En lurad kvinna

Och jag som trodde att spikmattan skulle bota min diabetes, mitt höga blodtryck och min ledvärk. Och rädda mig från svininfluensan och andra farsoter.
Dumma gurusar som lurar enfaldig kvinna på detta viset.

Jag hade ju kunnat gå ut en kväll på krogen, istället för att köpa lurmattan.
Och spikat ihop min egen matta, har ju hela snickarbon full med spik.

I samma veva hade jag till och med kunnat göra mig ett par skor av gammal ost.

Inspiration

En sån här burk, lär man väl inte hitta i affären. Nej, inspiration får man nog söka efter på annat håll.

För att inte tänka på allt som är trist, gäller det att hålla sig sysselsatt.
Just nu har jag en stor surbrödsdeg på jäsning. Jag håller på att tvätta kläder inför Skottlandsresan. Jag ska lägga in en ljudbok på Mp3-spelaren.

Kan jag hitta på något mer? Jo, just det, jag håller på att tina köttfärs, för att göra chili con carne.
Sen får det bli spikmattan och efter det måste väl denna dag vara slut.

Sol, mat och musik

The Wayward Wind, med Gogi Grant låg etta på topplistorna, den dagen då jag föddes. Du kan gå in här, för att kolla vilken låt som ackompanjerade din födsel.
Det är lite för lam musik för min smak. Jag hade nog hellre fötts till tonerna av någon rivig låt av Elvis eller Bill Haley.

På tal om nåt helt annat, vet ni att det dör i snitt tre äldre personer varje dag i Sverige, till följd av fallolyckor. Kostnaderna för dessa fallolyckor är 14 miljarder.
Så damer i min ålder, sätt igång och träna balans och styrka. Gå ut i solen och tillgodogör dig D-vitamin, som bidrar till att stärka skelettet.

Vet ni också att vi under en livstid äter ungefär 40-50 ton mat! Tur att inte all mat stannar i kroppen! Även om en viss fettmängd kan vara bra, då den fungerar som skydd och stötdämpare för skelettet vid just fall.

Nu ska jag lägga mig på spikmattan, huvudvärken som jag fick i början av mattliggandet har försvunnit, sen får solen en påhälsning av mig!
För jag är nämligen ledig, både idag och imorgon.

Dagen efter kvällen före

Jag kan bara säga att idag är en seg dag. En väldigt trött dag. För kvällen igår blev en mycket lång och trevlig kväll. Huvudet värker, men det tror jag faktiskt beror på spikmattan. För det har värkt i ett par dagar nu, och det kan tydligen vara en vanlig komplikation i början.
Det kanske hade varit roligare att säga att jag var full och galen igår. Men det var jag inte, åtminstone inte full.
Maten vi bjöd på blev uppskattad. Att koka ärtsoppa själv, som är så enkelt, är tydligen ingen vanlig företeelse. Dessvärre hade jag gjort en väldigt stor kastrull och det blev väldigt mycket kvar. Så nu har vi matlådor för flera dagar. Får slänga in dem i frysen, annars protesterar nog magen, om den får ärtsoppa alltför många dagar i sträck.

Facebook är fortfarande en snårskog. Det händer mycket där och jag fattar som vanligt nästan ingenting. Jag klickar hit och dit och vet egentligen inte vad jag gör.

Utgången av melodifestivalen är jag rätt nöjd med. Trots att jag hejade på Caroline. Tror nog att operaprimadonnan kan tilltala många där ute.
Jag gillar det som sticker ut, flera av de andra låtarna, var sådana som det går tretton på dussinet av.
Så den vackra Malena, med guld i strupen och glöd i blicken, känns som en helt okey representant för det kalla landet upp i norr.

Bak och kok

Idag har här bakats, hackats och kokats.
Ikväll kommer det att serveras grillspett med olika korvar, tomater och squash. Egenhändigt bakat bröd, som jag nog kommer att fylla med smör och vitlök och värma.
Hemgjord ärtsoppa med punsch därtill. Till efterrätt blir det fruktpaj.
Allt är klart, förutom pajfyllningen.
Jag har fixat maten och maken har städat. Helt okey fördelning.

Nu blir det spikmatta och en stunds vila!

Mitt tips

Jag fortsätter att lovorda spikmattan. Borde väl få provision snart! Det blir en kvart på morgonen och en halvtimme på kvällen.

Nu måste här rusas ut i butiker, för att inhandla något ätbart till morgondagens partaj. Vi är 10 personer, fem par, som har hängt ihop i åratal, sen slutet av 70-talet. Endast en man är utbytt.

Vi har matlag en gång i månaden, syjunta (bara damerna), och firar alla aftnar, utom julafton, ihop. Sen träffas vi lite då och då annars också. Ibland är alla med, ibland är man bara några stycken. Vi har även gjort resor, både i Sverige och utomlands ihop.

Imorgonkväll kommer hela högen hit och tittar på melodifestivalen. Vi brukar tippa segraren och satsa en slant. Vinsten skänks till välgörande ändamål.
Mitt tips den här gången, kommer att vara "Snälla, snälla"!
Så vad tippar du?

Spikar vidare

Jag vill bara meddela att spikmattan gör susen. Om det skulle börja brinna här i huset, är det inte helt omöjligt att spikmattan är det första jag räddar. Nu när jag inte har någon hund längre. (Nämn inte detta för maken).
Jag har blivit så pigg! På två dagar! Närapå för bra för att vara sant, eller hur? Hur ska det sluta?

Idag var det en klyftig människa på mitt jobb, som föreslog bantning i grupp. Min första tanke var "aldrig i livet", jag har nämligen bantat ett par gånger, men tyvärr inte lyckats hålla vikten. Så jag hade faktiskt bestämt mig för att aldrig mer banta. Eftersom man blir så besviken när vikten går upp igen.
Nåväl, jag kände grupptrycket och muttrande gick jag med på det hela. Så vecka 13 börjas det.
Jag får tänka som så, att i sommar kanske jag slipper bada i vassen.

Gammal kvinna gör så gott hon kan

Här hänger man med i svängarna, minsann. Inget är främmande för en dam i sina bästa år.
För vet ni, jag har skaffat en spikmatta! Och det känns som det bästa jag köpt på länge. Jag hittade en sida på nätet, som sålde mattor lite billigare, än de som finns ute i butikerna.
Det är gudomligt skönt att ligga på den. Man blir riktigt pigg och upplivad. Det är väl endorfinerna som slår till.
Jag brukar alltid göra en femton minuters halvliggande meditation innan jag går till jobbet. I morse låg jag på mattan. Och somnade. Jag ställer dock alltid klockan, för säkerhets skull.
Jag försökte övertyga maken om mattans förträfflighet, men han gav upp efter fem minuter. Inget för mig, påstod han tvärsäkert.
Men det är ju de fem första minutrarna som är hemska, sen är det bara skönt.

Nästa nymodighet är att jag har skaffat Facebook. Ja, jag vet att det har funnits länge!
En kollega hade nämligen förevisning på jobbet. Hon hade lärt sig hur det fungerar, av sin dotter. Så jag kan ju inte vara sämre. Man måste ju hänga med sin tid.
Det verkar också vara enklaste sättet att hålla kontakten med de utflugna sönerna.

Sen kan jag meddela att jag förmodligen har lyckats besegra munsårsvirusen! De har icke lyckats motstå min behandling med Zoviraxsalva.
Ett ljus i tunneln, vill jag lova!