggsen.

Dagens julhandlande har gått som en dans. Vi gjorde en arbetsfördelning, vilket innebar att mannen, som är morgonpigg, gav sig ut i morse för att inhandla julmaten. På hans lott stod även klappar till ena sonen. Och mig förstås.
Jag, som gärna startar mina dagar betydligt senare, skulle inhandla klappar till andra sonen, svärmor och min mor. Och till mannen.

Och trot eller ej, allt handlande är avklarat! Jag har till och med köpt en klapp till mig själv. Mannen och jag möttes nämligen av en slump på stan och han visade en bok om whisky som han köpt. Och som han lite förläget förklarade att han tänkte behålla själv. Jag hade en stund innan, stått och tummat på en bok i bokhandeln, som jag ville ha, men eftersom jag tyckte att det var onödigt att handla till mig själv, så köpte jag den inte.
När jag sen fick syn på samma bok på Åhlens och till ett mycket billigare pris, så slog jag till.
Boken ifråga heter "De fattiga i Lodz" och är för övrigt årets Augustprisvinnare. Den är skriven av Steve Sem-Sandberg.

Sen köpte jag även ett par kassar julmat till min mamma. Trots att hon sagt att hon inget behövde.
När jag kom hem till henne med maten, gick luften helt ur mig. Hon hade varit till bankomaten och där blivit av med sitt bankkort. Jag hoppas att det gick till som hon beskrev det, att kortet åkte in i bankomaten och inte kom ut igen. Förmodligen slog hon fel kod. Även om hon inte ville kännas vid det.

Hon är en otrolig energislukare just nu. Jag blir trött, arg och ledsen bara jag tänker på henne.
Nu ska jag därför tanka energi genom en kopp kaffe, min jullista på Spotify och nya boken!
Och faktiskt ta mig en liten whisky. Skotsk single malt.

Negerbollsgenerationen

Nu ska här slås klackar i taket! Jag är nämligen gräsänka och ska ut på lokal ikväll. Jag är ledig imorgon, så klockan behöver jag inte tänka på.
Så när katten är borta.....eller inte...
Mitt restaurangsällskap är mina två pensionerade f.d. kollegor. Vi träffas ungefär varannan månad och äter en god middag och delar på en flaska vin. Skvallrar lite. Hör oss för vad som har hänt sen sist.
Och jag har aldrig kommit hem senare än kl. 21, efter en sådan kväll.


Jag läste en intressant artikel idag, om en bok skriven av Elaine Bergqvist. Den heter "Du är din generation" och beskriver vad som är gemensamt för olika generationer.

Om min generation, "åsiktsgenerationen", skriver hon bland annat "50-talisterna kan inte låta bli att säga vad de tycker. Det är den sista generationen som säger negerboll. Man hävdar sin politiska åsikt och den behöver inte vara politiskt korrekt. Dominerar i riksdag, regering och i debattartiklar. Har en förkärlek för superlativ som har med rymden att göra, som spejsat. Säger också höjdare och redigt."

Det verkar som en mycket bra bok, faktiskt en riktig höjdare!

Svinsnäll

Idag beslöt jag mig för att vara snäll mot mannen. Han är ju sjuk och jag tror faktiskt att det är svinis. Ja, ni vet ju hur sjuk en man kan bli av en enkel förkylning. Tänk er då hur synd det är om en man som har svinis.

Alltså begav jag mig till biblioteket för att låna en lämplig bok. Som han skulle kunna fördriva tiden med.
Gick till teknikhyllan och letade fram den största och tyngsta boken om bilar.
Släpade förväntansfullt hem eländet, varvid han direkt gick till bokhyllan och plockade fram exakt en sån bok. Läst från pärm till pärm.

Projekt "snäll" får härmed anses vara avslutat!

The Dirt

Just nu läser jag "The Dirt", av Neil Strauss. Den handlar om gruppen "Mötley Crüe".
Milda makter, säger jag, hur har dessa män kunnat överleva så länge? För det sups, drogas och gökas, sida upp och sida ner.
Kvinnor används bara till en enda sak.

Men det är en spännande, humoristisk och väldigt avslöjande bok. Man vill liksom inte lägga den ifrån sig.

Och jag kan bara tacksamt konstatera att ingen jag känner, har hamnat i rockbranschen.
För särskilt hälsosamt, tror jag inte att det är.

Svaret på gåtan

Jaha, var det inte roligare än så här! Är min reaktion, när det avslöjas vilka personerna är som står bakom signaturen Lars Kepler. Antiklimax liksom!
Nåja, en bättre reklamkampanj kan man väl knappast få. Sällan har en bok varit så omskriven och omtalad.

Då känns det betydligt mer spännande med Bo Balderson, som efter alla dessa år fortfarande är en okänd figur.
Undrar om vi någonsin kommer att få reda på vem som skrev om statsrådets vådliga öden och äventyr?
Och hur har man kunnat hålla tyst om detta? Det kan inte vara särskilt många som känner till sanningen.

En författare som däremot inte är anonym, är Kjell Eriksson från Uppsala. Just nu läser jag hans bok "Svarta lögner, rött blod", som kom ut förra året.
Som vanligt bjuder denne författare på god kvalité och mycket spänning.

Jag är inne i en riktig läsorgie för tillfället och avverkar böcker i parti och minut. För det mesta är det mord och andra ruskigheter som lockar mig, men en och annan icke-deckare slinker med då och då.
Och jag kommer säkert inte att kunna avhålla mig från att läsa Lars Keplers bok!

Att inte välja livet

Jag har nyligen läst Ann Heberleins bok "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva". Det är en tung bok, en bok man inte laddar energi ifrån. Tvärtom tar det en hel del energi att ta sig igenom den, för de tankar som hon förmedlar, är inte precis av det lätta slaget.

Hela hennes liv och tillvaro kretsar kring hennes fixering vid tanken på självmord. Hennes sjukliga fixering. För som titeln antyder, är det inte döden hon eftersträvar, hon är rädd för döden, utan hon vill helt enkelt inte leva.
Men eftersom alternativet till det är döden, så skapar det en ständig ångestkarusell hos henne.

Hon skriver att det är tanken på hennes barn, som avhåller henne från att ta livet av sig, men jag tror att det egentligen är dödsångesten som gör att hon lever vidare. För hon vill ju inte dö. Det är bara det att livet känns så grymt tungt.

Hennes psykiska sjukdom går i skov och jag kan tänka mig att hennes "friska" perioder präglas av ångest, över alla självmordstankar.

Boken är oerhört självutlämnande. Den är välskriven, men bitvis lite väl akademisk.
Har man ingen erfarenhet själv av psykiatrin eller psykiska sjukdomar, tror jag att man har svårt att ta till sig den. Det är lätt att då avfärda henne som en knäppgök, helt enkelt.

För hon är ju kvinnan som har allt, en underbar man, som älskar henne, trots alla svek hon utsätter honom för. Fantastiska barn, som verkar förstå att mamma är sjuk.
Framgång, både i det akademiska och det litterära livet. Oerhört vacker.

Ändå upplever hon livet som så gränslöst svårt. Och det är väl just det som är det svåra. Att förstå att man i den situationen, med hela livet serverat på guldfat, ändå kan bli så psykiskt sjuk, att man hela tiden låter tankarna kretsa kring just självmord.

Att apa sig

Igår kväll kände jag att tristessen började ge sig till känna. Mannen pillar på sin nya leksak, och jag plöjer igenom bok efter bok. Det kan bli enformigt i längden.
Alltså skulle något göras idag och eftersom vi under ett par år pratat om att åka till djurparken i Furuvik, så bestämde vi att det skulle ske nu.

För egen del är det främst aporna som är intressanta. Jag har ju också ett speciellt förhållande till orangutanger.
Mannen däremot, är egentligen inte ett dugg intresserad av djur, men han kan offra sig och besöka en djurpark då och då.

Schimpanserna i parken, var minst sagt livliga. Ledarhannen Santino är den som styr och ställer i apriket. Med diverse gester visade han även publiken, vem det är som bestämmer.
Varje kväll plockar han tydligen ihop en hög med stenar, som han dagen efter kastar mot människorna. Dock klarade vi oss ifrån att bli stenade.

Orangutangerna däremot, var betydligt lugnare. Ett par ungar klättrade omkring, men de vuxna satt mest stilla och käkade purjolök.

Vi blev också hungriga och intog en god lunch, färsk strömming, vid restaurangen nere vid havet.
Det är en rätt liten park och snart hade vi sett de djur som fanns att se.

På hemvägen stannade vi vid Dragongate, utanför Älvkarleby. Det är en jätteanläggning, som någon rik kinesisk affärsman låtit bygga.
Det är tänkt att bli en konferens- och hälsoanläggning. Dock var det i dagsläget väldigt ödsligt. Hotelldelen verkar inte ha tagits i bruk, det fanns en liten shop och ett museum, mer var det inte. Men det var snyggt och prydligt allting, så vi får se vad som händer med det.

Nu blir det några dagars stillhet vid stugan igen, för tillfället har jag sällskap av Olov Svedelids bok "Riden av maran, besatt av demoner, helad av änglar".
Den handlar om Svedelids egna möten med sjukvården. Beskrivet med humor och lite stänk av bitter sarkasm. Jag känner mig väldigt hemma just i den stilen. Det liknar nog mitt eget skrivande och tänkande en hel del.

Annorlunda barn

Jag har precis läst en fantastisk liten bok, som heter "Prins Annorlunda". Den är skriven av paret Yvonne och Sören Olsson.
Boken är en beskrivning av föräldrarskapet. Om förväntningar och glädje. Om sorg och bitterhet.

Om kampen för ett värdigt liv, för ett funktionshindrat barn. Om svårigheten att hålla ihop en familj, när ett av barnen kräver så mycket tid och engagemang.
Om utsattheten, när man som anhörig stångas mot sjukvården.

Men naturligtvis handlar boken också om glädjen och stoltheten, man känner över sina barn. Oavsett om de är funktionshindrade eller som man skriver i boken "normalstörda".

Det är en bok man inte vill lägga ifrån sig. Man vill läsa den från pärm till pärm på en gång.

För min egen del, är det här med ett barn med Downs syndrom, inget som är främmande.
Jag har en "Downkusin". Våra familjer umgicks väldigt mycket och att hon var annorlunda, är egentligen något som jag aldrig ens har tänkt särskilt mycket på.

När jag skulle gifta mig, var det därför helt naturligt att fråga om hon och hennes yngre syster ville vara brudtärnor. Jag hade ju varit brudnäbb, när deras föräldrar gifte sig. Och den här familjen var ju de släktingarna som jag umgicks mest med.

På bröllopsfesten tog deras mamma mig åt sidan och tackade för att M hade fått vara tärna. Jag såg nog förvånad ut och sa att det var ju självklart att hon skulle vara det.
Mamman började gråta och sa att den yngre dottern hade varit näbb och tärna flera gånger, men det här var första gången som M också fick vara det. Och det var hon så innerligt tacksam för.

M är nu en vuxen kvinna och bor sen många år i en egen lägenhet. Förutom Downs, är hon också hörselskadad. Hennes tal är mycket dåligt, även om hon pratar mycket och gärna .
I hennes portuppgång finns en s.k. baslägenhet, där det finns tillgång till personal. Några av hennes grannar är också funktionshindrade. Men de bor i ett helt vanligt bostadsområde.
Hon arbetar i kommunens sysselsättningsverksamhet och har ett rikt liv, med många vänner.

Förr i tiden gick dessa barn, ett helt annat öde till mötes. Många placerades, redan från födseln på institution.
M:s föräldrar var bara 20 år, när hon föddes och visste förmodligen ingenting om den störning hon hade. På den tiden hade kommunen inte heller de resurser som finns idag, med kontaktpersoner och korttidsboenden, utan de fick själva ta hand om sin dotter.

Downbarn har alltid funnits och kommer förmodligen alltid att finnas. Det här är inga dumma eller ointelligenta barn. Deras känsloliv är lika utvecklat som hos vem som helst. Och de har samma drömmar.
Så läs boken och lär känna ett helt vanligt barn, om än lite annorlunda.

Avslöjar hemligheter

Lite bättre dag idag, måste jag erkänna. Har varit på planeringsdag och för en gångs skull var det en mycket bra dag. Bra upplägg och vettiga diskussioner.
Har varit med om planeringsdagar som bara bjuder på flum! Sånt slöseri med tid!

Sen har jag fått antagningsbesked till distanskursen i friskvård på Folkuniversitetet. Det ska bli skönt att få fokusera på något nytt ett tag.
Det är en obligatorisk bok på kursen och jag hade sån tur att jag hittade den på Bokbörsen. Halva priset jämfört med att köpa den ny.

På tal om bok, så läser jag just nu "Den hemlige kocken". En bok som avslöjar livsmedelsindustrins hemligheter.
Det är nog en bra bantningsmetod, att läsa den boken. Man blir liksom inte så hungrig, när man läser om alla kemikalier i kosten.

PR-kupp?

Efter en rätt tuff dag på jobbet, känns det skönt att koppla av med en semla, en kopp Monsun Malabar, en skvätt Limoncello och ett bubbelbad.
På Spotify sjunger Leonard Cohen igenom sin repertoar.
Med ens känns det rätt gott att leva.

Läste en bokrecension. En bok som släpps idag och verkar så fängslande. Som man vill läsa.
Sen läser jag att författarinnan är spårlöst försvunnen, sen igår.
En pr-kupp? Bara dåligt omdöme? Eller vad?