Avklädd man

Bild Jan Stenmark

Idag är första dagen på min viktminskningsresa. Vid hälsoprofilsbedömningen igår, konstaterades ju att jag är för kort för min vikt. Och eftersom jag inte tror att det går att göra något åt längden, så är det alltså vikten som måste reduceras.
Så jag tackade duktigt nej till världens finaste saffranslängd på jobbet. Det borde jag i och för sig ha gjort ändå, på grund av min diabetes.
Men det är i alla fall en början.

Roliga mail fortsätter det att trilla in i min inkorg. Fortsätt skicka in era gästbloggar.
Fick ett mail från en bloggkompis, som jag inte ska lägga ut i bloggen. Definitivt inte.
Mailet innehöll nämligen bilder, på en ... hm...mycket avklädd man. Jag upprepar mycket avklädd.
Tack gulliga Maggis!

En stilla undran

Är det inte väldigt trist och tråkigt just nu? Det blir ju inte ens ljust på dagarna. Kan man få gå i ide? Och komma fram just när snödropparna tittar upp lite försynt i rabatten.

I ett anfall av sinnesförvirring, anmälde jag mig till en vikt- och friskvårdsgrupp på jobbet. Min förhoppning var, att den skulle starta upp efter nyår, så att man skulle hinna hitta på ett svepskäl för att inte vara med. Men den ska börja NU, på stört! Kanske redan nästa vecka.
Och jag som avskyr att banta. Över jul dessutom. Det är ju värsta straffet.
Nu känns det ännu mer angeläget att gå i ide!

Spikar vidare

Jag vill bara meddela att spikmattan gör susen. Om det skulle börja brinna här i huset, är det inte helt omöjligt att spikmattan är det första jag räddar. Nu när jag inte har någon hund längre. (Nämn inte detta för maken).
Jag har blivit så pigg! På två dagar! Närapå för bra för att vara sant, eller hur? Hur ska det sluta?

Idag var det en klyftig människa på mitt jobb, som föreslog bantning i grupp. Min första tanke var "aldrig i livet", jag har nämligen bantat ett par gånger, men tyvärr inte lyckats hålla vikten. Så jag hade faktiskt bestämt mig för att aldrig mer banta. Eftersom man blir så besviken när vikten går upp igen.
Nåväl, jag kände grupptrycket och muttrande gick jag med på det hela. Så vecka 13 börjas det.
Jag får tänka som så, att i sommar kanske jag slipper bada i vassen.

Vikt

Nu kan man gå ned i vikt med hjälp av ett snöre. Hm, det ska jag nog prova. Har letat fram en bit lina, som verkar passa.
Hoppas bara att jag inte hamnar på akuten, för vad ska de tro, när patienten har en flagglina runt magen?

Igår såg vi på en deckare på TV4, och både maken och jag slogs av hur röriga deckarserierna är nu för tiden. Mycket personer, flera historier som inte verkar ha något samband och alltid konkurrens och osämja mellan poliserna.
Är det vi som har blivit för gamla och inte hänger med i utvecklingen?
Men nog var det enklare förr, när det var butlern som var boven.

Idag har vi stopp i toan, här på landet. Maken har kollat tanken och där var det helt fullt. Trots att den tömdes i juni. Han räknar ut hur många dagar som gått sen dess och blänger surt på mig.
"Jag använder toan en gång per dag", säger han.
Men jag kan ju inte rå för att jag står på vätskedrivande medicin, som driver ut både det ena och det andra.
Och män kan på ett mycket enklare sätt uträtta sina behov i skogen. Så det så!

Och just nu upplyser han mig om att han har beställt tömning, och att det tar ett par dagar innan de kommer.
Alltså får vi åka hem till stan i några dagar!