I virusarnas grepp

Har haft ytterligare en ensam helg och varit totalt däckad av förkylning. Ska denna envisa förkylning aldrig ge upp greppet om mig?

Men i fredags trotsade jag i alla fall de envisa virusarna och gick på konsert. Vi har en fantastisk liten konsertlokal här i stan. Från början var det Frälsningsarméns lokal. Så den är som gjord för sång och musik.

Fredagens första artister var ett nytt band, med riktigt gamla rävar, bland annat Basse Wickman. De kallar sig Vagabond ways. Spelar gammal Dylanmusik och annat liknande. Gjorde det väldigt bra.

Huvudartister var förstås Engmans kapell. De är gudaförklarade här i stan. Det är knökfullt och rejält hög stämning när de spelar.

Annars är det katten och jag som hänger. Han har genomgått en riktig personlighetsförvandling och är numer hur snäll som helst. Kommer till och med och buffar på mig och vill gosa. Så det var väl någon mening med att ingen ville ha honom.
Han får nog några chanser till.

Vilket drag

Igårkväll var jag och lyssnade på Engmans Kapell (älskar dom), och Perssons Pack.
Herregud, vad roligt det var! Och vad bra de var! Vilket drag!

Och sent blev det! Började jobba kl. 7 idag! Men det har gått bra. En konsert med Engmans är en riktig energikick. Roligare liveband finns inte!

Besöket på smärtkliniken igår, gav mig förresten mycket att fundera över. Återkommer om det.