Vimse är mitt namn

Och jag lever upp till det!

Idag har jag skjutsat min mor till sjukhuset. Det gick alldeles utmärkt. Vi kom iväg i tid och åkte till rätt ställe.

När vi var klara, parkerade jag mor i entrén och gick till parkeringen för att hämta bilen. Och vad gör jag sen?
Jo, kör därifrån! Utan mor.

När jag kommit en bit på väg, kände jag att det var något som inte stämde. Då kom jag på det!
Hon står ju och väntar på mig i entrén!

Så det var bara att vända och åka tillbaka. Numera har hon inte så mycket koll på saker och ting, och jag tror inte ens att hon tänkte på att det tog väldigt lång tid för mig att hämta bilen.

Frånsett vimsigheten så mår jag mycket bättre idag. Förkylningen börjar så smått ge med sig.
Hoppas bara att förvirringen inte ökar!

PS. Det är något mysko med datum- och tidsvisningen i min blogg. Uppgifterna försvinner ibland eller visar felaktiga angivelser. Spökar det?

Två vilsna vrak

Imorgon har jag lovat att skjutsa min mamma till Lasarettet. Hon ska på återbesök på hjärtmottagningen.
Jag hoppas innerligt att jag orkar stå på benen, så vi kommer fram till rätt ställe och i rätt tid.

Min mamma har sen några år tappat en del funktioner. Bland annat har hon inget omdöme och ingen insikt kvar, när det gäller till exempel utseendet. Hon ser ärligt talat ut som ett gammalt vrak.

Trots att jag borde vara proffs på det här, så är det här något som är svårt att hantera. När man är anhörig är man lika tafflig som vem som helst.

Nåja, imorgon är vi två vrak som kommer till sjukhuset. Frågan är om vi kommer ut därifrån?