Riktiga vänner

Det är dags för en uppdatering om hälsoläget i denna kravliga familj. Äldste sonen har varit inlagd ett par dagar, men är nu hemma igen. Hans mage och hjärta är genomgångna och frikända. Tack och lov! Besvären ansågs bero på stress.
Han är nog som sin mor. Som kör så långt det går, tills det kraschar alltså.

Och det har det gjort nu. Igår masade jag mig äntligen iväg till en doktor med min envisa förkylning. I grevens tid, sa han! Bronkit på väg ner i lungorna. Fick antibiotika och stränga förhållningsorder om vila och sjukskrivning.
Så nu är jag hemma och är sjuk. Vilket inte hör till vanligheten.

Någonting glädjande som har hänt, är att jag ska hyra ut mitt sommarparadis till en bloggvän i sommar. Hon behövde någonstans att bo i mina trakter och jag hade min stuga, som jag inte vill göra mig av med. Men som jag ändå har känt inte kommer att användas så mycket av mig i sommar.
Att sitta där ute i ensamheten är för ångestskapande. I alla fall denna sommar. Jag får lite mer tid på mig. Att bestämma om jag ska ha den kvar och att anpassa mig till situationen som ensamstående.

För jag förstår att livet kommer att bli mycket annorlunda. Jag har ju mest umgåtts i parkretsar tidigare och har redan nu märkt att som ensam kvinna platsar man inte så bra där längre.

Det är i sådana här lägen man ser vilka som är riktiga vänner!

I virusarnas grepp

Har haft ytterligare en ensam helg och varit totalt däckad av förkylning. Ska denna envisa förkylning aldrig ge upp greppet om mig?

Men i fredags trotsade jag i alla fall de envisa virusarna och gick på konsert. Vi har en fantastisk liten konsertlokal här i stan. Från början var det Frälsningsarméns lokal. Så den är som gjord för sång och musik.

Fredagens första artister var ett nytt band, med riktigt gamla rävar, bland annat Basse Wickman. De kallar sig Vagabond ways. Spelar gammal Dylanmusik och annat liknande. Gjorde det väldigt bra.

Huvudartister var förstås Engmans kapell. De är gudaförklarade här i stan. Det är knökfullt och rejält hög stämning när de spelar.

Annars är det katten och jag som hänger. Han har genomgått en riktig personlighetsförvandling och är numer hur snäll som helst. Kommer till och med och buffar på mig och vill gosa. Så det var väl någon mening med att ingen ville ha honom.
Han får nog några chanser till.

Vänder blad

Jag är ju inte särskilt aktiv i bloggosfären just nu. Det har sina förklaringar. Som att det är mycket nu. Väldigt mycket till och med.

En flyttning står för dörren. En hund väntar på att köpas. En katt undrar vad som ska hända. Själv undrar jag vad som ska hända med mina luftrör. De piper nåt alldeles förskräckligt. Och halsen känns som om den vore invaderad av brännässlor.

Min febriga kropp har jagat upp mig i denna tidiga timme. Kl. 04.15, för att vara exakt. Då kändes det som om det fanns ett akut behov av luft och upprätt läge.

För att återgå till katten, så har något magiskt inträffat. Han är så snäll och go! Igår fick jag ett mail från en person som ansåg sig kunna ge honom ett gott hem, men nu är jag tveksam faktiskt. Fortsätter han att vara så här snäll, får han ett riktigt gott hem hos mig. I världens finaste lägenhet. Tillsammans med en liten Sheltie kanske.

Djur är nog väldigt lyhörda för vad som händer och sker. Han kanske förstår att det är han och jag snart. Att den där läskiga djurhataren snart är ett passerat kapitel. Vad vet jag?

I alla fall så sitter jag här, klockan är snart 05. Jag är ledig och har feber och pip i rören. Snart ska jag vända blad i mitt liv. Många blad blir det. Och nya, oskrivna står för dörren.

Typiskt

En ring som jag köpte till mig själv på "Fröken Röd" idag. "Älskad", står det på den.
Tyckte att jag behövde den. Eftersom jag snuvat till mig igen och haft en riktig hostnatt inatt.

Tanken slår mig att jag kanske är allergisk mot katten? Jag är nästan alltid svidig i ögonen också.
Det vore ju just typiskt!

Ekivoka utsvävningar

Natten har varit hård och intensiv. Så där på gränsen till outhärdlig.

Anar jag ett visst intresse nu? Att ni tror att jag har ägnat mig åt mer eller mindre ekivoka utsvävningar inatt?

Då vill jag bara be att få göra er besvikna. Det hårda och intensiva har nämligen bestått i ett antal uppvaknanden på grund av hostattacker.

Jag trodde min förkylning var över för denna gång, men riktigt så verkar det inte. Ett och annat virus dröjer sig kvar i mina luftrör.

Nu hör jag dock att det blåser förskräckligt, så förhoppningsvis blir mina luftrör ordentligt luftade under cykelfärden till jobbet.

Glada miner

Energitappet håller i sig, när det gäller den fysiska biten. Jag är jätteförkyld och huvudet känns som en seg kola.
Psykiskt sett är det däremot på topp. Den delen av huvudet känns mer som fluffigt sockervadd.

Tyvärr är det svårt för de två delarna av hjärnan att förenas en dag som denna. Kolahjärnan vill helst krypa ner under en filt eller i ett skumbad, medan sockervaddshjärnan vill upptäcka världen.

Så på dagens program står inte särskilt mycket. En promenad kanske. Jag har börjat gå ner till hamnen varje dag och mata fåglarna. De skriker av förtjusning på långt håll, när de får syn på mig.
Inte precis överallt man får ett sånt glatt mottagande.

För ett antal år sedan arbetade jag på ett ställe där det fanns en nymfparakit, som glatt busvisslade, när någon passerade buren. Det var inte utan att man gick förbi där, någon extra gång då och då. Jag menar, hur många busvisslingar får man efter sig nu för tiden?

På eftermiddagen är det "matlag". Det är det gamla vanliga gänget som träffas. Den här aktiviteten har vi hållit på med i över 30 år. Under värsta småbarnsåren hade vi fikalag, istället för matlag, men nu äter vi middag tillsammans en gång i månaden.

Det här är ett väldigt bra sätt att hålla kontakten och skapa en social plattform, både för vuxna och barn. Barnen är förstås inte med nu för tiden, men de vet och känner att det finns ett antal vuxna i föräldrarnas närhet, som bryr sig och finns till hands om behov uppstår.

Men till kvällen är det med all säkerhet kolahjärnan som tar över och förpassar mig till soffläge.

Däckad

Idag är jag ledig och imorgon har jag kompledigt. Och vad händer? Jo, jag däckar fullständigt, för en riktig dunderförkylning!

Arbetshelgen har varit väldigt hektisk och jag hade behövt dessa dagar till återhämtning. I helgen har jag ifrågasatt hur jag ska orka jobba såhär fram till pensionen. I vissa avseenden känns pensioneringen skrämmande nära, men nu känns den oerhört avlägsen.

Det är just helgarbetet som sliter. I vår kommun jobbar de flesta sjuksköterskor ingen helg alls, några jobbar var 6:e helg, medan vi är ett litet gäng som tvingas jobba var 3:e helg.
Sanslöst orättvis, tycker jag.

Det är inte bara det att man ska göra sjukvårdsinsatser i hela kommunen, den biten är inga problem. Utan det är allt runtomkring. Långa avstånd, dåliga vägbeskrivningar. Nycklar hit och nycklar dit. Nyckelskåp här och nyckelskåp där. Koder till förbannelse. En del besök ska man registrera via ett kort och kod (det finns flera koder) och sen gå in i datorn och godkänna. Andra besök ska skrivas in på lista si och andra besök ska skrivas in på lista så.
Alla äldreboenden har egna rutiner, mediciner och medicinlistor förvaras på olika ställen.
Det gäller att ha allt sånt där i huvudet.

Ofta får man jobba med ovana timvikarierande sjuksköterskor eller folk från bemanningsföretag. Då läggs det mycket på oss vana.
Sen ska vi även beordra in personal till de olika ställena och det kan ta lång tid att sitta och ringa.

Under lång tid har ledningen sagt att hösten 2009 ska man titta över vår verksamhet och göra förändringar.
Nu är vi där!
Ska bli spännande att se vad som händer. Om det händer!

Tokförkyld

Jag är tokförkyld.
Ute är det halv storm.
Snart går jag och lägger mig och drar nåt gammalt över mig.
Sover ensam i stugan inatt.
Orkar inte ens oroa mig. Kommer det några inkräktare, så nyser jag på dom. Och säger att det är svininfluensan.
Godnatt, snart.

Host, host

Nu har bloggandet fått stå tillbaka några dagar. Inte nog med att jag har arbetat i mitt anletes svett. Konstigt uttryck, förresten. Var tvungen att googla på det och såg då att det är ett bibliskt uttryck.
Jag har också en förkylning som heter duga. Har ägnat nätterna åt hostaktivitet. Ja, alltså inte sån aktivitet..host..host..utan riktig, förskräcklig hosta. Lungorna har fått bevisa att de lever.

Nu är jag ledig en dag, vilket egentligen känns alldeles för litet, efter det här långa helgpasset. Det är mycket som måste tas igen, en sån här dag.
Till exempel tvättsortering. I sovrummet finns en möbel, som vanligtvis skulle benämnas fåtölj, men som numer går under namnet klädansamlingsplats. Där i ligger mina rena kläder, som väntar på att sorteras in i lådor och skåp.
Maken tycker att vi kan göra oss av med alla garderober, ja utom en som är hans, eftersom mina kläder för det mesta förvaras i denna fåtölj. Kanske inte så dum idé?

Grisflunsa

Jobbar, hostar och kraxar denna helg. Nästan så jag undrar om grisflunsan följde med mig från Skottland. Fast den ger ju ett lindrigt förlopp och här är det inget som är lindrigt precis. Hostan kan väcka liv i döda. Jag känner mig dock inte särskilt sjuk, utan det är mer hur jag låter, som för tankarna till kraxande grisar.
Nåväl, allt har en ände och grisen har en knorr.

Rivjärn

Idag vaknade jag med ett rivjärn i halsen. Ja, åtminstone kändes det så. Förkylningen har helt tagit kommandot, verkar det som.
Inte blev det bättre av jag var tvungen att stiga upp tidigt, trots ledig dag. Hade nämligen tid hos ögonläkaren. Man får inte köra bil, efter en sådan undersökning, så därför var jag hänvisad till sjukresebussen. Som inte har alltför täta avgångar.

Har därför tillbringat större delen av dagen på sjukhusets cafeteria. Roligare kan man ha. Fast i och för sig kan det vara trevligt att bara sitta och iaktta folk. En sak jag inte gillar, är när unga tjejer har tjocka strumpbyxor och till det en tröja eller tunika, som i bästa fall täcker större delen av rumpan.
Jag vill liksom gå fram och säga att de har glömt någonting. En kjol, till exempel.
Nu får man ju dock gå klädd precis som man vill och dessa ungdomar tycker nog att den här tanten, iförd jeans som är lika slitna som tanten själv, inte är något föredöme för de modemedvetna precis. De är nog också tacksamma över att jag inte har anammat deras mode. Skulle väl vara förargelseväckande beteende i sånt fall.

Nåväl, besöket hos ögonläkaren avlöpte väl. Inga nya näthinneförändringar eller diabetesskador. Grumlet och suddet i ögonen är glaskroppsavlossning och det får man dras med.

Nu väntar en lång arbetshelg, så jag hoppas att rivjärnet ger sig iväg. Jag försöker mota bort det med allehanda medikamenter och drycker.
Rösten låter som om jag har intagit avsevärda mängder whisky, och vistats i obskyra rökiga lokaler, vilket jag inte har gjort. Ser nog sån ut också, för den delen.
Men tanken slår mig, att det kanske är just en whisky som behövs, för att rensa upp i strupen.

Snälla, snälla

Här har intagits både KanJang och hett vatten, samt Bisolvon och ayurvediskt uppiggande the. En förkylning är nämligen i antågande. Och det finns ingen tid för något sånt. På torsdag har jag ett viktigt besök hos ögonläkaren och helgen som kommer är min jobbarhelg.
Så de här förkylningsvirusen uppmanas att omgående lämna sitt nya tillhåll. De är inte önskvärda.

Min vurm för ayurveda, håller ju som ni förstår, fortfarande i sig. En väldigt positiv sak är att min personlighetstyp, "kapha", är den enda som får dricka kaffe obehindrat. Vi "kaphor" är så slöa av oss, att vi behöver koffeinet för att inte sova för jämnan.

Min hängivenhet när det gäller Madrugadas musik, har inte heller minskat. Tvärtom, den spelas både bittida och sent. Jag bara älskar rösten!

Det verkar som om en och annan av bloggvännerna har varit i närkontakt med diverse ufon! En del påstår till och med att de själva är ufon. Intressant!
Snälla ni, nästa gång när ni blir kidnappade och bortförda av ett rymdskepp, kan ni väl be att de hämtar mig också? För jag kan tycka att det är lite orättvist, att jag som verkligen vill tro på deras förekomst, ännu inte har fått något bevis för att de existerar.

Atjoo

Atjoo, låter det ideligen från maken. När han inte snörvlar eller snyter sig. När en man är förkyld, då står Fantomen stilla. En värre näradödenupplevelse finns nog inte.

Hans eländiga tillstånd hindrade dock oss inte från att åka på konstrunda idag. Bland annat gjorde vi ett besök hos en internationellt känd konstnär, som nyligen flyttat hit. Tyvärr har han drabbats av en allvarlig förlamningssjukdom, som gjort att han numer målar med munnen. Han är otroligt skicklig och hans verk från tiden som frisk är enastående. Helt fantastiskt att han har ork och kraft att fortsätta med måleriet.

Annars har helgen mest inneburit sol och vila. Till och med datorn har fått vila mesta tiden.
Makens hastigt påkomna förkylning har också lett till att han tagit det lite lugnare.
Nu ser jag med skräck fram emot natten. Hur jag ska kunna dela sovrum med denne nysande och snörvlande person övergår mitt förstånd.
Risken finns att soffan får agera säng åt mig.

Jag vinner

Nu har jag varit förkyld i sex veckor. Det känns som ett normalt tillstånd numer.
Igår insjuknade maken i en ordentlig förkylning. Och ni vet ju hur det är när en kille är förkyld.
Men jag tror inte att han slår mig i det här fallet. Den här kampen vinner nog jag.

Och just nu hör jag att någon vunnit en miljard på lotto i Italien. Det är den riktige vinnaren!

Är han bekant, nobelvinnaren?

Depp
Det är fortfarande lite höstdepp här på fronten. Förkylningen ger inte med sig. Har en envis hosta och ont i halsen.

Utbildning
Distansutbildningen i friskvård, som jag har sökt, är inställd. För få sökande. Till kursen som började tidigare i höstas, var det istället många sökande. Därför beslöt man att ordna en utbildning till. Men nu blir den alltså inte av, eftersom det var för få sökande.
Så snopet!

Arbete
Något som jag däremot blev glad över, är att jag har fått en förfrågan om jag är intresserad av ett vikariat inom kommunens psykiatrienhet, efter nyår. Det är jag. Har ju jobbat lite extra där under våren. Så jag ska dit och prata med chefen om någon vecka.
Det passar ju bra, eftersom mitt nuvarande vikariat sträcker sig året ut.

Nobel
Måste erkänna att jag aldrig hört talas om årets nobelprisvinnare i litteratur. Har redan glömt bort hans namn.
Någon som känner till honom?

Bokmässa

Det har varit en intensiv helg. Tågresa ner till Göteborg i lördagsmorse. Flanerande på stan på dagen, på kvällen en fantastisk italiensk middag. Gick några kvarter bort från Avenyn och hittade en restaurang med mycket god mat och hyfsade priser. Priserna på Avenyn var mer än hutlösa.

På söndagen var det bokmässa för hela slanten. I början blir man alldeles till sig, när man ser alla kändisar, men mot slutet av dagen blir man rätt blasé. Jaha, en till tänker man, vad är det för märkvärdigt med det då?

Kändisarna var i olika kondition förresten. En del fräscha, andra mer tveksamma.

Köpte bara en bok faktiskt. David Batras bok om arga lappar.
När utbudet är så enormt, blir jag liksom lite handlingsförlamad och kom mig alltså inte för att köpa någonting mera.
Men trevligt var det.

På kvällen blev det tågresa hem igen. Måste ge en eloge till SJ, som höll tiderna helt perfekt.

Har känt mig rätt trött idag på jobbet. Förkylningen vill inte ge med sig. Nu är jag inne på tredje veckan.
Jag undrar vad jag gjort virusarna för ont, eftersom de tydligen bestämt sig för att ockupera mig på det här sättet. Har de inget annat för sig?

När jag drog ur kontakten

För några timmar sedan, lade jag mig på soffan för att vila en stund. Vad som hände?
Jo, ljuset blåstes ut, kontakten drogs ur, en klubba i huvudet och så vidare. Jag somnade och försvann totalt från omvärlden.
Det har varit så mycket den här veckan. Slutat på utbildningen, börjat på nytt jobb och den envisa förkylningen, som fortfarande sitter i. Så jag var nog helt enkelt utmattad.

Imorgonbitti åker vi till bokmässan i Göteborg, så det är väl bara att masa sig i säng och försöka sova igen.
Vi hörs och skrivs efter helgen!

Jag tror jag drar något gammalt över mig

Jag ska återkomma senare under dagen, med ett inlägg om Stevie Wonderkonserten. Kan bara säga än så länge att jag blev mycket, mycket imponerad av denne mästare.

Dagen idag verkar nämligen inte riktigt gå mina vägar. Känner mig faktiskt sämre i min förkylning. Två steg bakåt, ungefär.

Sen råkade jag för en stund sedan spilla ut en stor mugg med hett kaffe över databordet, tangentbordet och delvis mina ben.
Jag satt i bara morgonrocken, men lyckades tack och lov dra undan benen, så det blev inga brännskador.
Jag har sett patienter som fått brännskador av kaffe, så jag vet att det inte är något att leka med.

Morgonrocken, av äkta siden, inköpt i Kina, tvättade jag för två dagar sedan. Bara att skölja upp den igen då.

Nu ska jag försöka göra i ordning mig och ta mig ner på stan för att köpa en födelsdagspresent. Sen blir det vila, resten av dagen.

Rapport från en näsduk

Skolan
Jag hade egentligen tänkt åka till skolan idag, men är fortfarande ruggigt förkyld, så jag bestämde mig för att vara hemma idag med.

Till saken hör också att det på dagens schema står fotboll.
Nu har jag ju gjort klart för idrottsläraren att jag inte under några omständigheter tänker deltaga i några matcher. Jag har sagt att under dessa lektioner går jag stavgång istället. Men på grund av förkylningen är inte det heller aktuellt.

Idrottsläraren stirrade för övrigt med stora ögon på mig och insåg nog att han inte hade något att sätta emot denna äldre, envisa dams bestämda åsikter.

Bravader
Jag vet inte om gårdagens bravader, har försämrat mitt hälsotillstånd. Jag tror inte det. Förkylningen är på tillbakagång och förvirringen har inte tilltagit.

Kvällen
Sen är det ju så att jag måste vara i form till kvällen. Jag ska nämligen till Globen, för att avnjuta konserten med Stevie Wonder. Inte mycket skulle kunna få mig att avstå från det. Inte ens en rekordförkylning.

Däremot är jag rädd att jag blir avvisad på grund av störande av ordningen.
Stevie kanske tycker att det är jobbigt med mina hostattacker. Så läser ni i tidningarna imorgon om något slags tumult på Globen, så är det förmodligen jag som forslas ut och sätts i karantän.

Undrar förresten om det är tillåtet att ta med sig en termos med honungsvatten? För det är väl inget de serverar i pausen?
Jag kan dricka en skvätt i vakternas åsyn för att övertyga dem om att termosen inte innehåller plutonium eller något annat otrevligt.

Vimse är mitt namn

Och jag lever upp till det!

Idag har jag skjutsat min mor till sjukhuset. Det gick alldeles utmärkt. Vi kom iväg i tid och åkte till rätt ställe.

När vi var klara, parkerade jag mor i entrén och gick till parkeringen för att hämta bilen. Och vad gör jag sen?
Jo, kör därifrån! Utan mor.

När jag kommit en bit på väg, kände jag att det var något som inte stämde. Då kom jag på det!
Hon står ju och väntar på mig i entrén!

Så det var bara att vända och åka tillbaka. Numera har hon inte så mycket koll på saker och ting, och jag tror inte ens att hon tänkte på att det tog väldigt lång tid för mig att hämta bilen.

Frånsett vimsigheten så mår jag mycket bättre idag. Förkylningen börjar så smått ge med sig.
Hoppas bara att förvirringen inte ökar!

PS. Det är något mysko med datum- och tidsvisningen i min blogg. Uppgifterna försvinner ibland eller visar felaktiga angivelser. Spökar det?