Jag har en plan

Ikväll är det partajdags. Det vanliga gänget kommer hit och tittar på melodifestivalen. Det har vi gjort sen urminnes tider.
Och så satsar vi pengar. På vem som ska vinna. Vinnaren av pengarna brukar sen skänka vinsten till något välgörande. För det mesta har det blivit till Läkare utan gränser.

Eftersom jag är en urusel städerska, har jag lovat fixa maten. Mot att mannen städar. Så det gjorde han igår. Och jag sitter fortfarande här framför datorn iförd morgonrock.
Men jag har en plan, säger jag. Och det har jag. Ska snart sätta fart. Lovar. Hihihi!

Alla ♡dag!

Gårdagen var en synnerligen trött dag. Jag vet inte vem av mina alter egon, som dominerade igår, men det var definitivt inte den riviga fröken Snipplund.
Trött, trött och åter trött var jag. Men jag frångick inte min vana att granska nätet, för att hitta saker att reta upp mig på. Dock var jag som sagt ganska lamslagen och hittade egentligen bara DO, som jag kunde känna ilska inför.

Framåt kvällen blev det förstås tittande på Melodifestivalen, där min favorit var Pauline och sen kom...ingenting och...ingenting. Tråkig omgång. Glada Hudik stod för den bästa underhållningen.

Framåt kvällen fick jag också ont i magen. Vet inte om det var något psykologiskt. Jag tänkte nämligen på förra årets alla hjärtansdag. Då insjuknade jag i en vinterkräksjuka som inte var av denna världen.

Till den helgen hade både mannen och jag tänkt komma med en överraskning, det brukar annars vara jag som hittar på alla tokerier, så jag kunde inte drömma om att han också hade hittat på något skoj.
Vi hade alltså båda två bokat både hotell och teater, i två olika städer. Mannen hade också fått med två goda vänner som sällskap. På grund av det fick vi avboka mitt alternativ.

På natten till alla hjärtansdag insjuknade jag då som sagt i värsta vinterkräksjukan. Så min helg tillbringade jag till stora delen på toaletten, medan mannen och de två goda vännerna hade en toppenhelg i Norrköping.

Till idag har vi inte planerat nånting, förutom att mannen just nu deltar i ett långfärdsskridskolopp. Skridsko är egentligen inget för mig, så jag slappar framför datorn istället. Det får bli en långpromenad i solen istället.

Magen då? Jo, den mår bra. Det var nog bara psyket som spökade.

Dagen efter kvällen före

Jag kan bara säga att idag är en seg dag. En väldigt trött dag. För kvällen igår blev en mycket lång och trevlig kväll. Huvudet värker, men det tror jag faktiskt beror på spikmattan. För det har värkt i ett par dagar nu, och det kan tydligen vara en vanlig komplikation i början.
Det kanske hade varit roligare att säga att jag var full och galen igår. Men det var jag inte, åtminstone inte full.
Maten vi bjöd på blev uppskattad. Att koka ärtsoppa själv, som är så enkelt, är tydligen ingen vanlig företeelse. Dessvärre hade jag gjort en väldigt stor kastrull och det blev väldigt mycket kvar. Så nu har vi matlådor för flera dagar. Får slänga in dem i frysen, annars protesterar nog magen, om den får ärtsoppa alltför många dagar i sträck.

Facebook är fortfarande en snårskog. Det händer mycket där och jag fattar som vanligt nästan ingenting. Jag klickar hit och dit och vet egentligen inte vad jag gör.

Utgången av melodifestivalen är jag rätt nöjd med. Trots att jag hejade på Caroline. Tror nog att operaprimadonnan kan tilltala många där ute.
Jag gillar det som sticker ut, flera av de andra låtarna, var sådana som det går tretton på dussinet av.
Så den vackra Malena, med guld i strupen och glöd i blicken, känns som en helt okey representant för det kalla landet upp i norr.

Dagens kvinnor

Dagens kvinna utnämner jag Caroline af Ugglas till. Jag gillar när någon sticker ut. Och går sina egna vägar. Tar "följer sitt hjärta-vägen". Även om den är betydligt kringelkrokigare, än vägen som alla andra tar.
"Snälla, snälla" går rakt in i hjärtat. I alla fall på såna som mig.

In i hjärtat gick också filmen "Män som hatar kvinnor", som jag såg igår. Även fast jag har läst boken, tycker jag att filmen var väldigt sevärd. Upplevde inte alls den besvikelse, som man kan känna ibland, när man ser en filmatiserad bok.
Så jag låter nog Lisbeth Salander dela utmärkelsen "dagens kvinna" med Caroline. Vilket par!
Och Mikael Nyqvist går inte av för hackor, han heller.