Bank + kakor

När jag läste om Kakbanken i IM:s tidning, kände jag direkt att det här, det kan vara något för mig. Inte bara för att jag gillar att baka, utan för att jag verkligen vill göra världen till en bättre värld. Kan man sen kombinera världsförbättrande insatser med kakätande, så kan man nog känna sig nöjd, den dag det är dags att logga ut från jordelivet.
Nu får jag ju inte äta så mycket kakor, på grund av min diabetes, men nån enstaka kan väl slinka ner sådär lite i förbifarten.

Tror att jag ska prata med mina vänner, som kommer hit imorgonkväll, om de vill vara med och göra världen bättre, samtidigt som de äter kakor.

Annars sitter jag här och deppar, för jag fick inte en tjänst, som jag sökt i kommunen. Tyckte att jag gjort mig förtjänt av en fast tjänst, efter allt vikarierande, men det tyckte uppenbarligen inte arbetsgivaren.
Jag var på intervjun igår, och skulle få besked om 14 dagar, så det var verkligen snabba puckar!

Beskedet fick jag via mejl, av en s.k. HR-person, som jag mött och hejat på en timme innan mejlet damp ner.
Oproffsigt skött, är min åsikt. Jag tycker att hon kunde ha ringt och framför allt väntat till efter helgen.

Nu kommer jag dock att göra anspråk på företrädesrätten, så vi får väl se vad som händer.

Nåja, säg den sorg som vara för evigt.

Och nu är det faktiskt läggdags. För längesen.

Trevlig midsommar!

Gör något!

Inspirerad av Mammamumrik, så känner jag att någonting måste man kunna göra för civilbefolkningen i Mellanöstern, som drabbas så extremt hårt av kriget.

Ett alternativ är att skänka ett bidrag till Läkare utan gränser.
Eller till Unicef.
Själv är jag sen tidigare fadder för ett dagcenter på Västbanken, för funktionshindrade barn. Gå in på IM:s sida och läs mer om det och om deras verksamhet i Gaza.

Det vi kan göra är bara en droppe i havet, men jag tror att det är viktiga droppar.

För jag tror att det är vi, vanliga människor i omvärlden, som måste se till att det blir ett slut på vansinnigheterna.