fredag, oktober 17, 2008
Också ett handikapp
Läste en artikel om ansiktsblindhet. Blev glad då jag insåg att det inte bara är jag som har det här problemet.
För vi är tydligen rätt många som är drabbade.
Intressant att läsa det här att det även kan gälla ens eget ansikte. Det stämmer jättebra på mig. Jag skulle aldrig kunna beskriva mitt eget ansikte och jag kan också haja till när jag ser mitt ansikte i en spegel.
Och att inte känna igen grannen, som har mössa på sig, det har jag upplevt många gånger.
Men har grannen alltid mössa, så är det mössan jag känner igen honom eller henne på. För jag har inga problem att känna igen kläder. Eller andra kroppsdelar, jag kan känna igen och beskriva folks händer eller fötter.
Dyslexi, som det står om, har jag inte. Men däremot svårt för siffror. Och kläder och smink och sånt är inte heller min grej.
Så mycket stämmer på mig.
Musiken i videon har inget med detta att göra. Det är bara en favoritartist med en favoritlåt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Vad jobbigt det måste vara många gånger när man verkligen behöver komma ihåg någons ansikte...
Tänkte på dig när jag läste om det ... du hade ju skrivit sammabara ett par dar innan...ödet ?.. eller bloggspioner ?
Ha en bra fredagskväll..
Kram
Det kan inte vara ett helt lätt handikapp. Speciellt inte om man möter många människor i jobbet!
Kram!
Där ser man. Alltid lär man sig något nytt. Jag trodde dett bara var en form av tanksriddhet, men det är tydligen konstatera att detta finns som "på riktigt" så att säga
Själv har jag motsatt problem, att jag komemr ihåg ansikten på alla möjliga människor vilket ibland blir frustrerande då jag inet minns i vilket sammanhang vi träffats. Jag kan exempelvis minnas ett ansikte från kön på ICA. Ser jag samma ansikte igen så vill min hjärna placera vartifrån jag känenr igen det. Det tar en hel del huvudbry att såsmåningom komma fram till att det var ifrån ICA-kön... Det är ju en hel del ansikten man möter...
Önska rdig en trevlig helg! Sköt om dig & ha det gott. MVH & kram
Jaha...oj, så intressant faktiskt! Har svårt att föreställa mig hur det kan vara, men låter lite knepigt faktiskt. Förstår att du har anpassat dig och alltså har andra knep för att känna igen.
Intressant ssv.
Kram!
Jag har samma problem i viss grad. Jag känner igen folk på röst, kläder, rörelsemönster och plats.
Jag kan sitta i möte med en kund ena dagen och sedan inte känna igen honom på bussen dagen efter.
Fruktansvärt handikappande på mingelpartyn!
Det finns många dolda handikapp. Bra att du tar upp ämnet.
Önskar dig en härlig lördag!
Kram!
Skicka en kommentar