Juntasnack

Nu är det snart dags för sy....eller jag menar pratjunta. Fem damer i sina bästa år, som träffas och syr, eller syr gör vi ju inte. Men vi säger det. Om någon undrar.

Mest pratar vi. Och fikar. Eller tittar på film. Ibland går vi till och med på bio. Vi pratar mest om oss själva. Om våra jobb och våra ungar. Några har barnbarn och pratar förstås om vilka underverk de små liven är. Vi som inte har barnbarn håller för öronen. Sånt vill vi inte lyssna på.
Nädå, vi är inte avundsjuka. Inte alls.

Karlar pratar vi inte om. I alla fall inte så mycket. Och inte om våra egna. Möjligen att vi pratar om andras. Eller om hunkar. Om nån har sett någon sån.

Och som sagt, fikar gör vi också. Det är viktigt.
Det är i stort sett det vi gör.

Har ni syjunta? Eller någon annan slags junta?

Oh, crap

Ikväll är det syjunteri. Eller informationsmöte, som en twittervän kallar det. Och det låter ju rätt bra. Bättre än skvallerjunta. Som det egentligen är. För syr gör vi inte längre.

Det kanske blir en analys av lördagskvällen också. Då vi hade schlagerparty och någon blev lite vinglig. Inte undertecknad dock.
Nänä, jag var uppe tidigt på söndagmorgonen, för att bege mig ut till skogen, där scouterna sov över.
Tack och lov, kunde jag skylla på partyt, så jag slapp sova kvar!
Men någon vinglighet, var det inte tal om.

Om någon undrar vad bilden har med syjunta att göra, så är svaret: Ingenting!
Den är bara lite gullig.

Ingen jungfrufödsel

Nu är det syjunta på gång. Eller sy och sy. Det kan jag säga var evigheter sen, någon sydde något på våra syjuntor.

Det brukar bli prat, fika, bio eller något annat skojhittepå. Ikväll är syjuntan hemma hos mig och jag har laddat upp med några filmer. Vi brukar inte ha något problem att enas, så någon av dem tittar vi säkert på.

Sen avhandlas det väl diverse ämnen. Till exempel vad barnen pysslar med. Barnen är ju utflugna och utspridda lite var stans nu för tiden.
Om någon tror att vi pratar om våra män, så tror ni alldeles fel. Det är nog vad vi pratar minst om!

Idag är det ju våffeldagen, men några våfflor tänker jag inte bjuda på. Det blir nyttig fruktsallad istället, med glass därtill.

Sen är det ju bebådelsedagen också. Men något bebådande har jag svårt att tänka mig att det blir. Någon jungfrufödsel kan det inte heller bli tal om, eftersom vi alla har två barn var.
Jag tror att alla dessa barn kom till på naturlig väg, ja utom mina då, som storken kom med. Fattas bara annat.
Fast jag kan ha lite svårt att förklara vad mina kejsarsnitteärr beror på!

Så gott folk, så värst mycket datorhäng blir det inte ikväll. Nu ska lite mat stoppas i magen, sen invaderas huset av damer. Maken förpassas till övervåningen. Han får vara glad att han får vara kvar hemma!

Dario Fo, kan det vara nåt?

Ikväll ska jag vara kulturell och gå och se en pjäs av Dario Fo. Det är nämligen kulturvecka här i staden. Nu är jag ju lite tveksam om denna pjäs verkligen är något för mig, känns lite för finkulturellt på något vis.
Det är så att det är vi damer i syjuntan som ska gå och se den. Ja, syjunta och syjunta, handarbetat har vi inte gjort sen barnen var små.
Det är den som håller i juntan för kvällen, som hittar på någon aktivitet.
För det mesta har vi hyrt en film eller gjort ett biobesök, men nu blir det alltså teater. Jag hoppas bara att jag håller mig vaken!

Läser om den stackars Daniel, som varit så svårt sjuk. Såg en löpsedel från Svensk Damtidning, där man ondgjorde sig över att Victoria verkar så ensam och övergiven. Nu vet vi varför.
Att ha en kronisk sjukdom är periodvis mycket påfrestande, både för kropp och själ. Så jag hoppas transplantationen leder till bättre livskvalité.

Själv beslutade jag för många år sedan att donera vad som helst i min kropp. Jag kan inte tänka mig att jag har någon glädje av mina organ när jag är död.
Utan jag lever gärna vidare i någon annan.