Det här med att landstinget vill skriva ut svårt sjuka patienter som ligger för döden bara fortsätter och fortsätter. Där sitter jag som den mest enfaldiga sjuksköterskan och berättar för chockade anhöriga att vi har blivit kallade till vårdplanering för att deras anförvant måste ut från sjukhuset.
Fast nu börjar det hända saker. För det här ser ut som en trend. Flera gånger i veckan har vi likartade vårdplaneringar. Jag skriver avvikelserapporter så att systemet snart kraschar. Men nu har vi blivit lyssnade på. Ledningen har tagit tag i saken och brev ska skickas till landstingsledningen. Länets s.k. MASar (medicinskt ansvariga sjuksköterskor) har också fört problematiken till en högre nivå.
Vårt landsting ska spara 181 miljoner! Vem som helst kan räkna ut att det är ett faktum som har påverkat landstingets ändrade förhållningssätt till de svårast sjuka. Ut med patienterna till kommunen bara!
Det här är en skamfläck för vårt välfärdssamhälle. Att människor som har ett par dagar kvar av sitt liv, ska behöva kämpa för att få en plats att dö på! Och jag kommer aldrig, aldrig vika mig. Jag kommer att kämpa för de här patienterna till den dag jag själv dör. Det är min fulla och fasta övertygelse.
12 kommentarer:
Fina du så bra att du finns. Nu hoppas vi att dom verkligen lyssnar inte bara är ett spel för galleriet. Kämpa på kram
Bra Inger - jag tror att det ofta handlar om okunskap, klart man förväntar sig mer av dem som har makt att bestämma, men inte självklart att det därmed är så.
Om man är seriös så tar man hjälp från dem som kan det här dvs från er som jobbar närmast - annars kanske du får engagera dig politiskt! Tills nån fattar!! Anhöriga kan kanske göra något då de fått distans till sin sorg!
Lycka till i kampen!
Kram Nonna
Stöttar dig i den kampen!
Sedan tror jag vi skulle behöva mycket mer förberedelse, över lag som folk, att möta döden - oberoende om det handlar om sjukdom eller ålder...
Förr var det något naturligt.
Kramar från mig <3<3<3
Starkt att du inte tappar sugen. Det behövs många med engagemang för att ändra på systemet. Jag tänker att det är resursfördelningen som i grunden är problemet. Det verkar bara vara när det är dags för val som vård och omsorg är prioriterat.
Fortsätt kämpa som du gör. Du behövs verkligen!
Du är så viktig!!! Jag hoppas verkligen att du har stöd hos din chef? Vi som jobbar med människor har ett ansvar att säga till när det inte fungerar som det ska.
Du är fantastisk! Fortsätt kämpa! Du kämpar för oss alla och för våra familjer!
Du fantastiska människa! Blir så imponerad av dig! Var får du din energi ifrån?
Skriver också avvikelser på jobbet i löpande fart, här gäller det den medicinska säkerheten, vi är alltför få ibland, och har för mycket att göra-det är så lätt att något går fel då...
det spraras för mycket överallt nu för tiden, vi har oxå urkämpigt med större barngrupper och inga vikarier suck
Hej Imse,
Det är rent förskräckligt hur tufft samhällsklimatet har blivit på sina håll. Tur att sådana som du finns, men förstår att det är oerhört tungt emellanåt!
Kram
nej men fy. vilken otroligt svår situation!
och totalt omänsklig. Jag kan inte föreställa mig, att komma i en situation där jag får en dödlig diagnos,
och samtidigt ett besked- du får åka hem.
Det går inte, borde inte tillåtas.
Det är så mycket fel i det du berättar,
att man blir mörkrädd.
Tack för sådana som du!
och glöm inte,
att även om dessa människor är i kris,
så måste du ta vara på dej själv, så du inte dukar under av pressen.
hoppas hoppas tänkandet förändras,
antingen genom att ordna ett boende som man lägger fram redan vid mötet med personen i fråga,
eller göra om tillvägagångsssättet på något vis.
ska du bara sitta där och ge en "icke-ok" stämpel i ändan på en människa, på löpande band? tack och hej,
ut med dej, in med nästa?
det går inte. DU kan inte ha arbetsuppgifter som är av den karaktären heller,
vem som helst hade gått in i en vägg till slut.
det värker ju i hjärtat när man för höra hur dom tänker..
kram på dej!
Vårt SUS (Skånes Universitets Sjukhus i Malmö och Lund) ska spara 450 miljoner, var är vi på väg när människan glöms bort. Kram
Skicka en kommentar