Vad gör han?

Men vad skådar mitt vänstra öga?! Mannen kryper omkring på altanen, med skruvdragaren i högsta hugg! Ni som läste mitt förra inlägg, vet att detta beteende är ytterst olämpligt.
För några dagar sedan var han under altanen och kröp, för att byta ut något rör till ett icke fungerande avlopp.
Sen dess har det varit ett gapande hål i altangolvet och jag har försäkrat att det inte gör ett dugg.
Idag kunde han alltså inte hålla sig längre. Brädorna ropade förmodligen till honom, att de ville bli ditskruvade igen.
Undrar bara, vad hans knä kommer att ropa ikväll?

På tal om något helt annat, så gör den här artikeln mig så omtumlande ledsen och upprörd. Att vi är så långt ifrån varandra i detta landet!

Att göra mannen glad

Nu är det mannen i familjen som är deppig och håglös. Han har nämligen förbaskat ont i ett knä. Han hade trott att han skulle kunna löpträna varannan dag under semestern, men han har för länge sen fått ge upp de planerna.

Inte heller kan han hålla på och pula och greja vid stugan, som han är van vid. Han har ju så oerhört svårt att sitta still och göra ingenting.
Nu har han inget val, stillasittning är det som gäller. Och beställning av läkartid på måndag. Det har jag tjatat om ett tag nu, och äntligen inser han själv, att han måste gå till doktorn, för att se om något kan göras åt det onda knäet.

För att muntra upp honom har jag bokat bord på en kinarestaurang i Stockholm, med gott rykte, till imorgonkväll.
Vi får helt enkelt ta hans ögonsten, Gula Faran eller Lilla Krusbäret, kärt barn har många namn, och ge oss ut på en liten tur imorgon igen.
Och kanske, kanske blir han gladare när han får åka i sin favoritbil och äta en god middag på lokal!