Gaza igen

Nej, jag kan inte tycka synd om Mankell, som blev av med sitt manus på Ship to Gazabåten.
Ger man sig i lag med terrorister, som är ute efter konfrontation med Israel och att uppnå martyrstatus, så är det rätt obetänksamt att medföra ett manus. Vad skulle han med det till på båten?

Vad skulle han överhuvudtaget på båten att göra? Ibland skäms man över att vara svensk. Och över vårt land, som okritiskt hatar Israel och stöttar terroristregimen i Gaza.

Vad är det som händer?

Vad som hänt och händer i havet utanför Gaza, tror jag aldrig att vi kommer att få någon rättvis bild av.
Det är en ohyggligt infekterad konflikt, med två sidor som är så långt ifrån varandra som man kan vara.

Att tro att dessa båtar är lastade med fredsaktivister och mat och mediciner, ser jag som väldigt naivt.
Vill man transportera förnödenheter, är landvägen mellan Israel och Gaza, naturligtvis den bästa. Där går också många transporter varje vecka.

Det är inte syftet med båtresan. Det tycker jag att man ska ha klart för sig.

Att sen Israel låter sig provoceras och ta till dödligt våld, är ju naturligtvis oerhört tragiskt. Det får bara den planerade och väntade effekten, att terroristorganisationen Hamas får världens sympatier.
Hamas, som styr Gaza med järnhand.

Det här har tagit en riktning, som jag tror att civilbefolkningen i Gaza och i Israel inte önskar sig.

Israels militära ledning och Hamas får tillsammans ta på sig skulden för händelseutvecklingen.

Ett spektakel

Det här med Ship to Gaza tror jag inte ett dugg på. Det gynnar bara den sharialagstiftande terroristorganisationen Hamas, som håller Gaza i ett järngrepp.

Hamas, som på sitt program har utplåning av Israel och dödande av alla judar. I mina ögon kan man inte stödja en dylik organisation.

Gaza är inte heller, enligt FN, i en humanitär kris, utan det förs varje vecka in lassviss med förnödenheter via landvägen från Israel.

Nej, de här båtarna är bara ett stort spektakel, som applåderas av Hamas och dess anhängare.

Jag vet vad jag pratar om

I mitt inlägg om Saudiarabien, har jag fått kommentarer från en person, som hävdar att jag inte vet vad jag pratar om.
Tyvärr har inte personen länkat till någon sida, så jag har ingen aning om vem det är. Men jag skulle bara vilja framhålla, att när det gäller just den här frågan, så vet jag mycket väl vad jag pratar om.

Mellerstaösternkrisen har jag varit intresserad av så länge jag kan minnas. Och jag kan verkligen säga att jag har läst spaltmeter om konflikten.
Däremot har jag inte rakt av köpt svenska mediers rapportering i ämnet. För där kan man i de flesta fall läsa att Israel är den stora boven.

För naturligtvis är det i en konflikt av den här digniteten två sidor som strider. På båda sidor har många civila offer skördats genom åren, vilket också alltid är ett resultat av krigshandlingar.
Den senaste israeliska offensiven var ett svar på angrepp från Gazas håll. Men det är sällan sådant rapporteras i media, utan där framställs ofta Gaza som ett oskyldigt offer.

På Hamas officiella agenda står utplåning av Israel som mål. Den arabiska världen är oerhört stor och man vill alltså även lägga, det i det här förhållandet lilla landet Israel under sina fötter.
Hamas program finns upplagt på internet, både på svenska och engelska, så det är lätt att gå in och läsa vad deras krigshandlingar syftar till.
Man kan också läsa att till exempel homosexualitet betraktas som ett brott.

Saudiarabien är det mest islamistiska landet i mellanöstern. Sharialagar styr landet. Kvinnosynen är extremt strikt och starkt reglerad i sharialagen. Kvinnans plats är i hemmet och man tillåter till och med giftermål med flickor från åtta års ålder.
Sen finns det länder som till exempel Egypten, som har en lagstiftning som bara delvis grundar sig på sharia.

Att det någonsin skulle kunna bli fred mellan Hamas och Israel har jag svårt att tänka mig. Ingendera part är villig att kompromissa med den andre. Och att Israel inte vill kompromissa tycker jag är helt förståeligt.

Israel verkar också mer och mer tappa sitt stöd från tidigare bundsförvanten USA, i och med Obamas välvilliga inställning till den muslimska världen.

Islamismen sprider ut sig i världen, det är alltså den politiska grenen av islam, vilket gör åtminstone mig oroad.
Islam i sig är en tro och lära, som jag inte på något sätt kan förlika mig med. Bland annat för den föråldrade kvinnosynen och för att man inte accepterar andra trosläror.
Blandar man sen in politiska värderingar och låter unga människor bli självmordsbombare, så väcker det än mer avsky hos mig.

De som ensidigt försvarar Hamas agerande i Gaza, borde ta sig en funderare på vad det egentligen är, som de försvarar.

Hur kan vi gå med på det här?

Ja, nu snöar det för fullt. Det är det, som mina knän försökt tala om för mig. Är det så att det ska snöa tre gånger, efter att lärkan hörts? I så fall blir det väl två gånger till.

Att det kan vara svårt att få pengarna att räcka till, kan den här mannen vittna om. Den stackaren hade bara fem miljoner i årslön. Det kan ju inte räcka till någonting!
Tur då att LO:s ledning är så generöst och ser till att han får ett pensionsavtal på 32 miljoner!

Jag skulle vilja berätta för honom och alla andra girigbukar, att just nu är 4 miljoner barn föräldralösa i Kongo-Kinshasa. De hotas av våld och utnyttjande. Riskerar svåra sjukdomar.

I Gaza har barnen nyligen utsatts för den värsta formen av krig och dårskap. De har sett sina familjemedlemmar bli lemlästade och dödade. Sett sina hem och skolor jämnas med marken. De bär med sig dessa hemska minnen under resten av sitt liv.

Hur kan vi i Sverige fullkomligt överösa ett antal personer med miljontals kronor? Hur kan vi gå med på detta?

Ett lättare inlägg idag

Mitt förra inlägg var tungt. Tungt att skriva och tungt att tänka på. Men för en stund vill jag lämna det, som är vardag för så många just nu.

Så därför går vi över till en bildgåta. Frågan är vad sjön på bilden heter? Kan nämna att den finns med på en speciell lista.

Om det vore vi

Om det vore vi

I vårt hus har ca 20 släktingar tagit skydd. De flesta av dem har fått sina hus sönderbombade och därför flyttat in hos oss.

Den yngste är bara någon månad, den äldste över 80 år. Tre barn och fyra vuxna släktingar har dött de senaste två veckorna. Under bombanfallen.

Hur många vänner och bekanta som dött eller skadats har vi ingen aning om. Vi går ut så lite som möjligt. Vårt hus är inte stort, men vi vågar inte vistas utomhus.

Vi måste försöka få tag på mat och vatten varje dag. I stort sett alla butiker är sönderbombade, det finns dock ett par ställen där man kan köpa ris och bröd, så vi åtminstone får i oss ett mål varje dag. Men barnen blir trötta och slöa. Det är för lite mat och för lite näring.

Någon elektricitet har vi inte längre. Än så länge har vi fungerande batteri i en radio, så vi kan lyssna på nyhetssändningarna.

Lite ved har vi kvar i skjulet, så vi kan elda i kaminen och koka riset på plattan.

Rinnande vatten har vi inte heller förstås. Det är knepigt att hålla bebisarna rena och de två gamlingarna som är inkontinenta.

Även innan bombningarna startade, var vårt liv ytterst besvärligt. Vårt grannland har helt sonika lagt beslag på vårt land. De har skyfflat ihop oss på små områden. Vi har givetvis inte fått röra oss fritt. Överallt är det vägspärrar och s.k. checkpoints. För att passera dessa har man oftast varit tvungen att stå i kö i timtal.

För att komma till jobbet var man tvungen att starta tidigt i gryningen. I dessa spärrar har unga soldater stått. Ofta har de riktat sitt vapen mot folk och varit allmänt otrevliga.

Likadant när man gick till affären. Då var man tvungen att passera ett antal spärrar och ibland fick man inte ens passera.

Nu sitter vi här hoptryckta och hör bombplanen närma sig. På kvällarna är det så mörkt, vi törs inte ha de levande ljusen tända. För då syns vi allt för tydligt. Alla fryser. Vi delar på filtarna, men barnen och de sjuka försöker vi se till att hålla varma.

Igår jämnades skolan härintill med marken. Det var inte många barn där, eftersom få vågar gå ut. Men de som var där dog förstås.

En släkting ska i dagarna föda barn, jag hoppas att det går bra. Vi kvinnor kommer att hjälpa till. Det finns ingen möjlighet att få någon som helst sjukvård längre.

De provisoriska fältsjukhusen är sönderbombade.

Våra gamlingar har för längesedan slut på sina mediciner och en diabetiker har inte längre något insulin. De mår naturligtvis mycket dåligt och kommer att dö snart.

Mest rädd är jag att det ska hända mina barn något. Jag känner en förtvivlad rädsla för deras skull.

Hur världen i övrigt reagerar på det som händer här har vi ingen aning om. Det finns visst en person i stan som har tillgång till Internet, men vi törs inte ta oss ut för att leta reda på den personen.

Men folk i världen måste väl reagera och protestera? De måste de väl?

Gör något!

Inspirerad av Mammamumrik, så känner jag att någonting måste man kunna göra för civilbefolkningen i Mellanöstern, som drabbas så extremt hårt av kriget.

Ett alternativ är att skänka ett bidrag till Läkare utan gränser.
Eller till Unicef.
Själv är jag sen tidigare fadder för ett dagcenter på Västbanken, för funktionshindrade barn. Gå in på IM:s sida och läs mer om det och om deras verksamhet i Gaza.

Det vi kan göra är bara en droppe i havet, men jag tror att det är viktiga droppar.

För jag tror att det är vi, vanliga människor i omvärlden, som måste se till att det blir ett slut på vansinnigheterna.

Av fylla och våld

Nu klagar stjärnorna över att de blev för fulla i "Stjärnorna på slottet". Vad jag kunde se, så drack de helt frivilligt. Ingen hällde sprit i deras munnar.
Och hade man inte kunnat förutse att alkoholen skulle flöda, i ett dylikt program? Att det liksom var det som var meningen?

På tal om alkohol, nu verkar en våldsvåg dra fram över landet. Folk skär och skjuter hejvilt. Inte i något fall, tror jag att dessa dåd utförs av människor som är nyktra och odrogade.
Är någon förvånad?

Ovanstående i-landsproblem är dock ingenting, i jämförelse mot för vad befolkningen i Gaza utsätts för. Generation efter generation föds till ljudet av bomber.
Redan svaga grupper, som barn, sjuka och handikappade går under. För just dom finns absolut ingen framtid i Gaza.
Hur kan det vara så i en del av världen, faktiskt inte så långt härifrån? I vår tid.